Vilka uppoffringar gör medelklassen frivilligt?
Att i praktiken åstadkomma en verklig förändring av medelfinländarnas konsumtion är mycket svårt, skriver Jan Rundt.
I några diskussionsinlägg som jag tidigare utbytte med Ulf Modin i Ny Tid funderade jag på hur svårt det är att skapa en vision för vänstern som både säger något konkret och sanningsenligt om livet i framtiden, men som ändå är lockande. Hur ska man realistiskt beskriva de förändringar som vår västerländska civilisation står inför när vi inte kan fortsätta på den konsumtionsnivå vi har idag, utan att alienera sina åhörare?
Ytterligare om visionärernas dilemma
Om jag förstår Ulf Modins svar till mig i Ny Tid nr 16/2012 rätt, så anser han att vänstern behöver en hängiven kärna, mänskor som är redo att uppehålla humana värderingar, som är redo att engagera sig också när det inte är på modet (vilket det kanske har blivit nu igen) och som orkar fördjupa sig i svåra ekonomiska frågor för att förstå det som sker i samhället bortom de allra mest publikvänliga tolkningarna. Bara med hjälp av en sådan kärna kan vänsterrörelsen matcha kapitalets ständiga angrepp på det humana samhället.
Vänstern 2.0?
Kanske vänstern snarare behöver tusen hammare än en murbräcka, skriver Jan Rundt i ett svar till Ulf Modin
