Hedersmord inom en familj
Elif Shafaks Heder är en tragisk familjeberättelse som ger oss en inblick i hedersmord som är verklighet ännu i dag.
Heder skildrar en turkisk invandrarfamiljs liv i 1970-talets London. Romanen börjar i en kurdisk gränsby i efterkrigstidens Turkiet. Berättelsen om familjen förflyttas till Istanbul och sedan till Abu Dhabi och sjuttiotalets London där den turkiska familjens ungdomar slåss mellan två världar: öst och väst.
Berättaren är Esma som bor i det moderna London; nu vuxen, gift och mor till två barn. Esma skall hämta sin bror Iskender från Shrewsburyfängelset. I det första kapitlet får man nys om ett hemskt dåd som begåtts inom familjen, ett mord. ”Han är min bror. Han är en mördare.”
”Jag tar parti för de svagare”
Michael Rahikainen är konstnär samt konst- och psykoterapeut, som tror på humanism och medmänsklighet. Nu visas hans utställning Svanesång på galleri Jangva.
En höstdag cyklade Mikael Rahikainen längs stranden nedan om Sandudds begravningsplats och såg svanar i vattnet. I hörlurarna strömmade Agnus Dei-satsen ur Cherubinis Requiem i C-moll. Sedan cyklade han förbi ett gammalt, delvis ihåligt pilträd.
– Jag antar att det här var bakgrunden till målningen Svanesång.
I Rahikainens verk finns det en lekfullhet men också ett allvar, bland annat den finska folkmusikens stämning.
– Jag målar mycket skog, och det är ju finskt. Där finns också något av den finska stämningen.
Som finlandssvensk har man lite av det svenska, finska och ryska i sig, tror han.
Musiken är också viktig för målarkonsten. Rahikainen började spela gitarr i tidig ålder.
– Jag spelar mycket själv och påverkas av suggestiv musik.
Påhittad seriemördare
Thomas Quick, också känd som ”Sätermannen”, har kallats för ”Sveriges värsta seriemördare.” Mellan 1991 och 2001 erkände Quick – före detta och nuvarande Sture Bergwall – mer än trettio mord. Sex olika domstolar fann honom skyldig till åtta av dem. När journalisten Hannes Råstam anlände till Säter sjukhus hade Quick inte tagit emot besök på sju år.
I Fallet Thomas Quick, att skapa en seriemördare skriver Råstam om hur det gick till när utredare – åklagare, försvarsadvokat och polis – arbetade tillsammans för att få en psykiskt sjuk patient dömd med hjälp av patienten själv. Quick satt på Säter sjukhus och teg, år efter år. Sedan ändrade han åsikt, och tog tillbaka sina erkännanden. Det visade sig att hela rättsprocessen var full av hål.
Historien bakom tingen
Den judiska familjen Ephrussi hörde till de mest förmögna och inflytelserika i 1800-talets europeiska societet. Men antisemitismen och två världskrig ödelade generationers rikedomar, traditioner och drömmar.
Berättelsen om en sorgsen elefant
Konstnären Filippa Hellas tecknade serie om Algot, den sorgmodige elefanten, gavs i tiderna ut i Ny Tid. Nu ställer hon ut sina nya Algot-serier på Luckan. Hella menar att det är hälsosamt med gråt i dagens samhällsklimat som ofta är tvångsmässigt glatt, sportigt och lyckligt.
Berättelsen om Algot, den sorgmodige elefanten, fick sin början när Filippa Hella körde fast med en skrivuppgift för över tio år sedan. Hon bläddrade i sina skissanteckningar och hittade den sorgsna figuren som senare kom att bli elefanten Algot.
– Det började med ungefär fem tecknade bilder, varefter det utvecklades till en serie.
Algot är en ung vuxen och väldigt sorgsen elefant som inte tycks se mycket ljus i sin tillvaro. Serierna om den gråtande elefanten är en sorts motreaktion på allt det glada, sportiga och lyckliga som påträffas både i andra serier och i själva samhället.
– Allt ska hela tiden vara så glatt och alla så lyckliga, det är hälsosamt med gråt.
Det finns något speciellt med ett så stort djur som är sorgset. Den gråtande elefanten var inget planerat val av Hella, idén dök bara upp. När hon studerade hade hon som uppgift att tolka Helen Schjerfbecks självporträtt och menar att det kanske var där som inspirationen till sorgen började.
