Beate Pedersen följde med firandet av Ashura i Shiraz för ett år sedan och upplevde de storstilade och dramatiska sorgritualerna som återger händelserna som för 1300 år sedan gav upphov till splittringen mellan sunni- och shiaislam
När den religiösa ledningen i Iran håller fast vid sin rätt att utveckla kärnkraft och därmed uppreser sig mot världssamhället har detta rötter i en 1 300 år gammal berättelse, nämligen berättelsen om mordet på profeten Muhammeds dotterson, imam Hussein i Karbala i Irak. I Iran har mytologin gett upphov till en stark lidande- och martyrkult. Högtidligheterna kulminerar den 30 januari. ”Zeinab, var är du? Abul Fazi, var är du? Jag är törstig! Jag är törstig!” En grupp barn, kädda i grönt, sitter på knä på asfalten. De slår händerna mot marken, kastar förtvivlat sina små kroppar fram och tillbaka, medan de högljutt framför sina klagorop. Omkring dem blåser det upp till strid. En man till häst har kommit in på området. Han är klädd i rött, på huvudet har han en hjälm prydd med ståtliga strutsfjädrar. Hans följeslagare svingar segervisst sina svärd. Trumslagen dundrar. Så bryter striderna ut, mellan de nyanlända krigarna, klädda i blodets och ondskans färg, och de rättfärdiga, klädda i paradisets färg.
Några minuter senare reser barnen sig, borstar dammet av kläderna och går vidare några hundra meter till nästa punkt, där föreställningen upprepas.
Läs mera
