Etikettarkiv: Hans Karlsson

Blodterror mot japanska Röda Korset

Med ett japanskt perspektiv skriver Hans Karlssson om problemen kring HIV-testning, blodgivning och samhällets syn på smittobärare.

Jag befinner mig på en trång men modern och trevligt inredd läkarklinik i Shibuya, Tokyo. Staden här är ung – man ser inte många flanörer över trettio år, och merparten måste vara runt tjugo. Med jämna mellanrum kryllar de över en hårt trafikerad korsning utanför. Grönt ljus och en väldig flod av ungdomar strömmar över, rött, och bilarna ilar en stund, och så fortsätter det. Hit kommer TV-team från hela världen för att filma spektaklet, myllret, de jättelika bildskärmarna, vars reklam flimrar ovanför, och pulsen i en av Tokyos knutpunkter.

Fortsätt läsa Blodterror mot japanska Röda Korset

Blodsmak korrumperar – Om dödsstraffet i Japan

Det starkaste argumentet mot dödsstraffet är att det är ett uttryck för den totalitära staten och dess relation till individen, skriver Hans Karlsson i sin essä. I Japan, där han är bosatt sedan många år, stöder över 80 procent dödsstraffet och 46 personer har avrättats sedan 2007, enligt Amnesty.

Jag måste vara en av de få svenskar som har skakat galler i Japan. Egentligen var det en ganska komisk händelse. Ändå knyter den mig samman på något underligt vis, invändigt, med en av dom svartaste sidorna av Japan, ett land där jag levt i 25 år. I all sin futtighet väcker den här episoden min vrede och frustration gentemot den japanska statsapparaten. För jag måste leva med tanken på att jag varje år betalar skatt till en regim av det mest totalitära slag, både i det lilla och det stora.

Fortsätt läsa Blodsmak korrumperar – Om dödsstraffet i Japan

Gryning i strutsriket?

I Japan talas det inte längre särskilt mycket om Fukushima, trots de fruktansvärda verkningarna av katastrofen. En orsak är kärnkraftslobbyns järngrepp om landets energipolitik, en annan att många japaner väljer att sticka ner huvudet i sanden, skriver Hans Karlsson, frilansjournalist bosatt i Tokyo.

Det var såningstid i den japanska byn Iitate i maj förra året, helt nära Fukushimas havererade kärnkraftverk, och jag stod för första gången i mitt liv ute på en risåker. Solen stekte, och grodorna kväkte med imponerande, kraftfulla (för kraftfulla?) röster runt omkring mig. Jag tog en liten knippe plantor i ena handen och förde ner dem djupt, med rötterna först, i det våta, geggiga. I samma stund som geggan omslöt handen studsade reptilen i mig och slog larm: ”Varmt! Strålning! Fara!!” och handen for upp igen innan några mer komplexa delar av hjärnan hunnit träda in. Den onaturligt varma gyttjan i den vattenfyllda risåkern kom som en överraskning. Till saken hör att gyttjan i risåkrar faktiskt håller en överraskande hög temperatur på naturlig väg. Nerverna hade vunnit över förståndet.

Fortsätt läsa Gryning i strutsriket?

Tokyo: Vogonernas attack

Grävmaskiner ska riva det kreativa, dekadenta och fallfärdiga och bana väg för nya hus och breda vägar i Japan, Sverige och Finland. Vogonerna håller i spakarna men ingen kan ställas till svars. Låt oss lägga oss framför skoporna, skriver Hans Karlsson i sin essä.

Jag sitter i mitt lilla kyffe i Musashikoyama, Tokyo, och tänker på grävskopor. Och på grävskopsmaskinisterna – vogonerna.

Fortsätt läsa Tokyo: Vogonernas attack