Storbolagens handlingsrum
Det politiska handlingsrummet har inte alls försvunnit från Finland, men det har förändrats och blivit svårare att formulera, skriver Christian Blom.
Kulturpolitiken ska stöda det icke-vinstbringande
Tack Nora Hämäläinen för dina artiklar om kulturpolitik (Ny Tid 18-19/2010). Kulturpolitiken är verkligen ett intressant politikområde som man borde diskutera oftare och problematisera mera. Såsom Hämäläinen låter veta i sina artiklar finns det stora förhoppningar om att en framgångsrik vänsterpolitik ska kunna drivas igenom inom kulturpolitiken – såsom det egentligen också har skett åtminstone alltsedan 1970-talet, då kulturpolitiken lanserades som eget politikområde.
Rikspolitiken blir kommunalpolitik och tvärtom
Samhället idag innehåller konflikter och utslagning som vi totalt förnekar, skriver Christian Blom.
Kommunalvalsrörelsen har kommit igång otroligt trögt och försiktigt denna gång. Det är nu drygt tre veckor till valdagen och fortfarande ser man inte just valannonser i tidningarna. Jag har ”kommunalvalsbloggat” på min valhemsida över en månad redan (http://christianblom.rattvist.fi/) och har sakta ringat in vad det är fråga om i dessa val. Jag tycker att det går att skönja flera ganska skrämmande tendenser i politiken just nu. Och de hänger alla ihop med de stora trenderna inom politiken:
ANALOGA TANKAR
Apropå Mariella Lindéns kolumn om urladdningsbara kroppsdelar (i NT nr 47/07).
NÄTVERKSKAPITALISMENS INFERNALISKA ANDA
Jan-Otto Andersson tar upp frågan om kapitalistens nya anda (Ny Tid 45/2006) och finner denna i nätverkskapitalismen och det ständiga projektartade arbetandet. Och han frågar sig vart solidariteten mellan olika arbetstagare försvunnit. Svaret tycks vara att dagens nätverksmänniskor tycks vara så fixerade vid sig själva, i att de tycks äga sig själva (sin arbetskraft, sitt arbete??) och liksom bli produkter av allt arbete och skolning de har lagt ner på sig själva. Då fungerar de ur kapitalismens synvinkel perfekt och ”just in time”.
Jag vill påstå att det är värre än så. Det är inte bara på arbetsplatserna som solidariteten anställda emellan gått upp i rök. Samma sak sker nog i vidare bemärkelse i hela samhället idag. Det är någonting som är ordentligt på tok: Människor tycks numera helt sakna förmågan till sådant självkritiskt och -reflekterande tänkande som det ändå fanns av på 1970-talet. Dagens kapitalism accepteras i det närmaste okritiskt – kapitalismens ”nya anda” handlar nog om just detta: man växer totalt ihop med kapitalismen, man finns till förfogande överallt. Man blir som sin hemdator, som ofta då man håller på att stänga den frågar om man vill stänga nu, någon annan är just nu inne i den och jobbar på via nätet.
