Replik till Trygve Söderling
Trygve Söderlings intressanta artikel kring översättningen av M. A. Numminens böcker (Ny Tid 37/2011) innehöll också en hänvisning till en essä jag skrivit i Hbl (1.8.2011.) Då skribenten tycks se mig som något slags trojansk häst, som av Suomalaisuuden Liitto smugglats in i den finska litteraturexporten för att undergräva det svenska språkets ställning i Finland (eftersom jag för det mesta strävat efter att följa en rikssvensk språknorm), är det kanske skäl att påpeka faran med alltför långtgående generaliseringar.
Rundtur i det omedvetnas drivhus
Staffan Bergstens levnadsteckning över den kanske främsta svenska poeten i sin generation, Tomas Tranströmer, är inte bara den första i sitt slag, utan också en väldigt textcentrerad biografi, på gott och ont. Mer Letters än Life, således.
Skrupulöst skärskådar Staffan Bergsten i Tomas Tranströmer. Ett diktarporträtt i stort sett varje rad Tomas Tranströmer skrivit, från tidiga skoluppsatser till den senare diktningens motivkrets och de självbiografiska barndomsskisserna i Minnena ser mig (1993).
Det är förstås en smaksak vad man gillar, men är man ute efter en traditionell biografi lär man nog bli lätt utmattad över Bergstens tendens att granska varje Tranströmerstrof i jakt på dess dolda versmått. Men å andra sidan heter boken faktiskt ett diktarporträtt, och det är rätt sällan man inom ramen för en levnadsteckning får läsa en så här metodisk studie över enskilda dikters tillkomst.
Heikki Ylikangas om händelserna 1918: ”Traumat lever än”‘
BILD: Efter sammanbrottet — röda fångar på centraltorget i Tammerfors 1918.
Professor Heikki Ylikangas om någon vet vilka reaktioner som möter den som är beredd att ta sig an känsliga perioder i ett lands historia.
Hans egen skildring av händelserna 1918, den över femhundrasidiga Tie Tampereelle (WSOY 1993) renderade inte bara Ylikangas fjolårets Finlandiapris för bästa faktabok, utan gav också upphov till starka reaktioner, i synnerhet i författarens hemtrakter i Österbotten. Enbart i tidningen Ilkka rasade debatten i åtta månader, och knappt en dag gick utan nya tillmälen riktade mot bokens författare.
