Den som inte riskerar något dricker aldrig champagne
I boken Vi skall alltid ha Jekaterinburg skriver Per-Erik Lönnfors personligt om sitt åldrande och om hur det aldrig är för sent att bli kär.
En 18-årig Kalle utan Hobbe
John Fante (1909–1983) har skrivit en serie böcker kring figuren Arturo Bandini, ett slags alter ego. Den sista delen, Dreams from Bunker Hill, kom ut året före han dog. Blind och stympad p.g.a. av amputationer (orsakade av diabetes) dikterade han boken för sin fru Joyce. Den nu översatta boken skrev han redan 1936 men han gav aldrig ut den. Enligt blurben på omslaget innehöll den för många ”provokationer”. Fast med dagens mått kan den knappast kallas för provokativ. Huvudpersonen Arturo Bandini är en yngling som just gått ut läroverket och därefter förläst sig på Schopenhauer, Nietzsche och Spengler på det lokala biblioteket. Bandini saknar vänner, bor tillsammans med sin mor och syster Mona (fadern är död) vilka han överröser med glåpord och hopkok på Zarathustra, Spengler et consortes. Detta och hans övermänniskoambitioner i kollision med den solkiga verkligheten har en del komiska dimensioner. Å andra sidan slås jag av känslan att dethär kunde vara ett psykologiskt porträtt av en potentiell skolmördare. Bandini är både verbalt och fysisk destruktiv. Han har en förkärlek för att plocka ben och vingar av levande insekter. En dag upptäcker han att det kryllar av krabbor under en bro vid hamnen. ”Diktator Bandini, Krabblandets Järnkansler” satte igång en massaker på krabborna som vågat ifrågasätta ”Övermänniskan Bandinis makt”. Först mosade han dem med stenar men det blev för besvärligt så han köpte luftgevär och ammunition för tio dollar och satte igång med en massaker och ”pumpade hagel tills axeln värkte och jag fick en blåsa på avtryckarfingret”.
Leva utan smärta
Charles Bukowski gav under sin livstid ut över 40 böcker. Efter hans död fortsätter de att komma ut i nyupplagor och nyöversättningar runtom i världen. I Min oskuld och Pearl Harbour beskriver Bukowski en våldsam uppväxt med en sadistisk far.
Charles Bukowskis (1920-1994) alter ego Henry Chinaski (Hank) drar sin berättelse i rättfram och medryckande subjektiv stil om uppväxten i Los Angeles under depressionsåren då sådana som bankrånaren John Dillinger kunde framstå som folkhjältar. Berättelsen slutar dagen då Pearl Harbor anfölls av japanerna. Det är en brutal historia om slagsmål, en sadistisk far som ger prygel två-tre gånger i veckan, arbetslöshet, långtråkighet, hopplöshet och suporgier, men här finns också humoristiska och burleska inslag.
Runebergs sägner
Dikt och verklighet möts i Erik Wahlströms nya roman om Johan Ludvig Runeberg. Flugtämjaren bjuder på tröttsamt skvaller och levande skildringar, tycker Frank Borg.
Jules Vernes fantastiska värld
Jag inledde min bekantskap med Verne någon gång i tio till tolv års åldern. Medan min mamma deltog i en kvällskurs i porslinsmålning parkerades jag på Kyrkbackens bibliotek. Där hittade jag Vernes Till jordens medelpunkt (Voyage au centre de la terre) från år 1864. Denna bok inledde Vernes ”science fiction”-serie som kom att omfatta ett sextiotal romaner. Den svenska versionen som jag läste torde ha varit den av Rabén & Sjögren från 1965. Framför mig nu har jag den svenska Niloe-versionen (i s.k. ”sober översättning”) från 1976 med tidtypiska gravyrillustrationer av E. Riou. Läs mera
