Om att se sig själv
Det var intressant att läsa Ronja Boijes tankar i essän ”Den andres blick” i Ny Tid nr 36/2010. Jag började fundera på det där om hur ens inre betraktare speglar sig i andra människor, och hur man bygger upp en inre bild av sig själv som objekt och av andra som betraktare. Hur man kan skämmas över den där bilden man föreställer sig att den andra ser. Man vill ju så gärna försöka kontrollera den där bilden, man vill ha en spegling som man gillar eller som man åtminstone tycker att motsvarar det man är. Får man en negativ spegling som man tycker är orättvis blir man kanske arg för att man liksom tvingas skämmas i onödan. Kanske överfalls man av hemska skamkänslor och drar sig undan, vågar inte försöka på nytt. Och så gör man kanske inte det man ville, eller det som känns rätt. Man är rädd för vad andra tänker; för att verka dum eller feg eller självisk eller konstig. Eller så försöker man bli sådan som man ”borde vara” för att man ska få positiv spegling.
