Ett tvingande allvar
Med hjälp av en autentisk dagbok, utdrag ur ett obduktionsprotokoll och en virtuell självmordsguide skapar Roberth Ericsson en obehaglig skildring av dödslängtan.
Allting är tillräckligt
Aase Bergs nya diktsamling Liknöjd fauna är en klockren ”come back” mot dem som bedyrar poesins obegriplighet, skriver Matilda Södergran.
En av skrivandets starkaste drivkrafter är kombinationen av hybris och självförringande, skrev Aase Berg i essäsamlingen Uggla. Hybris är avgörande för skrivakten – ”jag måste skriva poesi som om jag hade rätt att uppfinna språket”, fortsätter hon i förordet till Uggla. När man läser Bergs senaste diktsamling Liknöjd fauna bekräftas uttalandena – det går inte att undgå språktrotset.
I väntan på skrivandet
Oförställt, ärligt och utan minsta spår av naivitet blottlägger Ulrika Nielsen den skapande människans dilemman, skriver Matilda Södergran.
Om man utlämnar sig totalt åt språket. Om man låter skrivandet styra. Om man skriver medan man väntar på att skriva. Om man i väntan på detta skrivande skriver sig genom något annat – uppstår då en berättelse? ”Om du skriver i förvirringen, utan att lyssna,/ kommer allt att gå förlorat.// Det gör det ändå.// Skriv i förvirringen eller skriv ingenting.”
Ett rum för egen del
Amanda Kerfstedts drygt hundra år gamla hbtq-roman fascinerar recensenten: ”Reflexer är inte bara ett stycke utsökt berättarteknik”.
Ett eget rum – ett av litteraturhistoriens mest kända anspråk. Men när Walter i romanen Reflexer proklamerar för sin fästmö: ”Jag vill gärna ha ett rum för egen del”, visar sig betydelsen inte vara den allmänt införstådda.
Kulturtidskriftens fotosyntes
”Träd förenar dröm och vilja”. Så låter det i den svenska ljudtidskriften Språkas fjärde nummer med tema ”träd”. Den nya kulturtidskriften Språka förenar just dröm och vilja där den orienterar mellan vitt skilda genrer som poesi, musik, ljudkonst, dokumentärnoveller och humor.
