VÄGEN TILL EKENÄS
Med sin senaste lilla pamflettbok lyfte Pär Stenbäck en katt på bordet. Den feta finlandismen sitter bra just här. Stenbäck skriver nämligen att det är möjligt att finlandssvenskarna kan försvinna helt och hållet. Tvåspråkiga familjer är inte bra, tvåspråkighet i andra generation, i kvadrat, är lika med finska, lyder Stenbäcks teorem. Efter den braskande öppningen blir det däremot kända tongångar om det svenska i Finland; om Sfp som samlingsrörelse, om institutionerna. Stenbäck själv har ju ingen betydande position i nåndera, därav kanske en bok.
Det som Stenbäck, klokt nog, förbigår med tystnad är drömmen om Ekenäs. Om nånting nytt gror i jorden under fötterna på finlandssvensk debatt, så är det väl drömmen om Ekenäs som den finlandssvenska huvudstaden. Idén odlas framför allt av de ivrigaste rödgula och av den del av den finlandssvenska nomenklaturan som ännu kunde ha positioner att erövra i en tydligare finlandssvensk autonomi. I vårt Jerusalem, med egen brigad och allt.
HEJ I SKREVET
Det boomar i den svenska feminismen. Den avgångna vänsterledaren Gudrun Schymanhar lagt av med allmänpolitiken. För 495 kronor kan man nu få höra henne som ensaksfeminist lägga en ”blåslampa i skrevet på männen”. De två betydligt yngre författarna till boken Ta betalt! flyttar fokus i de skuggigare regionerna och uppmanar skoltjejer att lägga blåslampan ”i arslet på rektorn”.
Hejsan, kan nån tycka, det var en fartfylld retorik – om inte SVT:s kriminalreporter Katarina Wennstam samtidigt vore ute med en annan, kallt rapporterande bok. I Flickan och skulden kan man läsa om hur andra får korkskruvar och kryckor uppstuckna i underlivet på riktigt: unga kvinnor som blir vidrigt gruppvåldtagna, bara för att senare bli ytterligare förnedrade av både polis och domstol.
LJUS OCH GLÄDJE
När författaren Sanna Tahvanainen för en gångs skull överger första person singularis (jag) som form blir det riktigt bra.
I en kolumn i Hbl piskar hon den finlandssvenska luciainstitutionen och det med rätta. Med en lussekatt, en sång och ett postgironummer en gång om året förändrar man ju inte i grunden en katastrofal tillbakagång med pågående stora nedskärningar inom vård och omsorg.
SLÖJA I SKOLAN
Nånting odefinierbart svenskt hänger över den stora diskussionen om huruvida en somalisk flicka i Göteborg ska få ha niqab i skolan, dvs. en slöja för hela ansiktet utom ögonen.
Nu är den svenska totalstaten ute ur garaget för att befria gymnasietjejen; från religionens, kulturens, traditionens och männens förtryck. Ideal som att läraren bör se elevens mun, haka eller öron för att kunna undervisa får plötsligt en riktig frälsningens tyngd.
FLERA JOBB OCH KORTARE DAGAR NÄR RÖKFABRIKEN FICK EGET AVTAL
Seminariet skruvar på sig. Akademiker och verkstadsfolk är här för att diskutera arbete och fack. Huvudförtroendemannen från en rörfabrik i Vasa berättar om fackavdelningens lokala avtal med arbetsgivaren. Man får lön enligt prestation, man har kortare arbetsdagar och räddar 12 arbetsplatser. Och språket är nytt.
