Davidsstjärnan eller hexagrammet infattat i ett runt vindsfönster eller dylikt förekommer ibland som dekorationsmotiv i 1800-talets arkitektur. Se t.ex. det s.k. Reuterska huset bredvid Åbo Akademis huvudbibliotek i hörnet av Domkyrkoplan och Henriksgatan i Åbo. (Huset är uppfört på 1860-talet, arkitekter G. Th. Chiewitz och hans medhjälpare Frans Lüchow, byggherre hovrättpresidenten Carl Procopé. Se Sixten Ringbom och Åsa Ringbom: Akademiska gårdar,1985.) Hexagrammets geometri kan också förekomma i dold form som t.ex. i synagogan i Stockholm. Se Bo Grandien: Drömmen om renässansen, Nordiska museets handlingar, 93, 1979. Det är lätt att producera olika regelbundna figurer som har sin grund i en central punkt när en arkitekt eller en byggnadsritare “leker” med passare och stift. I de här dekorativa fönstren har man t.ex. kunnat utnyttja glasskärvor som måste ha uppstått i transporten av fönsterglas.Man har tydligen varit medveten om bl.a. hexagrammets tradition som ett mystiskt eller esoteriskt tecken, men det behöver inte betyda att man alltid i dekoreringen av ett hus hade detta som baktanke. Kanske mönstret bara flöt upp på ritbrädet ur ett brett förråd av i princip likvärdiga arkitektoniska ornament. I varje fall går det inte att enbart förknippa hexagrammet med judendomen. Det uppfattades säkert på ett allmännare plan som en uråldrig symbol för – om den inneslöts av en cirkel – världsalltet. Som en baktanke för ett vindsfönster i ett vanligt bostadshus skulle den här associationen ha varit alltför högtidlig, varför man nog bör vara försiktig att tolka det som något förmer än dekorationsmönster.

Läs mera