Etikettarkiv: Janne Wass

Tre frågor till Janne Wass

Chefredaktör för Ny Tid.

1. Sedan 1991 har Ny Tid givits ut av det läsarägda bolaget Tigertext Ab, men från och med årsskiftet kommer utgivningen att övergå till understödsföreningen Tigern rf istället. Varför det?

– I första hand är reformen ett sätt att bättre ta vara på de pengar som Tigerns medlemmar betalar in i form av medlemsavgifter och donationer. Orsaken till att denna omorganisering behövs är att skattemyndigheterna har reviderat sin syn på samarbetet mellan Tigern och Tigertext Ab så att understödsverksamheten inte längre anses som en allmännyttig verksamhet och därför skulle myndigheternas nya tolkning innebära att understödsmedlemmarnas donationer beskattas dubbelt. Det ska påpekas att alla byråkratiska frågor ännu kring överlåtensen av utgivningsrätten inte är avklarade, men i praktiken har Tigern och Tigertext nått en överenskommelse.

2. Hur kommer läsarna att märka förändringen?

– Reformen kommer inte att märkas överhuvudtaget i vare sig innehållet i tidningen eller i tidningens utgivning. Det enda som i praktiken förändras är att det kommer att finnas ett nytt bankkontonummer på fakturan när läsarna betalar sina prenumerationer.

3. Hur ser framtiden ut för Ny Tid?

– I och med reformen har Tigern på längre sikt räddat Ny Tid från konkurs. Ekonomiskt sett kommer det att vara utmanande tider också framöver, men vi kan garantera att Ny Tid utkommer på papper åtminstone under en överskådlig framtid. Ny Tid kommer aldrig att dö!

Text: Lasse Garoff
Foto: Otto Donner

Dead men don’t pay no debts

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors
En av de blå dunster som slagits i folks ögon under vårens valrörelse i Finland är att statens skulder skulle överföras på deras barn och barnbarn. Ny Tids chefredaktör Janne Wass avslöjade myten i sin senaste ledare:

”Tyvärr verkar det vara ganska få som egentligen förstår hur statsskulden fungerar, vilket passar högern utmärkt. Sanningen är att ingen kommer att återkräva dessa pengar – skuldpappren seglar omkring bland internationella finansinstitutioner och banker. De lever på räntorna från dessa pengar, och ju mera skuld Finand har hos dem, desto gladare är de.”

Missförståndet beror på att folk tror att staten är som en familj. Men statsskulden har ingen amorteringsplan, som familjens bostadslån. Familjen kan inte heller beskatta sina medlemmar som staten sina medborgare för att kunna betala räntorna på lånen, som är det enda som behöver göras. Familjen har heller ingen centralbank, eller affärsbanker, som kan skapa hur mycket pengar som helst.

Hur som helst är det viktigare att barnbarnen får förutsättningar att skapa sig ett liv, med skulder, än att starta livet i en skuldfri misär. Penningskapandets betydelse kan inte underskattas. Enligt ett uttalande som tillskrivits Bank of Englands chef Josiah Stamp är det moderna banksystemets förmåga att fabricera pengar ur ingenting det största taskspeleri som någonsin uppfunnits. ”Banker äger världen; tar du den av dem men lämnar kvar förmågan att skapa kredit så kan de med ett penndrag skapa tillräckligt med pengar för att köpa den tillbaka … om ni vill förbli bankirernas slavar, och betala priset för ert eget slaveri, så låt dem fortsätta skapa depositioner”.

Långivare finns alltid, så länge de tror att de får ränta på sina pengar. Det som avgör hur mycket ränta länder kan betala är deras ekonomiska tillväxt. Förenta staterna har varit skuldsatt ända sedan det blev en nation år 1776.

Enligt den amerikanska antropologen David Graeber, som skrev den revolutionerande boken Debt, baserade sig de ursprungliga samhällena på byte. Sedan kom pengarna och först efter dem krediterna. När pengar kommer med i spelet blir skulden mätbar, och kan utkrävas, rentav under hot om bestraffning. Skuld blir synd, och långivning suspekt. Detta gäller privata hushåll, inte stater. Om man nu inte erövrar ett land som utmätning av skulden, vilket också har hänt.

Att man alltid måste betala sina skulder blir ett axiom som Graeber från början ifrågasätter. Genom hela boken Debt vänder han ut och in på begreppet ”skuld”, med revolutionerande konsekvenser. Han utesluter inte heller skuldamnesti, efter mönster av det bibliska Jubileumsåret.

Både politiker och andra har haft svårt att förstå vart de pengar försvann som tog slut efter finanskrisen. Förklaringen är förstås att de aldrig funnits. De bestod av en mängd krediter utan täckning som hade omvandlats till betalningsmedel. Det behövdes bara att en skuld inkrävdes, som under bolånekrisen i USA 2008, för att korthuset skulle rasa.

”Af intet intet blir, gif annat svar” säger Kung Lear åt sin dotter Cordelia när hon ingenting önskar till arvedel utöver sin faders kärlek. Detta insåg också Goethe när han lät Faust och dennes assistent Mefistoles förklara för Roms kejsare att han kunde ge ut hur mycket pengar som helst, ”eftersom ingen vet hur mycket guld du har finns det ingen gräns för hur mycket du kan lova”.

I dagens Europa kräver de nordliga stater som lånade ut pengar som de aldrig hade att de sydliga ska betala tillbaka pengar som de aldrig fått. Det som har funnits är krediter utan täckning och som använts för konsumtion, social välfärd och investeringar som måste slå fel när bubblan spricker. Ge skuldamnesti, säger Graeber, och det skulle kanske fördela ansvaret.

Ingen var tvingad att låna Grekland pengar, skriver Martin Wolf i en kolumn i Financial Times. När det blev uppenbart att krediterna belastade långivarnas balansräkningar borde lånen ha skrivits av, ”men i stället beslöt regeringarna och IMF att lösa ut de privata kreditorerna genom att refinansiera Grekland.”

Wolf: ”Stupid lenders lose money. It has always been the case. It is still the case today”.

Ett gammalt talesätt i Vilda Västern sade att ”dead men don’t pay no debts”, döda män betalar inga skulder. Man kunde inte skjuta någon som var skyldig en pengar. Det är det som kallas för ”moral hazard”, moralisk risk.

Ingen har beskrivit detta bättre än Francois Rabelais i Till skuldens lov, där Panagruel lånar pengar åt Panugre, som ständigt är skuldsatt upp över öronen. När Panagruel frågar om det inte vore bättre att betala bort lånen svarar Panugre: ”Gud förbjude att jag någonsin vore skuldfri”. Skulden var grunden för hela hans filosofi: ”Var alltid skyldig någon någonting, och han kommer alltid att be Gud ge dig ett gott, långt och välsignat liv. Av fruktan att förlora vad du har lånat av honom kommer han alltid att tala väl om dig i alla slags sällskap, han kommer alltid att skaffa nya långivare åt dig, så att du kan låna för att betala honom tillbaka och på så sätt fylla sitt hål med andra människors pengar.”

En värld utan skulder är otänkbar för Panugre. Om en man inte har lånat någonting kommer ingen att undsätta honom när han hamnar i knipa. Ingen kommer att förlora någonting på hans skeppsbrott, hans konkurs eller hans död. Utan skulder skulle tro, hopp och kärlek försvinna från denna värld.

Men det som Panugres skapare, Francois Rabelais, ser hota bakom hans filosofi är en värld av krasst byte som gömmer sig bakom alla våra behagliga borgerliga formaliteter. Mot den filosofin ställer Pantagruel sin egen: ”Bliv aldrig skyldig någonting, utom ömsesidig kärlek och vänskap”. Eller med Shakespeares ord, som han lägger in i Polonius råd till sin son: ”Tag icke själv, ej heller giv ett lån, ty lån gör slut på både dig och vännen”.

Detta gäller penninglån, och inte sådana tacksamhetsskulder som byggs på samma sätt som bonden Paavo gör när han gräver dubbelt större diken för att hjälpa sin nödställde granne.

Tyvärr lever vi inte i en värld där man byter goda gärningar med varandra. För den värld vi lever i är människosmugglarna i Medelhavet den bästa metaforen. Man tar ombord människor så länge de kan bidra till ens vinst, men när de blir en belastning slänger man dem över bord.

Per-Erik Lönnfors
är publicist
Illustration: Otto Donner

70 år som bångstyrig världsförbättrare

Ny Tid firar i år sitt 70-årsjubileum med en nyskriven bok om tidningens historia. En historia som är både överraskande och smått osannolik.

Mycket kan man säga om Ny Tid, men åtminstone har tidningen aldrig varit sentimental. Tvärtom har man gärna tittat framåt utan att bry sig överdrivet mycket om det förflutna, och däri ligger måhända en av nycklarna till att tidningen överlevt 70 år av politisk turbulens, förändrade läsvanor och konkurshot.

Fortsätt läsa 70 år som bångstyrig världsförbättrare

Ny Tid 70 år

nynytidloggaVälkommen på Ny Tids 70-årsjubileumsfest samt bokutgivning fredagen 20.3 i Arbetets Vänners festsal, Annegatan 26, Helsingfors.

15.00
Officiell mottagning

Utgivningstillfälle för Ny Tids jubileumsskrift
I samvetets republik, redaktörer Janne Wass och Lasse Garoff

Framförande av hälsningar, skumpa och tilltugg

Fritt inträde

17.00
Kvällsfest

Välkomsttal av chefredaktör Janne Wass

Stående bord

Festtalare: Hannele Mikaela Taivassalo

Musik: Håt Wings From Arkansas och Claes Andersson

Pris för kvällsfesten 25 € (15 € studerande samt låginkomsttagare). Middagsgäster ombedes betala supékortet på konto IBAN FI03 8000 1800 7930 03, mottagare Tigertext AB senast onsdag 18.3.2015. Skriv festdeltagarnas namn i meddelandefältet.

För frågor kontakta producent Lasse Garoff,
lasse@nytid.fi, 040 536 1848 / 09-694 1758

Efter kl 20.30 behövs ingen anmälan och inträdet är fritt.

OBS! På grund av ett missöde med vårt nya tryckeri, kommer det nummer av Ny Tid som skulle ha en annons om festen en vecka för sent – vi ber er därför sprida ordet om festen till personer ni har på känn att inte använder sociala medier och internet! Printa till exempel ut denna inbjudan och dela ut till era bekanta Ny Tid-vänner. Tack!

mvh,

Ny Tid / Tigern

Big Brother i teatern

Det finlandssvenska kultur- och publicistfältet är snabbt med att resa ragg i offentligheten då dess intressen hotas – även om det inte alltid leder till konkreta resultat. Nedskärningarna på KSF Media och Schildts & Söderströms fick både direkt berörda och en stor del av allmänheten att ventilera missnöje i pressen och på nätet. En kampanj inleddes för att rädda Brages pressarkiv – en kampanj som ännu inte avslutats. För några år sedan gick rykten om att Yles redaktionsråd skulle lägga ner Radio X3M, och direktionsmedlemmarna möttes av en demonstration vid Stora smedjan inför sitt möte där nedskärningar skulle beslutas om.

Fortsätt läsa Big Brother i teatern