Vår och andras lycka
Som en samlare av rangordningar där Finland är topplacerat, väcktes mitt intresse när FN:s World Happiness Report visade att Finland igen klarat sig riktigt bra. Bland över 150 länder stod Danmark, Finland och Norge på medaljplatserna på den så kallade Cantril-trappan.
EU:s politiska trilemma
Utan en fungerande överstatlig demokrati kommer EU – och i synnerhet Euroland – att råka ut för okontrollerbara ekonomiska och politiska kriser, skriver Jan Otto Andersson.
Standardberättelsen om eurokrisen är att periferiländerna – Grekland, Italien, Spanien, Portugal och Irland – har missbrukat den ökade frihet som valutaunionen och de lägre räntorna inneburit, genom att expandera den offentliga sektorn på ett ohållbart sätt. Därefter har de råkat ut för en skuldkris, som nu måste rättas till genom en kraftig åtstramning av statsfinanserna för att återställa finansmarknadens förtroende. Kärnländerna – främst Tyskland, Österrike och Nederländerna – har däremot agerat ansvarsfullt så att de upprätthållit sin konkurrenskraft och undvikit en alltför stor statsskuld.
Krisens karaktär ur olika perspektiv
Ta en nyliberal standardekonom, som in i det sista inte kunde föreställa sig att det kunde gå så här galet, och fråga honom vad det är som ligger bakom krisen. Ta till exempel Rober J. Barro från Harvard, en av grundarna av nyklassisk makroekonomi, som bygger på föreställningen om ”rationella förväntningar”, ”marknadsklarering” och ”allmän jämvikt”. Barro har också konsistent förespråkat lägre skatter för de rika för att stimulera tillväxten och kraftiga sociala nedskärningar för att få de fattiga att jobba mera. Enligt honom är krisen en ”rare disaster” – en sällsynt katastrof – som åstadkommits av politikerna. Ändå tycker han att staten borde ha räddat Lehman Brothers från konkurs.
Språk och solidaritet lokalt och globalt
Den allt värre krisen i Euroland ställer oss inför val som vi alltför länge har försökt undvika såväl mentalt som i praktiken. Vi har konstruerat en ekonomi med gemensam valuta, gemensam handelspolitik, gemensamma regler för produktion och konsumtion, marknader, offentlig upphandling och mycket annat, men vi saknar gemensamma mekanismer för att hantera nationella kriser och för att mildra inkomstskillnaderna inom unionen. Den nödvändiga ekonomiska solidariteten för att en ekonomi ska fungera väl finns helt enkelt inte, vilket hotar att rasera hela det europeiska bygget.
Liberala försyndelser och tillkortakommanden
I en viss mening är vi ”alla” liberaler idag, samtidigt som vi kan vara ytterst oense om vad frihet verkligen innebär och vilken roll jämlikhet och solidaritet skall spela i förhållande till friheten, skriver Jan-Otto Andersson i sin kommentar till David Brolin.
