SKATTESÄNKNINGARNA DRIVER HÖGINKOMSTTAGARNAS SAK
Tilliten till skattesänkningarnas magiska styrka när det gäller att skapa välfärd har blivit en statsreligion i Finland. Diskussionen om alternativ till den förda samhällspolitiken har blivit lika sällsynt som den var i Sovjetunionen.
Partierna, facket, arbetsgivarorganisationerna och de dominerande medierna har i hög grad varit eniga om att de betydande skattelättnader som genomförts efter depressionen haft en avgörande betydelse för den snabba tillväxten inom ekonomin och sysselsättningen.
NYLIBERALISMEN FÖR FINLAND TILLBAKA TILL DET FÖRFLUTNA
I den politiska elitens och de dominerande mediernas berättelser skildras utvecklingen i Finland efter den stora depressionen i början av 1990-talet som en framgång utan like. Detta är dock enbart en illusion.
HUSHÅLLSAVDRAGET STÖDER DE RIKASTE
Med skattemedel subventionerade pigor och drängar – är det god sysselsättningspolitik eller vederlagsfritt socialt stöd till dem som har de största inkomsterna?
Uppfattningen om hushållsavdraget som en sysselsättningspolitisk undermedicin har dock inte försvagats trots att de verkliga effekterna blivit så små.
PIGSAMHÄLLET PÅ FRAMMARSCH
Sällan har en arbetsmarknadsreform fått ett lika entusiastiskt och okritiskt mottagande som avdraget för hushållsarbete. Rykten om reformens positiva effekter spred sig som en löpeld även över landets gränser. DN rapporterade i november 2004 att hushållsavdraget i Finland på kort tid hade skapat nästan 100 000 nya arbetsplatser.
En undersökning från i våras tog dock även reformens ivrigaste anhängare litet närmare jorden. Det visade sig att hushållsavdraget hade skapat mindre än 1000 nya jobb inom hushålls- och vårdbranschen. Inom byggbranschen var resultatet ännu futtigare.
Redan år 2003 förlorade staten 91 miljoner euro i skatteintäkter på grund av hushållsavdraget. Detta innebär att mindre än 1000 nya jobb med låg produktivitet hade kostat cirka 100 000 euro per styck.
