För att nu lite försvara Anna Wahlgren…
Vad kommer mina barn att minnas av sin barndom? Det finns dagar då jag inte vågar ställa mig den frågan. Som i dag. När hundvalpen kissat på golvet och jag morrande tvingar den som borde ha gått ut med den att torka upp. När en annan vägrar ta lakanen till tvättkorgen och jag vräker ner allt som finns på sängen i en hög på golvet. Har en helsikes massa jag måste få färdigt, och ingen låter mig jobba ifred!!! Barnen glider undan och gör miner, och jag försvinner muttrande ut i tvättstugan.
Tiga är guld i Svenskfinland?
Minns nån Mikael Niemis Svålhålet? Jag läste den aldrig men däremot var Philip Teirs recension i Hbl lika plågsam som minnesvärd. Har inte i skrivande stund tillgång till texten – sorry Philip! – men den gick ungefär ut på att Niemis bok är så pinsamt undermålig att om författaren råkade förirra sig in på nån av våra kivoga mingelfester så skulle tystnaden omkring honom bli öronbedövande. Ingen skulle givetvis säga nånting – han skulle få stå där ensam med sitt cocktailglas.
Tensta inom mig
Och så är det dags för en boendesvada igen. Jaja, jag vet, men hösten med terminsstart, nya skolor, nya bekantskaper river på nytt upp gamla sår.
”Mamma, varför kan vi inte ha ett sånt hem som alla andra har?”
”Vi kan ju aldrig bjuda hem nån hit.”
”Kan du inte jobba mera, så vi slipper ha det så fattigt.”
Diagnoser
När grannar grälar, börjar det ofta i tvättstugan har jag läst. Och visst har jag hört en och annan trist utgjutelse över kärringar som måste plänga sig in i bykstugan fast deras tur inte börjar förrän klockan åtta, eller somalier som låter sina patchoulidoftande dukar hänga kvar i torkrummet hela eftermiddagen. Å andra sidan är tvättstugan också en utmärkt plats för samtal. Vissa av dem är svåra att glömma, som när en av ensamförsörjarna i huset berättade att hennes son är så ledsen för att han måste äta ADHD-medicin mot sin vilja.
Fusionsflamenco, bögar och primadonnor
Som spansklärare blir jag ibland tillfrågad om vad man ska köpa med sig för skivor hem från Kanarieöarna. Här, queridos amigos, några hårda paket för den politiskt medvetna, queera och ironiska Ny Tid-läsaren. Den som inte har fyrk att resa ner till solen kan köpa hem en Rioja Tinto och häcka framför You Tube (det rekommenderas i vilket fall som helst).
