START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid
  • Se mig, här är jag

    I sina målningar begrundar Maria Wolfram dagens kvinnosyn och försöker kartlägga de roller, krav och förväntningar som samhället ställer på kvinnan och de som hon ställer på sig själv.
    Läs mera

    DRAMATISKA KONTRASTER

    I Hyvinge konstmuseum pågår som bäst en utställning med målaren Anne Tompuri och skulptören Maija Helasvuo. Det är inte ofta man i dag får uppleva en utställning så helgjuten och stämningsfull.
    Läs mera

    VAD VI MINNS HAR BERÖRT OSS PÅ DJUPET

    De arbeten som konstnären Mika Karhu just nu ställer ut på galleri Heino i Helsingfors lämnar knappast någon oberörd. Karhus intresse för starka känsloupplevelser som övergår förnuftets bearbetningskapacitet har varit utgångspunkten för utställningen. Hans arbetsmetod är forskarens. Han tar sig an ett problem, filosoferar kring det, för att sedan låta tanken formas till en bild.

    Vid första anblicken kan man bli överrumplad av kolteckningarna som föreställer väldiga kvinnokroppar, vars huvuden faller utanför bilden. Vi får helt koncentrera oss på de enorma kropparna som hänger från bildens övre kant. Först känner jag mig nästan illa till mods vid åsynen av dessa Female Christs. Vid en närmare anblick ser jag samspelet mellan konturernas svängande linjer och de som verkar i bildens inre och jag erfar en känsla av sanning. Detta är människan som hon är. Tung, sårig och stympad hänger hon likt den korsfäste Kristus på sitt kors som är hennes livshistoria. Karhu vill kommentera vår bristande förmåga att känna medlidande i vår globaliserade värld med dess snabba livsrytm.

    Läs mera

    REFLEKTIONER LÄNGS EN LIVSSTIG

    I Kabelfabrikens presserihall pågår som bäst skulptören Barbara Tieahos retrospektiva utställning som som sådan representerar en livsgärning.

    Av Tieahos tidigare produktion visas bl.a. Maskeraddansen, gjuten i brons som fint beskriver hur vi människor förser oss med skyddsmekanismer och olika roller. Ett annat äldre verk är den höga obelisken i furu kallad Det vita tornet, där träets formbara och varma natur kommer vackert fram. På en av de stora väggarna i presseriet finns verketSin gräns, som består av koncentriska cirklar av taggtråd där den innersta punkten och den yttersta cirkeln har färg av rött. Detta verk beskriver fint den smärtfyllda insikten över att var och en av oss har en gräns som hon inte kan överskrida, även om det är svårt att tillstå det.

    Läs mera