Etikettarkiv: Media

Att få sin röst hörd

Jesper Karlsson
Jesper Karlsson.
I sin kolumn i Hufvudstadsbladet 25.3 kritiserar journalisten Geo Stenius den mediala storm som har uppstått kring filmregissören Aku Louhimies, efter att hans arbetsmetoder offentligt blivit kraftigt ifrågasatta av ett flertal skådespelare. Stenius efterlyser ett ”journalistiskt ansvar”, och påminner oss om hur det gick för Stockholms Stadsteaters skandalomsusade chef Benny Fredriksson som begick självmord för några veckor sedan. Stenius förargar sig framför allt över den stora uppståndelsen i nyhetspressen som uthängningen har lett till, och påpekar att sådana fall borde behandlas inom ”arbetsgemenskapens egna hierarkier”.

Stenius sällar sig därmed till ett flertal andra röster i media och på Facebook som anser att dessa problem ska behandlas internt, på arbetsplatsen eller, om situationen så kräver, i domstol. Men vad både Stenius och övriga debattörer verkar oförmögna att inse är hur utsatta och ensamma dessa arbetstagare är. Var och en som har jobbat inom ett film- eller teaterprojekt vet hur osäkra arbetsförhållandena är, hur oklara hierarkierna kan vara. Det finns sällan någon etablerad ”arbetsgemenskap” att ty sig till. De egentliga arbetsgivarna, producenterna eller projektledarna, är bara i undantagsfall närvarande i själva arbetet. Att utse en förtroendeman är lönlöst om inte denna person är tillgänglig eller har allas förtroende. Somliga arbetar bara några dagar, andra några månader, men allting sker i stunden, och då är det vanligen regissören som är maktfullkomlig. Den ohyggligt intensiva process som det innebär att skapa ett verk av kulturell eller konstnärlig betydelse kräver både tilltro och hängivenhet av en mängd frilansare som alla känner sig både priviligierade och utbytbara samtidigt. I detta sammanhang är det nästan omöjligt för någon att ställa sig på tvären, att ifrågasätta ett beteende som kanske inte ens i stunden uppfattas för vad det är. Ofta är det just i eftertankens kranka blekhet som orättvisorna börjar synas klart. Och då är det för sent.

Det finns en aspekt av denna problematik som redan nu kan skönjas också utanför våra små kulturkretsar. I takt med att de fasta arbetsplatserna minskar, att allt fler av oss ska se oss själva som frilansare, som enskilda företagare som “säljer vårt kunnande”, blir vi alla så småningom lika utsatta som de skådespelare som nu har uttalat sig om orättvisorna. Vem skyddar prekariatet från maktfullkomliga bolagsdirektörer och småsinta avdelningschefer? Vem ska en frilansare vända sig till i en arbetsmiljö där var och en är utbytbar? Snart finns bara den offentliga debatten kvar som något slags trygghet. Kanske det bara är genom att skrika högt som vi kan få upprättelse.

Mobbning är inte brottsligt. Dåligt ledarskap är inte brottsligt. Så några juridiska åtgärder är egentligen inte möjliga. Och ofta är produktionsbolagen beredda att försvara processen med alla medel. Det handlar trots allt om tusentals, om inte miljoner euro som har investerats, hundratals arbetskontrakt i vågskålen. Så vad återstår för den som blivit orättvist behandlad? För dem som ser de systematiska övertrampen? Mönstret framträder långsamt, och till slut måste ju någon tala ut.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg rannsakade sig själv efter Fredrikssons självmord. Men hon konstaterade samtidigt att tidningen bara rapporterade det som sades, och att ingen ville uttala sig positivt om Fredriksson. Det var ingen som ville försvara honom i dagspressen. Och det är ju begripligt, när debatten är som värst är det sällan klokt att sticka ut hakan. Men vilka krav kan vi då ställa på dagspressen, speciellt då vi själva slukar varenda artikel som publiceras om ämnet? Jag antar att vi får den press vi förtjänar.

Jesper Karlsson
är kulturproducent

Ny Tid Goes Åland: Klubb Tigern 22.3

Tidningen Ny Tid landar i Mariehamn med sin kulturklubb Klubb Tigern torsdagen 22.3 kl. 19.00. Nya Ålands chefredaktör Anna Björkroos, Ny Tids chefredaktör Janne Wass och sociala medier-experten Mats Adamczak diskuterar fake news, klickjournalistik och sociala medier och ett både globalt och åländsk perpektiv.
Diskussionen leds av kulturproducenten Jesper Karlsson.
För musiken står Yohan Henriksson.

Kom och lyssna på diskussion, träffa gänget bakom Ny Tid, och njut av bra musik och trevlig samvaro! Här hittar du Facebookevenemanget.

Inträdet är fritt, men vi tar gärna emot frivilliga donationer för att täcka kostnaderna.

Plats: Indigos övre våning.
Tid: 22.3. kl. 19.00.

Välkommen!

Red

Shopping and eco-blogging

Livsstils-Linda
Livsstils-Linda
Jag lovade ju ett inlägg om mina naturliga shopping- och spa-upplevelser på Boracay i Filippinerna, lite tips för er som planerar att åka dit och inte vill tumma på naturliga produkter eller behandlingar.

Jag älskar att resa! Att få uppleva nya kulturer och natur. Att få se hur lokalbefolkningen bor och lever. Jag har väldigt lätt för att sätta mig in i andra personers situationer och fascineras över att folk verkligen har så olika sätt att leva, bo och verka på.

Viktigast i packningen är nästan min hamamhandduk från Ateljé Stockholm. Kommer givetvis från Ecosphere, ligger stabilt i pris på 389 kr vilket är schysst då den är handvävd i GOTS-certifierad ekologisk bomull.

Då vi är veganer hade vi beställt vegankost på planet och fick den serverad före alla andra, lite lyxigt! Tyvärr lät det som att större delen av planet valde biff, vilket gjorde mig lite besviken – men alternativet fanns i alla fall för alla att få vego. Istället för att ge mig in i ”köttdebatten” (det finns det andra som är bättre på), så vill jag helt enkelt utmana er att grilla mer grönt – oavsett klimatbiten så är det det ju sååå gott!

Psst… ett tips! MatHems Ekologiska matkasse innehåller fem goda, hälsosamma och snabblagade rätter för fyra personer. Prislappen gör den till en lite lyxigare produkt som jag har kommit att bli väldigt förtjust i.

Igår när jag var och handlade till dagens vegetariska tre-rätters med vänner så passade jag på att smita in på Emmaus som låg intill och botaniserade bland ställningarna. Anledningen till några nyinköp har varit att jag antingen inte lyckats hitta det jag sökt second hand eller för att det faktiskt blivit billigare eller lika billigt att köpa nytt.

Och så gick jag med i en Facebookgrupp. En om inredning, på svenska, med nästan 200 000 medlemmar. Och blev helt förfärad. För i den gruppen existerar inte något miljötänk. Alls. Stressen har varit så påtaglig att igår kväll strax efter 20 slog det mig att det var torsdag och jag egentligen borde suttit på en hästrygg. En slutsats som jag drar av allt det här är, att det bästa är att helt undvika plast och att frågan är mycket större än vad vi köper för leksaker till våra barn. En stund ville jag bara skrika i vanmakt och börja slänga all plast i hushållssoporna, men jag inser att det inte kommer att göra någon skillnad.

Jag har hittat ett mycket bättre alternativ. Något fantastiskt som jag tror att ni kommer att älska. Det gör i alla fall jag. Man blandar två teskedar kolloidalt silver per liter dricksvatten, skakar om och låter stå i 15 minuter. Vattnet är sedan klart att drickas.

Vill ni hänga med mig på pressvisningar, mässor och galor så rekommenderar jag mina instastories, de är lättare än bloggen att uppdatera på flygande fot.

Livsstils-Linda
är en fiktiv livsstilsbloggare som skapats av frilans-journalisten Erik Sandström, genom att han saxat citat från diverse – fullt verkliga – ekologibloggar och samman-ställt dem till denna låtsaskolumn.

Foto: Porapak Apichodilok/Pexels/CC 

Tre frågor till Marko Hietikko

Yle-journalist, som i januari mottog det finlandssvenska publicistpriset, Topeliuspriset.

1. Du har följt med fram-växten av högerextrema rasistiska rörelser en längre tid, under de senaste åren särskilt Nordiska motståndsrörelsen, NMR. Vad har förvånat dig mest under arbetet med reportagen om NMR?

Första gången jag blev riktigt överraskad var när jag inför ett Yle-reportage följde med en demonstration i Stockholm år 2011, ”Stoppa svenskfientligheten”. Jag hade förväntat mig att det skulle vara främst vit makt-skinheads i bombarjackor på demonstrationen. Visst fanns där några, men största delen av deltagarna såg ut som du och jag, som vem som helst. Jag visste inte då att den nationalsocialistiska rörelsen gått in i sin nästa reinkarnation. Där fanns också påfallande många unga kvinnor

2. Vad gjorde det möjligt för dig att på nära håll följa med ex-nazistledaren Esa Holappa i hans process att hoppa av NMR i Finland?

För det första var det hans behov av att komma ut med sitt avhopp. Jag har också analyserat det som så att han hade ett litet behov av att bikta sig. Han trodde inte längre på hatet och ideologin och han var medveten om den roll han spelat som galjonsfigur. För det andra blev mitt jobb möjligt via ett omfattande nätverksbyggande i Norden bland forskare, aktivister och journalister som bevakar de nationalsocialistiska rörelserna.

3. Vad är avgörande för om extrema rörelser växer eller tynar bort i ett samhälle?

Ett samhälle där många mår dåligt och många inte ser att de har några möjligheter i livet, där har ytterlighetsrörelser av olika valörer en bättre rekryteringsgrund. Rörelserna erbjuder en mening med livet, en enkel och tydlig fiendebild, och så ger de ett löfte om förbättring. ”Jobba med oss så blir ditt liv bättre”. Om man vill förebygga extremrörelsers framfart gäller det att bygga ett inkluderande och icke-polariserat samhälle, där vi har så få utstötta som möjligt.

Text: Marcus Floman

En turkisk världsbild

Statsledningen i Turkiet är ökänd för sina auktoritära, religiöst konservativa och extremnationalistiska handlingar. Men vad är det för en världsbild som ligger bakom dess ageranden, frågade sig Peter Lodenius, och fann några svar hos Ibrahim Karagül, som är chefredaktör för tidningen Yeni Şafak, som står Recep Tayyip Erdoğan nära. För att ge oss en bild av vad som rör sig i huvudet på de turkiska ledarna, har Lodenius plockat ut några citat av Karagül här nedan.

1. ”De förbereder ett domedagskrig”

Ett domedagsscenario förbereds för vår region. Man bereder sig att flytta in kriget i hjärtat av islam, regionalisera det och säkra att den muslimska geografin inte kan återhämta sig på ett sekel. Det blir den största invasionen sedan första världskriget. Planen ska förstöra hela området mellan Persiska viken och Röda havet, från Iran till Saudiarabien, från Förenade Arabemiraten till Egypten. […]

De närmar sig Turkiet från alla håll. De angriper oss med sina samarbetskumpaner inifrån och med terroristorganisationer utifrån. Vi står inför en ny korsfararattack. Nästan hela västvärlden har bildat en gemensam front och försöker tysta och kväva oss. […]

Därför har vi startat vår motattack. Vi sade: Res er. Försvara era länder och städer. Gör slut på ert hundraåriga slaveri. Förbered er för en ny invasionsvåg, som kommer att förstöra muslimska gemenskaper och länder, var på er vakt. Ni behöver inte längre väst för att skydda er, gör det själva. Omfatta er tro, er religion, ert broderskap, det ger er tillräcklig styrka. Turkiet går i första ledet i denna front, vi böjer oss aldrig, vi ger inte upp, vi kommer inte att förlora ett sekel till. Turkiet kommer att stå i det främsta ledet i denna kamp, vi angrips av inre förrädare, ni blir svikna av tyranniska administratörer.

2. Mannen som leder historien

Vad andra än säger är president Recep Tayyip Erdoğan en av de viktigaste aktörerna i dagens värld. Hans politiska ståndpunktstaganden, hans attityd, är inte lokala utan regionala och globala. Hans initiativ, teorier och målsättningar begränsas inte till inrikespolitiken, utan är geografiska utläggningar präglade av historia och civilisation.

Han leder historien. Rollen att skapa historia fortsätter under hans ledarskap. Under hans ledarskap blir regionen ett nytt centrum. Därför har han utsatts för skarpa attacker under de senaste 15 åren, han har utsatts för en ny ”multinationell intervention” nästan varje år. Geziparksterrorn, kuppförsöken 17–25.12.2013 och kuppförsöket 15.7.2016 syftade alla till att stoppa hans stora marsch.

3. En nationell kamp

Den terroristiska samlingen i Afrin och Manjib och avsikterna hos styrkorna bakom den utgör ett överhängande och allvarligt hot. Linjen mellan Medelhavet och Irans gräns går längs Turkiets hela södra gräns och innebär en belägringsplan riktad mot vårt land.

Från detta område har den arabiska och turkmenska befolkningen drivits bort och det har givits helt åt PKK:s syriska allierade PYD. Man förbereder nu för framtiden en front mot Turkiet. Vapen som i tusentals lastbilar har förts över till PKK utgör en klar attack mot ett Nato-land från terroristorganisationers sida. […]

Turkiet har startat en viktig marsch, som inte kan stoppas. Alla i detta land är skyldiga att stå skuldra mot skuldra och kämpa för sitt land. År 2018 kommer vi att se vem som är turk och vem inte. N

Citaten har översatts och sammanställts av Peter Lodenius