DET NYA POLEN FÅR BETALA ETT HÖGT PRIS
Warszawa befinner sig på en och en halv timmes flygavstånd från Helsingfors. Än hinner jag kasta en snabb blick över fönstret innan planet landar på Okecie-flygfältet. Utsikten är som alltid – oföränderlig genom åren; en ändlös, tät mosaik av odlingsfält skiftande i bred färgskala av guldgrönt. Planet är några hundra meter över marken och jag kan urskilja de typiska, polska, förkrigstida herrgårdarna djupt gömda i skogsdungarna.Till dessa avlånga, vita byggnader med en symmetrisk veranda i mitten börjar forna ägare så småningom flytta in. Efter andra världskriget hade dessa byggnader tjänat som diverse ämbetshus – partihögkvarter, bibliotek, barnhem etc. Nu ingår dessa byggnader i den s.k. ”reprivatiseringsreformen”, där man via byråkrati, försvunna dokument och ouppgjorda schismer försöker finna den rätte ägaren.
