Vi är alla sociologer nu
Jag har en kompis som arbetar inom konstfältet och som då och då brukar ondgöra sig över vådan att försöka göra relevant konst i ett kulturklimat där det lättsamma och publikfriande premieras. Han fick nyligen medhåll av Helsingin Sanomats teaterkritiker Suna Vuori som frågade sig om det numera finns någon som längre uppskattar konst för konstens skull. Enligt Vuori mäts konstens kvalitet inte längre i konstnärliga, utan ekonomiska termer. När konstens uppgift blir att vara lönsam, kör underhållningen förbi den seriösa konsten. I dag konsumerar vi underhållning för underhållningens skull, menar hon.
Skitstövlar
I kölvattnet efter knivdådet i Jyväskylä har debatten om det högerextrema diskussionsklimatet igen väckts till liv. Debattklimatet har under de senaste fem åren blivit betydligt kallare och hårdare, inte bara mot invandrare, svenskspråkiga och övriga minoriteter, utan också mot så gott som alla som ger uttryck för gröna idéer eller vänstervärderingar.
En västerländsk åskådare i censurens Kina
Den kinesiska bloggsfären testar hela tiden myndigheternas gränser, säger filmaren Stephen Maing. Foto: Janne Wass
Amerikanen Stephen Maing följde i fyra års tid två samhällskritiska bloggare i Kina. Filmen High Tech Low Life beskriver deras liv.
Det är mörkaste december och det första ordentliga snöovädret har täckt Helsingfors i en tjock vintrig matta. Inne i värmen på den anrika filmkrogen Corona sitter filmfestivalen Lens Politicas pressansvariga och tittar nervöst på klockan. Den amerikanska dokumentärfilmaren Stephen Maing är försenad.
Bilbo i tekniklandet
Mycket har redan skrivits om Peter Jacksons visuella monster vid namn Hobbiten. Filmens dramatiska kvaliteter har i recensionerna fallit i skuggan för Jacksons banbrytande kombination av 3D-teknik och högdefinitionsbild, och det med rätta. För att motarbeta den knyckighet som ibland uppstår då 3D-teknik används, har regissören valt att filma med en hastighet på 48 bilder per sekund, i stället för de vedertagna 24 bilderna per sekund. Det ger en hyperrealistisk bildkänsla med knivskarpa konturer och ett ställvis närapå oändligt skärpedjup. Resultatet är en film där man har känslan av att sitta och se på en dokumentär om inspelningen av Hobbiten. HFR (Hight Frame Rate) i kombination med 3D resulterar i att man som åskådare får upplevelsen av att titta in i ett dockhus, snarare än omges av en episk berättelse. Miniatyrerna ser ut som miniatyrer och kulisserna som kulisser. Karaktärerna ser ut som amatörskådespelare som ränner runt bland teaterdekor.
Visuella föroreningar
Marc och Gwenaelle Gobés dokumentär om utomhusreklam är gedigen och medryckande, men förfaller i fragmentarism.
I New York är en stor del av Manhattans kulturhistoriska skatter gömda av megalomaniskt stora reklamer, i Moskva har BMW uppfört en sanslöst gigantisk bilreklam alldeles invid det historiska Kreml och i Mumbai är så gott som alla byggnader och horisonter överlappade med skyltar. Och det finns alltid plats för fler, om inte annat kan man bygga uppåt.
