Bibliotekets förvandling till en Skoobe
Den nya tjänsten Skoobe erbjuder läsaren hela biblioteket i mobiltelefonen.
Apparna ordnar sina mappar
Rättslärda vid Harvard går in för ett biblioteksprojekt. Så här argumenterar de för sin sak: “Vårt arbete går ut på att föreställa oss biblioteket på nytt från grunden. Drick ur din kaffekopp, stänk lite vatten över ditt ansikte och fantisera ihop allt vad ett bibliotek inte är men kunde vara. Detta får bli vår utgångspunkt. Sedan får vi se vart det leder oss.” (Källa: http://librarylab.law.harvard.edu/librarytestkitchen/).
Ja, biblioteket är alla betydelsers och meningars smörgåsbord. Vad vi gillar är lekfullheten, öppenheten, barnsligheten: världen som föreställning. Men när vi blir äldre uppmanas vi att göra upp en plan: världen som vilja.
Läsandets rum enligt Rasmus Fleischer
”Om vi fortsättningsvis ska tala om musik som berör (och inte bara om information som kopieras) föreslås tre enkla premisser: Musik samlar skaror. Musik tar tid. Musik äger rum.” Med dessa ord avslutade Rasmus Fleischer sin förra bok Det postdigitala manifestet (Ink förlag 2009).
Även boken är numera postdigital redan i den meningen att den under olika skeden av sin tillkomst har lagrats och behandlats som en digital datafil. En bok måste förvisso också uppta utrymme och tid. Att skriva och att läsa är sociala aktiviteter också om de ofta äger rum individuellt och i avskildhet. Även böcker samlar alltså skaror.
Mycket wikiväsen för ingenting?
”Veteranpolitikern och -ambassadören Ole Norrback har inte höjt på ögonbrynen för något av de avslöjanden som Wikileaks gjort det senaste året” (Hbl, paradsidan, 21.2.2011).
Omdömena om Wikileaks fortsätter att hagla. Många finner anledning att klaga. Någon har läst en kritisk artikel i The New York Review of Books. Andra är osäkra på Julian Assange. Kanske det ligger någonting i våldtäktsanklagelserna? Borde man inte begränsa sitt stöd till Bradley Manning som ju redan torteras i fängelset? Ja, och så har vi förstås den bornerade politikerns ”So what?” – kunde inte Wikileaks ha kommit med någonting rivigare?
Den politiska slutsatsen av naturkatastrofen
“Att med utgångspunkt i den enorma tragedin i Japan börja tala om svensk energipolitik tar emot. Politiska poänger ska inte göras på en naturkatastrof. Sverige är inte Japan. Vi lever inte i ett land som hotas av återkommande och kraftiga jordbävningar. Men trots detta aktualiseras frågan om kärnkraften och dess effekter även för oss. Främst därför att en kärnkraftsolycka – vare sig den orsakas av en naturkatastrof, en terrorattack eller av den mänskliga faktorn – har så oåterkalleliga effekter på jorden och mänskligheten”
