Sträckning?
Häxbål och manlig psykos
Ett sönderfall blottar beståndsdelarna, naket och obarmhärtigt. Lars von Triers film Antichrist (2009) är som ett yxhugg. En fruktansvärd händelse – ett litet barns fall mot asfalten – utlöser en process. Gränslös förtvivlan och skuld borrar sig in i föräldrarna, i en kvinna och en man. Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe gör strålande roller i en visuell inramning som för tankarna till Tarkovskij och ännu vidare …
Nattens ande
Platons föreställning om att allt i världen motsvaras av perfekta idéer hör nog till den utvalda grupp av tankar som en gång för alla impregnerat vår kultur. Och framförallt det han låter oss förstå i sin berömda grottliknelse – att vi bakbundna med ryggen mot ljuset aldrig fullt ut kan skåda dessa idéer. Bara deras otydliga skuggor på stenväggen. Men avsåg Platon verkligen att allt hade sin motsvarighet i idéhimlen? Glömde han inte vissa saker? Som skit och råknull till exempel.
Makt
Mystisk, förvirrande, skrämmande, spännande är några av de ord som brukar användas om David Lynch. Hans senaste filmer Mulholland Drive (2001) och Inland Empire (2006) gör eventuellt skäl för dessa adjektiv. För visst – filmerna är inte alldeles lätta att komma åt, trots att man känner att de kretsar kring en kärna. Makt kunde man kanske kalla den. Men det är inte makt av det slag 2000-tals människan genast tänker på. Inte politiska konstellationer, förtryck och liknande, utan en makt av annat slag. Det inre väldet. Inland Empire.
Jean Genet – sorgens mästare
Slumpen leder ibland blicken till en bokrygg som stått där i hyllan och tryckt hur länge som helst. Så skedde och boken var Tjuvens dagbok. Visst hade jag läst den men inte var det mycket jag mindes, egentligen bara att jag gillat den. Och så greps jag helt …
