GENER OCH MÄNSKLIGA HANDLINGAR
Dan Lolax fortsätter evolutionsdebatten.
Utan förhoppning om att det följande ska göra något som helst intryck på JP Roos ochAnna Rotkirch vill jag ändå, för min egen del, avrunda genom att reflektera över deras inlägg i Ny Tid 15.12.
R&R skriver att de ”flesta av oss vill gärna uppfatta oss själva som osjälviska och uppfyllda av högre ideal. /…/ Om någon säger att jag väntar mig att någon gång får hjälp i min tur [då jag hjälpt en vän i nöd], förnekar jag det ivrigt. /…/ Evolutionsteorin vill visserligen inte vara någon glädjeförstörare, bara förklara hur det naturliga urvalet kunnat leda till samarbete och vänskap hos många olika arter.”
Evolutionsteorin kan inte vara någon ”glädjeförstörare”. Bara den som anser att mänskliga relationer måste beskrivas på ett vetenskapligt språk, som är frånkopplat individens personliga upplevelse, skulle utropa ”Här tror jag mig agera av vänskap allena och så visar det sig vara mina själviska gener som agerar för mig!”.
R&R skriver att de ”flesta av oss vill gärna uppfatta oss själva som osjälviska och uppfyllda av högre ideal. /…/ Om någon säger att jag väntar mig att någon gång får hjälp i min tur [då jag hjälpt en vän i nöd], förnekar jag det ivrigt. /…/ Evolutionsteorin vill visserligen inte vara någon glädjeförstörare, bara förklara hur det naturliga urvalet kunnat leda till samarbete och vänskap hos många olika arter.”
Evolutionsteorin kan inte vara någon ”glädjeförstörare”. Bara den som anser att mänskliga relationer måste beskrivas på ett vetenskapligt språk, som är frånkopplat individens personliga upplevelse, skulle utropa ”Här tror jag mig agera av vänskap allena och så visar det sig vara mina själviska gener som agerar för mig!”.
