Etikettarkiv: Boende

Toaletten avgör

Öjvind Strömsholm
Öjvind Strömsholm.
Polen A. Polen B. Polen A. Polen B. Då det låter så är det inte nödvändigtvis frågan om ett mikrofontest öster om Berlin, utan mer sannolikt polsk samtidsanalys. Till exempel av en bartender i Gdańsk.

Bartendern är i 30-årsåldern och säljer öl från nygrundade polska småbryggerier på en hypercool bar i Gdańsk. Det är en tisdag i april och klientelet består i huvudsak av ett fåtal före detta ungdomar från Skandinavien. Definitivt inte hypercoola. Bartendern är till en början stereotypt ointresserad, men svarar detaljerat på frågor om utbudet och talar felfri engelska.

Jag låter samtalet glida in på politik, eftersom vi är i Polen. Det här med att landet allmänt – både av politiska kommentatorer och av vanligt folk – delas in i A och B, stämmer det verkligen? Och är floden Wisła verkligen en så tydlig gräns som det sägs?

Indelningen har traditionellt gjorts utgående från att infrastrukturen i de delar av landet som tidigare tillhört Tyskland varit betydligt mer utvecklad än på den östra halvan, men numera gäller den framför allt röstningsbeteendet. I öst och utanför de större städerna dominerar det konservativa regeringspartiet Lag och Ordning (PiS), medan den mer EU-vänliga oppositionen är populär i väst. Vi befinner oss i EU-chefen Donald Tusks hemstad vid Östersjön – ett starkt fäste för Polen A och en populär turistort.

”Om det stämmer?” frågar sig bartendern nästan aggressivt och lämnar snabbt sin coola yrkesroll. ”Vänta riktigt lite, så ska du få se!”

Singelmannen (det är relevant, läs vidare!) bakom bardisken tar några snabba steg bakåt, plockar upp sin telefon, bildgooglar och börjar lägga ut texten. ”Denna karta avslöjar vad som gäller i vårt land”, säger han och visar upp en karta där hans egen del av landet är nästan vit, medan nästan allt öster om floden Wisła är utmärkt med olika nyanser av lila.

”Vitare är bättre på kartan. Det betyder att man har egen toalett i lägenheten. Mörkare nyanser av lila betyder mer utedass eller samtoaletter i korridoren”, säger han och sveper över de östra delarna på kartan.

Wisła är utmärkt med ett kraftigt svart streck på kartan, men det är egentligen onödigt. De lila regionerna slutar så bestämt just vid gränsen, att den framträder tydligt också utan streck. Uppgifterna är inte helt dagsfärska – från 2012 – men gäller i stort sett fortfarande. Över 90 procent av hela Polens befolkning har egen toalett i lägenheten, men i vissa byar och glest befolkade småstäder – som syns bra på den östra halvan av kartan – är andelen så pass låg som 38 procent. Liknande indelningar syns på kartor över väljarstöd.

Konservativa PiS har ett kraftigt grepp om makten sedan en tydlig valseger 2015. Sedan dess har regeringen bland annat tagit ställning i abortfrågan. En av Europas strängaste abortlagar skulle skärpas ytterligare, vilket inte förvånar i Gdańsk. Mannen bakom baren tycker inte att toalettkartan är någon kuriosa, utan en del av orsaken til att han öppet ser ner på dem som röstar på regeringen; ”They wanna kill you for not having children!”

Öjvind Strömsholm

Reddit-tråden om toalettkartan går att hitta här.
En lång förklarande text (på polska, men fullt läsbar på engelska som Google-översättning) finns på sajten Natemat

Eldflugslampor, spindelsilke och svampskor

eller 3,8 miljarder år av naturlig produktutveckling

Vi har mera samlad kunskap än någonsin tidigare i världshistorien. Samtidigt utnyttjar vi planetens resurser i en takt som hotar själva grunden för de ekologiska system som håller oss vid liv. Biomimik kan vara svaret vi söker för att vända utvecklingen mot en hållbarare värld. En värld som fungerar på planetens villkor.

Janine Benyus är amerikansk biolog, innovationskonsult och vetenskapsförfattare. Boken Biomimicry: Innovation inspired by Nature, utkom 1997. Termen biomimicry, på svenska används både biomimik och biomimetik, kommer från grekiskans bios liv och mimesis att imitera. Biomimik innebär att utforska och efterlikna naturens mönster och strategier för att skapa hållbara lösningar för framtiden. Idag är biomimik en tvärvetenskaplig metod som omfattar alla kunskapsområden.

Vi är omgivna av naturens genialitet, säger Benyus, i en av många TED-föreläsningar som kan ses på nätet. När vi söker efter någonting som är genuint hållbart är naturens värld den enda modell som har fungerat under en längre tidsperiod. Naturen är den fulländade designern, ingenjören, kemisten och fysikern. Det kännetecknande för livets egna lösningar är att de är eleganta, effektiva och på samma gång resurs- och energisnåla. Biomassa som byggs upp bryts ner och återanvänds i nya former i ett ständigt kretslopp. Naturen smutsar aldrig sitt eget bo. Det är just de här egenskaperna världen letar efter. Att studera naturens mekanismer är som att titta in i ett avancerat forskningslaboratorium med produktutveckling som testats under 3,8 miljarder år.

Människor har i tusentals år sökt inspiration i naturen för att underlätta vardagen och förbättra sina livsvillkor. Det nya är att systematiskt kartlägga biologiska strategier och inspirerande idéer på ett sätt som hjälper formgivare och innovatörer att hitta värdefull information. Benyus grundade organisationerna Biomimicry institute, Biomimicry 3,8 och Biomimicry Guild för att göra informationen tillgänglig över fackgränserna. Hennes kanske viktigaste insats är webbtjänsten asknature.org. Vem som helst kan logga in och få svar på hur naturen har löst ett specifikt problem som man för tillfället söker svar på. Eftersom tjänsten är offentlig och öppen för alla blir det också svårare för enskilda företag att kapa och patentera sådana metoder som tillhör själva livet och måste vara åtkomliga för alla.

Benyus kan vara startskottet för biomimikens segertåg på samma sätt som Rachel Carsons bok Tyst Vår ledde till den moderna miljörörelsen. När kreativa biologer, designers, tekniker och vetenskapsmän samlas runt samma bord för att utveckla en produkt eller söka efter lösningar på existerande problem, blir resultaten inte bara nyskapande men också fascinerande. Samarbete har blivit önskvärt. Man rör sig över gränserna och kombinerar kunskapsområden.

Naturens egna arkitekter

Arkitekturen är en av de branscher som snabbt insåg den nya trendens möjligheter.

Naturens former och funktioner ger en uppsjö sinnrika och raffinerade lösningar på vardagsproblem. Inspiration från naturen tillfredsställer naturen och samtidigt människor och samhällen. En win-win- situation.

Den engelska arkitekten Michael Pawlyn är en av de främsta förespråkarna för biomimisk arkitektur. När ett företag planerar ett kontor rekommenderar Pawlyn former ur växtriket  kombinerade med ultralätta konstruktioner härledda ur skelettets modeller. Hållfastheten kommer av att man omdistribuerar materialet med omväxlande robusta partier och håligheter. Håligheterna fungerar som kanaler för luftflödet. Överraskande former och reflekterande ytor maximerar ljusflödet så att det når ner till de lägsta våningarna. Sparsam materialanvändning minskar vikten. Detta sparar både pengar och naturtillgångar. Affärsbyggnaden fungerar som ett eget ekosystem, vilket befrämjar trivsamhet för personalen och ökar produktiviteten. Det i sin tur kompenserar extrakostnaderna. Inom ett par år är byggprojektet en vinstinvestering för företaget.

Termiterna är mästare på att hålla en konstant temperatur i sina bon, trots stora växlingar i yttertemperaturen. Så kallad termitventilation är ett kostnadseffektivt sätt att spara energi. Det fungerar både i heta och kalla klimat.

Den namibiska skalbaggen skördar fukt ur morgondimman när öknen möter kalla luftströmmar från Atlanten. Fukten kondenseras och samlas upp av ett sinnrikt mönster på skalbaggens rygg. När en tillräckligt stor vattendroppe koncentrerats rinner den ner till munnen längs skalbaggens rygg.

Skalbaggens överlevnadsstrategi har inspirerat uppfinnare från hela världen till häpnadsväckande konstruktioner. När man imiterar hela ekosystem kan man ta itu med världens skriande resursproblem. Vatten är en bristvara. Man har byggt växthus utgående från skalbaggens teknik, som kan förvandla saltvatten till dricksvatten med skörd som bonus.

Metoden är en välsignelse i torra, ofruktbara områden. Förutom att man erhåller dricksvatten, stimulerar fukten växtlighet och grödor i växthuset.

Tekniken är i bruk i USA, Abu Dhabi, Australien och Afrika. Växthus för dricksvattensskörd planeras nu också i familjestorlek. Det har visat sig att man till och med får större skördar när man utnyttjar fukten än när man odlar traditionellt med rinnande vatten.

Jakten på nya material

Biomimiken står också för revolutionerande framsteg inom materialtillverkningen. Forskningens strålkastarljus har länge varit fokuserad på en liten anspråkslös spindel. Spindelns förmåga att göra silke av proteiner med vatten som lösningsmedel i rumstemperatur är imponerande. Fibrerna är elastiska och starkare än stål. Det kaliforniska företaget Bolt Threads har utvecklat en metod att tillverka spindelsilke med proteiner och jästsvamp, metoden påminner om att brygga öl.

Också textilindustrin har fått upp ögonen för syntetiskt spindelsilke. Modeskaparen Stella McCartney är här en föregångare. Ju större efterfrågan är på nya produkter desto snabbare kommer innovationerna ut på marknaden. Framtidens material kan komma från svamparnas rike, från odlade alger, eller från räkskal. En forskargrupp i Harvard har med kitin från räkskal, en avfallsvara som finns i överflöd, och med trollsländans vinge som modell skapat ett material starkt som aluminium och hälften så lätt. Mycoworks i Kalifornien producerar på två veckor samma mängd svampläder som det tar två år att få ut av djur och med en bråkdel av kostnaderna. Temu Materials i Finland återanvänder begagnade kläder i en liknande process för lädertillverkning. I New York har Ecovative ersatt polystyren och andra förpackningsmaterial med likvärdiga material gjorda av svamp. Efter användning kan de grävas ner i jorden som gödsel.

Jakten på nya material går het runtom i världen. Forskningen i Finland har som mål att utveckla miljövänliga svamp- och träbaserade material för att ersätta tyg och plast. Uppstart-företaget Spinnova, med en ny giftfri metod att använda cellulosa som råmaterial inom klädindustrin, har redan påbörjat ett samarbete med Marimekko

Fotosyntesen som energimodell

Nyckelfrågan är trots allt hur vi ska lyckas producera ekologiskt hållbar energi. Naturen kan också här ge oss vägledning när det gäller att åtgärda de sista flaskhalsarna. Att ta tillvara solenergi på samma sätt som ett löv är den heliga gralen för energiforskningen. Det första artificiella lövet såg dagens ljus för ett tiotal år sedan. I fotosyntesen omvandlas koldioxid till kolhydrater och upptas av cellerna som näring. Målet är bränsle i vätskeform med ingredienserna solljus, koldioxid och vatten. Om det lyckas öppnar det dörren för en helt ny världsbild och ekonomi. På varsin sida av jordklotet närmar sig olika forskarteam lösningen.

Solceller och vindturbiner tar stora kliv framåt. Fiskar och fåglar visar vägen för ingenjörerna när det gäller hur man bäst ska designa vindmöllor och hur de skall placeras. Snilleblixten drabbade en professor vid Stanford University mitt under en lektion i gruppbeteendets mekanik, när han var i färd med att förklara hur fiskstim och fågelflockar rör sig. De djur som befinner sig i spetsen skapar vind- och vattenströmmar som underlättar färden för resten av flocken. Fiskarna och fåglarna rör sig därigenom som ett enda väsen. Helheten prioriteras för bästa energiupptag.

Det finns otaliga exempel på hur man kan efterlikna naturen för att konstruera smarta tekniska lösningar och samtidigt spara utgifter.

Att till exempel ta tillvara koldioxid – som ju är ett gift för människan men byggstenen för växter, skal- och koralldjur – som råmaterial löser inte utsläppsfrågan men är god draghjälp på vägen. Blue Planet, en byggfirma i Kalifornien, är en av de första som lyckats göra cement av koldioxid. Genom att studera koraller har man utvecklat en metod att tillvarata utsläppen från kraftverk. Koldioxiden leds genom havsvatten och resultatet är kalksten, den viktigaste ingrediensen i cement. Verksamheten har utvidgats till Mexiko, Kanada och den amerikanska delstaten Wyoming. 

LED-lampan som redan är en omstörtande uppfinning har ytterligare effektiviserats. En forskare som gjorde fältstudier i Centralamerikas regnskogar tjusades av svärmande eldflugor. Han tog med sig några exemplar för att undersöka dem närmare i laboratoriet i Belgien. Ljuset genereras av en lanterna på eldflugans buk men forskaren upptäckte att ett geometriskt mönster av tandade fjäll förstärkte lanternans ljus. När ett team med belgiska, kanadensiska och franska forskare överförde upptäckten till ett tunt skikt på LED-lampan genererade den 55 procent mera ljus och blev en och en halv gång effektivare.

En fågelskådare som tågingenjör

Tre fåglar och Japans transportindustri har gjort Eiji Nakatsu till en celebritet. Han arbetade som ingenjör för höghastighetståget Shinkansen. Med ökade hastigheter höjdes kraven på konstruktionen. Varje gång tåget kom ut ur en tunnel åstadkom lufttrycket en sonisk smäll som hördes på 400 meters avstånd. Nakatsu, som var ivrig fågelskådare, fick i uppdrag att leda projektet med att utveckla en ny och bättre tågmodell. Han gjorde en ritning med ugglans vingar, adéliepingvinens strömlinjeformade kropp och kungsfiskarens näbb som förebilder. Den viktigaste inspirationskällan var kungsfiskaren. Den dyker från hög höjd efter sitt byte i vattnet – från en dimension till en annan – utan ett stänk på vattenytan. Näbbens arkitektur återskapades i lokets form för att undvika ljudsmällar. Ugglans vingkonstruktion gav ljuddämpande effekt, och pingvinens form minskade vibrationerna. Man fick ett tystare tåg som blev 10 procent snabbare och krävde 15 procent mindre energi.

Biomimik har införlivats i allt som kan rymmas mellan medicinsk specialkunskap och jordbruk. Morgondagens åkrar har bälten av ängsblommor för att minska gödselbehovet. Samtidigt utgör dessa blombälten oaser för pollinerande insekter som humlor och andra organismer som i sin tur ger näring och ökar mångfalden. Framtidens städer planeras som ekosystem.

Det slagkraftigaste verktyget för en ny värld är 3D-printern. Plasten kan redan ersättas av printmaterial gjorda av svamp och alger. Man kan också printa levande celler för medicinskt bruk i nanoskala och stål för broar och byggnader.

Dags att tänka om senast nu

Sommaren 2015 sände Sveriges Radio sommarprat med Johan Rockström, miljöprofessor vid Stockholms universitet. Lyssnarsiffrorna blev enorma trots att han talar allvar och lägger de vetenskapliga korten på bordet. Vi befinner oss i en krissituation. Vi har ett gigantiskt ansvar. En tväromvändning i livsstil och ekonomiskt tänkande kan bli drivkraften för förnyelse. När Rockström ser konturer till en renässans låter det hoppfullt. Hans bok Vår tid på jorden: välfärd inom planetära gränser, som utkom 2012 i samarbete med fotografen Mathias Klum, är värdefull läsning. De nio planetära gränserna togs fram av Rockström och 27 andra erkända forskare år 2009. De utgör ramen inom vilken vi kan leva och handla tryggt. Vi har överskridit fyra av gränserna, så det är hög tid att bromsa och tänka om. Vår moderna välfärd har utarmat naturvärden och -tillgångar. Ett nytt tänkesätt ger oss möjligheten att få utvecklingen att vända i rätt riktning.

Allt vi gör har naturen redan gjort bättre utan att pantsätta framtiden. Det är också det här budskapet som Janine Benyus för fram. Biomimik som designmönster har visat sig vara en fruktbar metod som genererat billigare lösningar, hållbarare material och smartare innovationer på alla samhällsområden. Avfall och sidoprodukter har plötsligt blivit eftersökta resurser. Dagens elektronikavfall är morgondagens guldgruva.

Teknologiförespråkarna och miljörörelsens anhängare, de två ytterligheterna, närmar sig varandra. De har båda lika stor orsak att bevara våra sköra ekosystem. N

Angela Oker-Blom

TED

  • Förkortningen TED kommer från Technology, Entertainment and Design. Den ideella, opartiska organisationens mål är att förändra attityder med kunskapens kraft. Djupare kännedom förändrar världen. TED-konferenser hålls tre gånger i året och TED-seminarier i mindre skala ordnas i länder runtom i hela världen.
  • ted.com kan man lyssna till korta anföranden av världens mest inspirerande visionärer. Anförandena täcker alla kunskapsområden och kulturer.
  • TED-priset på en miljon dollar delas årligen ut till klarsynta framtidstänkare för de bästa koncepten att driva en global förändring.

Bostadslöshet eller bostad först?

Maria Ohisalo
Maria Ohisalo.
Att ha en bostad är en grundläggande mänsklig rättighet – alla har rätt till ett hem. Fast detta låter som en självklarhet, lever fortfarande miljontals människor i världen utan en bostad, och även flera utan ett hem och en känsla av autonomi.

Att minska bostadslöshet är inte kärnfysik utan det handlar om direkta resurser, bostäder och för vissa individer stöd med det vardagliga livet. Det vill säga pengar som delas ut genom politiken. Finland är känt för många olika sociala uppfinningar såsom moderskapsförpackningen som funnits i 80 år eller vaccinationsprogram för barn. En av de nyaste sociala uppfinningarna är bostad först-principen. Finland hade redan arbetat mer eller mindre enligt principen innan den amerikanska modellen Housing First nådde Europa och diskussionen kring saken blev livlig. Idén med hela principen är att ge en människa bostaden först och att ge stöd med boendet. Har man problem i livet, försvinner de nästan aldrig om man lever på gatan. Traditionellt har man tvingats till en osäker tillvaro i diverse härbärgen innan man fått rätt till bostad.

Principen har blivit viktig speciellt i Finland, där man år 2007 beslöt att avskaffa härbärgena och bygga bostäder istället. Varenda invånare ska ha ett eget hyreskontrakt och sitt eget namn på dörren. Antalet bostadslösa har sjunkit från över 18 000 människor år 1987 till 6 650 människor år 2016. Men många personer utöver dessa lever fortfarande hos släktingar och vänner utan autonomi i sina liv.

Den stora förändringen har skett inom stadsplaneringen. Det handlar om hur mycket mark det byggs på och särskilt hurdan tillgång på hyresbostäder med ett rimligt pris det finns samt att folk kan röra sig fritt inom städer utan att behöva äga en bil. Det handlar även om åtgärder på statlig nivå. Sedan 2007 har de finländska regeringarna genomfört tre omfattande program för att förebygga bostadslöshet. Staten har knutit samarbetsavtal tillsammans med kommuner i fråga om förebyggande arbete. Det har visat sig att modellen har minskat på kostnader inom social- och hälsovårdssektorn och har ökat människors välstånd. Det här finländska exemplet bekantar sig sakkunniga från andra europeiska länder med under sina studiebesök till Finland.

Ett stort nätverk av proffessionella och erfarenhetsexperter som har jobbat med principen har gjort kvalitetsrekommendationer för att utveckla arbetet vidare. Den centrala idén är att fokusera på varje människa och inte se dem som klienter utan istället som människor som har haft problem med att få en bostad.

Det är dags att börja tänka på ett nytt sätt, dags att ge alla en bostad först. Finland har lyckats med att minska bostadslösheten, men det finns fortfarande kring 7 000 människor som lever utan en bostad.

Maria Ohisalo
vice ordförande för De Gröna, forskare i Y-Stiftelsen

Läs hur Finland har lyckats med bostad först i Y-Stiftelsens bok A Home of Your Own – Housing First and ending Homelessness in Finland. Boken finns att läsa gratis på nätet.

Politiska renoveringar

Miljonprogrammen som byggdes under sextio- och sjuttiotalen i Sverige är nu i behov av stambyte, och flera fastighetsägare tar chansen att slå till med stora hyreshöjningar i samband med renoveringen. ”Renovräkningar” är gentrifieringens nya redskap.

Rekordårens bostadsbestånd i Sverige, i folkmun kallat miljonprogrammet, renoveras som bäst. Renoveringarna av de bostäder som byggdes på 1960- och 1970-talen för att höja bostadsstandarden och bemöta den tilltagande urbaniseringen och bostadslösheten i Sverige är en politisk fråga: på vems villkor görs renoveringarna? Flera fastighetsägare, såväl allmännyttiga som privata bolag, ser i renoveringarna sin chans att höja hyrorna rejält. Ofta har hyresrättsinnehavare inte råd att flytta tillbaka till lägenheten efter att renoveringen genomförts. Men det finns även exempel på motstånd mot hyreshöjningar som gett resultat. Ny Tid har åkt till Stockholm för att träffa Viktor Mauritz, psykolog och aktiv i förbundet Allt åt alla.

– ”Renovräkningar” är den dominerande frågan inom den bostadspolitiska diskussionen i Sverige. Det finns visserligen även en allmän bostadsbrist, men den frågan har varit på bordet väldigt länge.

Renovräkning är ett begrepp som kombinerar orden renovering och vräkning. Det är en översättning från engelskans begrepp renoviction, som myntades av en aktivist från Kanada. Kortfattat innebär renovräkning att fastighetens renovering medför en så stor hyreshöjning att hyresgäster inte kan bo kvar när renoveringen är färdig.

– Renovräkningar är paketet. En omfattande renovering av en hyresrätt och en hög hyreshöjning som kommer på en gång. Hyreshöjningen hänger ihop med renoveringen. Vräkning innebär att alla inte har råd att bo kvar. De är tvungna att flytta då de inte har råd att betala den höjda hyran.

Psykisk belastning

Orsaken till att renovräkningar blivit den stora frågan i svensk bostadspolitik är att det så kallade miljonprogrammet renoveras som bäst. Nivån på hyreshöjningarna efter renoveringarna varierar stort.

– Alla lägenheter som byggdes på 1960-70-talen har renoverats eller står inför en renovering. Stammarna håller på att bli så gamla att de måste bytas, helt enkelt. När man ändå gör ett stambyte måste invånarna tillfälligt flytta ut, och då passar ägaren på att göra ytterligare ingrepp, höja standarden och höja hyran. Det blir inte ekonomiskt för en hyresvärd att byta stammarna utan att höja hyran, då måste pengarna komma någon annanstans ifrån.

Mauritz har skrivit sin examensuppsats vid psykologprogrammet vid Uppsala universitet om renovräkningarnas inverkan på den psykiska hälsan. Han har gjort en enkätstudie med hyresgäster i Uppsalas bostadsområden Norra Kvarngärdet och Gränby som genomgått en renovering och stannat kvar i lägenheten trots den förhöjda hyran. Resultatet av studien med 164 respondenter pekar på samband mellan att ha varit med om renovräkningar i bostadsområdet och sämre psykisk hälsa. Studien visar även att de nyinflyttade hade signifikant högre inkomst än de som bodde i området innan renoveringarna. Ett exempel på gentrifiering.

– Studien visar ett samband mellan renovräkningar och försvagad platsanknytning. Det finns även skäl att anta att de som drabbades mest av renoveringarna inte är med i studien, eftersom de inte bor kvar. Jag hoppas att detta blir ett mål för framtida forskning.

Framgångsrikt motstånd

Begreppet renovräkningar introducerades i Sverige av kulturgeografen Sara Westin år 2011. Westin menar i tidskriften Ordfront 3/2012 att renovräkningarna är en effekt av att kommunala bostadsbolag, den så kallade allmännyttan, sedan en lagändring 2011 inte endast ska fylla ett ”allmännyttigt syfte”, utan ska även drivas med ”affärsmässiga principer”. De kommunala fastighetsbolagen äger hälften av hyreslägenheterna i Sverige. Lagen som binder allmännyttan till affärsmässiga principer sammanfaller med renoveringarna av miljonprogrammet. Mauritz menar att fenomenet ändå är mer komplext.

– Privata hyresbolag som äger hälften av hyresrätterna skulle ju förekomma oavsett, och de drivs inte allmännyttigt. Lagen från 2011 säger att allmännyttiga bostadsbolag ska drivas affärsmässigt, men att de också ska drivas allmännyttigt. Det är en uppenbar konflikt. Det blir en mikropolitisk fråga på tjänstemannanivå i bolagen. En VD i Jönköping och en VD i Uppsala kan se på saken på helt olika sätt, och i kronor och ören blir det en enorm skillnad för dem som bor i lägenheterna. Det finns ingen tydlig juridisk riktlinje. Även politisk press kan inverka.

Nivån på hyreshöjningarna efter genomförd renovering är en politisk fråga. Motstånd kan leda till förändring.

– Det bästa exemplet på motstånd mot renovräkningar är kvarteret Pennygången i Göteborg. De startade ett nätverk för boende år 2012, Pennygångens framtid. De brände den privata hyresvärden Stenas varumärke offentligt. De gjorde musikvideor som blev virala, demonstrationer, och arrangerade möten dit de bjöd Stena, som avböjde. Ett ihärdigt, småskaligt aktivistarbete.

De boende i Pennygången i Göteborg organiserade sig autonomt, utanför men delvis med hjälp från den officiella intressebevakaren och förhandlaren Hyresgästföreningen. Det gav handlingsutrymme och möjliggjorde olika former av kreativ aktivism. Till slut tvingades Stena att backa. Hyreshöjningen på 60 procent blev inte av när renoveringen var klar. 

– Det slutade med att hyreshöjningarna uteblev. Visserligen kommer hyran att höjas för dem som flyttar in efter de nuvarande hyresgästerna, men skillnaden är enorm.

Helt lyckades aktivisterna inte stoppa hyreshöjningen, i Pennygången görs trots allt en badrumsrenovering, och hyran höjs efter det med i snitt 14 procent.

Politisk fråga

Mauritz tillägger att så kallade allmännyttiga fastighetsbolag inte nödvändigtvis är lättare förhandlingsparter än privata bolag ur hyresgästernas perspektiv. Som exemplet i Pennygången visar kan motstånd mot hyreshöjningar ge resultat även mot privata bolag.

– Allmännyttiga bolag är inte nödvändigtvis lättare att vara att göra med. De kan säga, tyvärr måste vi göra så här, vi är bundna av juridiska ramverket och politikerna. Men exemplet från Pennygången visar att motstånd kan leda till att hyreshöjningarna uteblir. Det är en politisk fråga.

I skrivande stund har hyresrättsinnehavare i flera städer skapat politiska initiativ inför stundande renoveringar. Det kanske intressantaste exemplet är återigen från Göteborg, där nätverket Alla ska kunna bo kvar och förbundet Allt åt alla tillsammans har framställt en karta över stadens med förväntade hyreshöjningar i varje stadsdel (se nedan).

Kartan som baserar på forskning av Mikael Mangold från Chalmers tekniska högskola är samtidigt inspirerande och skrämmande: den visar hur hyresnivåer förväntas höjas med över 45 procent, inte sällan på områden med låg medelinkomst. I värsta fall leder renoveringarna till en ofrivillig flyttvåg, som ytterligare ökar segregeringen och tvingar låginkomsttagare bort från sina hem. Men som exemplet i Pennygången visar är renoveringar en politisk fråga där utfallet inte är skrivet i sten utan alltid är en öppen konflikt.

Text & foto: Valter Sandell
Illustration: allaskakunnabokvar.se 

EDIT 17.6.2017: Lade till en mening om att hyran i Pennygången höjs med 14 procent. 

Fångad i det förflutna

Axel Vikström
Axel Vikström.
En novemberdag i fjol åkte jag upp till Göteborg i jakt på boende inför min kommande praktik i staden. På kvällen satt jag och drack te hemma hos två tjejer som jag kommit i kontakt med via Blocket. Vi klickade otroligt bra och när jag efteråt satt på bussen kände jag mig bergsäker på att jag skulle få hyra deras extrarum. Nästa dag fick jag till min förvåning veta att de valt någon annan. I stället fick jag hyra in mig hos en arbetssökande arkeolog – en härva som slutade med att jag lurades på några tusenlappar och i ett och samma sms blev kallad både ”journalistsvin” och ”finskt rövtroll”.

På min 25-årsfest häromdagen berättade min sambos nya pojkvän att han är kompis med tjejerna från Göteborg som dissade mig, och att orsaken till dissen var att de hittat en video på mig på Facebook från en konsert som såg frikyrklig ut. Jag, vars enda erfarenhet av frikyrklighet är en närmast traumatiserande kommendering till ett ungdomsläger under militärtjänstgöringen, scrollade förvånat igenom mina bilder, innan jag hittade klippet. Det var från när jag som 16-åring såg min morbrors band uppträda på Höstdagarna i Tammerfors. En nio år gammal filmsnutt låg alltså till grund för deras uppfattning att jag skulle bli svår att dela kylskåp med.

Den franske filosofen Michel de Certeau skrev på 1980-talet om hur människan använder sig av arkivering för att ge sin vardag mening. På de Certeaus tid var inte offentlig arkivering något som gemene person hade möjlighet att ägna sig åt – för att din livshistoria skulle bli hörd ur just ditt perspektiv krävdes det att du hade de ekonomiska och kulturella verktygen för att skriva en självbiografi och sedan få den spridd. I dag har sociala medier bidragit till en demokratisering av den publika självbiografin. Alla med tillgång till internet kan publicera sin historia och se hur den med åren skapar ett eget narrativ. Visst är det en polerad berättelse där vi aktivt väljer vad som utelämnas, men det är väl inte direkt så att självbiografin någonsin kan sägas ha varit en alltigenom ärlig genre.

Det som gjorde mig mest ledsen när jag fick höra om varför jag inte fick det där rummet var att de inte ens frågat mig om klippet. Jag kunde ju ha förklarat att jag aldrig varit frikyrklig. Och oberoende av detta: om jag så hade varit megafrikyrklig för nio år sedan, varför skulle de automatiskt dra slutsatsen att jag fortfarande var det i dag? Det är ju inte som om vår identitet blivit mer statisk bara för att omvärlden i dag tror sig kunna analysera vår historia genom några klick.

Nu finns det såklart ingen som kräver att jag ska visa upp en version av mitt liv på sociala medier. Men likt många andra har jag trots upprepade försök aldrig lyckats hålla igång dagboksskrivandet. För mig är Facebook det bästa arkivet för att minnas vad jag haft för mig det senaste decenniet. Där finns 17-årige Axel som skrev att U2 var världens coolaste band, 19-årige folkhögskole-Axel som mest berättade att han spelade munspel, 22-årige Axel som var studentikos och festade hårt. Ingen av dessa är Axel anno 2016. Men jag vill inte radera eller förfina delar av mitt förflutna för att det ska representera den jag är i dag.

Med det sagt tycker jag det är värt att diskutera huruvida museum och liknande institutioner bör se över sina inventarier för att bättre kunna förklara vår samtid. De har ett helt annat ansvar för att kontextualisera. Däremot känns det fånigt att jag skulle behöva bifoga förklarande kommentarer till varenda Instagrambild jag någonsin lagt upp.

Killen som tjejerna i Göteborg gav rummet åt istället för mig kom de förresten i slutändan inte alls överens med. Han visade sig vara frikyrklig.

Axel Vikström
är journalist