Etikettarkiv: Charlotta Boucht

Kvinna, funktionshindrad och fri – en svår ekvation i Centralasien

Situationen för kvinnor med funktionsnedsättning är svår i Centralasien, men det finns många lokalt aktiva som vägrar ge upp kampen. Charlotta Boucht följde med koordinatorn Mina Mojtahedis utvecklingsarbete under ett seminarium i Kirgizistan.

Stämningen vid lunchen i hotellmatsalen i Bisjkek, Kirgizistans huvudstad, är upprymd – det är den andra seminariedagen och de deltagande kvinnorna har redan hunnit bli bekanta med varandra. Mina Mojtahedi sitter omgiven av både gamla vänner från Finland och nya unga vänner från de fem länderna i Centralasien som deltar – Kirgizistan, Tadjikistan, Kazakstan, Turkmenistan och Uzbekistan. Seminariets tema är kvinnor med funktionsnedsättning och sexualitet, och kanske är det just för att ämnet är så tabubelagt i den här delen av världen som det skrattas mycket och högt.

Fortsätt läsa Kvinna, funktionshindrad och fri – en svår ekvation i Centralasien

Svartvit längtan, cirklar och Lady Warhol

Sarah Moon: Suzanne aux tuilieries.

Sarah Moons stämningsfulla bilder, invecklade fotoexperiment och Andy Warhol i smink och peruk är några av skatterna som Fotografiska i Stockholm bjuder på. Museet är som en rysk docka, tycker Charlotta Boucht.

Den första känslan jag får av Sarah Moons svartvita bilder är längtan. Längtan efter ett annat, bättre och vackrare liv och en helt personlig längtan efter att själv fotografera och låsa in mig i mörkrummet och drömma mig bort.

Hennes bilder är som fragment ur filmer eller drömmar. Ofta oskarpa och fångade som i flykten. De skulle kunna avfärdas som romantiskt trams om inte hennes uttryck vore så intensivt.

Fortsätt läsa Svartvit längtan, cirklar och Lady Warhol

Gemenskapens evangelium

”Det här är för mig”, konstaterar Christine Saarukka när hon slår upp Charlotta Bouchts kokbok Sik, blåbär, apollofjäril. Boucht kombinerar fina fotografier med bekanta ansikten och avändbara recept.

Jag drabbas av längtan tillbaka till sommaren, till landet, till släktingmyller och vänkalas när jag läser Sik, blåbär, apollofjäril. Matresa med Charlotta Boucht. Och i ärlighetens namn också av ett visst mått hederlig avundsjuka. Över att Charlotta Boucht har en sådan mängd matglad släkt, vänner och bekanta utspridda över Svenskfinland.

Antagligen har hon inte mera av detta än till exempel jag själv, men hon har utnyttjat dem alla under en sommarresa och resultatet har blivit läckert. Både visuellt och matmässigt. Boucht förenar ju de egenskaper som gör den bästa sortens kokbok: Hon tycker om mat och hon är fotograf.

Så här står det i inledningskapitlet:

”Eftersom jag under årens lopp fotograferat och sett på när duktiga kockar lagar mat har jag snappat upp en del. Jag hör till dem som kan räkna upp fem franska ostar och goda viner och nästa dag undra vad en bouillabaisse är för något.

Meningen med den här boken är att inspirera. Den är för kockar som jag som tittar i kokböcker och bestämmer sig för ett recept och sedan ändrar på hälften av ingredienserna.”

Den är alltså för mig. Jag fastnade bums för en lökpaj och ville göra den till ett kommande party. Men sen ändrade jag i alla fall minst hälften, så egentligen vet jag inte alls hur Bouchts version skulle ha smakat. Förmodligen bättre. Men strunt i det! Hon uppmanar själv till anarki i köket. Kör hårt och testa alla gränser, säger hon. Blir det inte bra idag så blir det säkert bättre i morgon.

Recepten är av mycket olika kategorier därför att de kommer från olika mänskor, och det är alldeles utmärkt och gör boken intressant, både att läsa i soffan och inspireras av i köket. För det mesta serveras det inga konstigheter utan mat man kan bjuda många gäster på, utan att ta död på sig själv eller sin plånbok. Allt från hederlig får i kål (som Boucht kallar tröstmat) till mera exotiska kombinationer, som gravad sik med wasabigräddfil.

Jag läser också boken med en typisk finlandssvensk nyfikenhet: vilka mänskor är det jag känner bland de matglada som får besök av Boucht? Några bekanta bongar jag, bland andra Stina Katchadourian på Pörtö. Där har också jag ätit Baba ghanoush! (Grillad, mosad aubergin, vitlök, citron, yoghurt. Används som dipp.)

Utan dess större åthävor propagerar boken för ekologiskt tänkande, för kompostering och för sunt bondförnuft i allmänhet. Sådär i förbifarten.

Jag uppskattar mycket beskrivningen av olika vetesorter (inte visste jag att couscous består av durumvetemjöl som rullats till små kulor!) och listan på glutenfria alternativ till vete. På slutet finns också en lista på gårdsbutiker.

För grafisk form står Anders Carpelan. Boken känns skön i handen, är vacker med röd tygrygg och stämningsfull pärmbild. Jag undrade en kort stund över varför bokens text är så sympatiskt lätt att läsa och insåg snabbt att det har att göra med fonten, med att raderna inte är utjämnade och att papperet inte är bländvitt. Och med att Bouchts fotografier är många, av olika storlekar, layouten olika från sida till sida. Och naturligtvis: att bilderna är underbara. Av fester, matlagning, landskap, stämningar, och av mat som ser RIKTIG ut. Man vill äta den.

Dikter av Birgitta Boucht, Carita Nyström och Heidi von Wright hittar man också här och där om man är observant. Stämningsmarkörer!

Någonting negativt då? Njaää. Om man frånser att recept och bild inte alltid stämmer överens – om det står inlagda päron så
borde kanske inte bildens päron vara rödvinskokt och vackert. Och att Boucht hittat på ord som man vid första läsning inte riktigt förstår. Zumzumma? Men nej, det här är verkligen en bok som jag varmt kan rekommendera inslagen i julklappspapper den 24 december. Så att också andra får längta.

Fram för mera fester!

Christine Saarukka

Charlotta Boucht: Sik, blåbär, apollofjäril. Matresa med Charlotta Boucht. Shildts 2010.

Ett recept att trösta sig med
i väntan på glöggen:

Varm höstdryck

1,5 l äppelcider

1 tsk nejlikor

2 kanelstänger

1 tsk kardemumma

2 x 1 cm färsk ingefära

4 äpplen i skivor

(en flaska ädelbrännvin)

Värm upp cidern och kryddorna, låt koka minst 10 minuter, lägg i äpplen och koka 5-10 minuter till. Var försiktig, koka inte äpplena för mjuka om du vill servera drycken med hela äppelbitar i glasen.

För snapsvarianten skall äpplena koka mjuka och ge mera smak, ta upp dem med hålslev efter 20 minuter och blanda i en flaska ädelbrännvin. Nu skall det inte koka längre, bara värmas upp. Servera i snapsglas.