START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid
  • Var den du är

    Teater Viirus och Nya Rampens Finland/Svensk? är en mångfacetterad och uppiggande föreställning där fördomar och klichéer hamnar under lupp.

    Läs mera

    Perspektiv på krig

    Sotaturistit är som en myllrande anstormning av frågor kring dikotomin krig och fred, med vissa genuspolitiska aspekter dessutom, skriver Monika Holmström.

    Läs mera

    Interaktiva monster på Sirius

    Nedstörtad ängel är en motkraft mot den vanligt förekommande trångsyntheten, skriver Monika Holmström.

    Läs mera

    Ondskans dynamik i vass scenografi

    På frågan om det går att byta kön på endast huvudrollen i Shakespeares pjäser kan man fundera tills allting flyter. I Q-teatteris Macbeth, regisserad av Antti Hietala, gör Elina Knihtilä en inlevelsfull tolkning av Macbeth, men man frågar sig ändå vilken skillnad könsbytet gör: Vad det är för poäng? För det första är det bra att en kvinna får plats på scenen i en betydande Shakespeare-roll, men man sitter också hela föreställningen igenom och undrar över just könsbytets betydelse. Undringarna kan dels bero på ens egna fördomar om könsroller, dels verkligen vara relevanta för uppfattningen av föreställningen: Hur hade det t.ex. varit om Kungen (Jani Volanen) i stället hade varit en Drottning och det första mordet riktat mot henne? Det kan tänkas att en djupare generationskamp kunnat uppnås – nu är de illustrerande effekterna mer framträdande, med betoning på Macbeths känslighet men också då könsrollsöverskridande ondska: i mördandet.
    Läs mera

    Ondskans dynamik i vass scenografi

    På frågan om det går att byta kön på endast huvudrollen i Shakespeares pjäser kan man fundera tills allting flyter. I Q-teatteris Macbeth, regisserad av Antti Hietala, gör Elina Knihtilä en inlevelsfull tolkning av Macbeth, men man frågar sig ändå vilken skillnad könsbytet gör: Vad det är för poäng? För det första är det bra att en kvinna får plats på scenen i en betydande Shakespeare-roll, men man sitter också hela föreställningen igenom och undrar över just könsbytets betydelse. Undringarna kan dels bero på ens egna fördomar om könsroller, dels verkligen vara relevanta för uppfattningen av föreställningen: Hur hade det t.ex. varit om Kungen (Jani Volanen) i stället hade varit en Drottning och det första mordet riktat mot henne? Det kan tänkas att en djupare generationskamp kunnat uppnås – nu är de illustrerande effekterna mer framträdande, med betoning på Macbeths känslighet men också då könsrollsöverskridande ondska: i mördandet.

    Läs mera

    « Äldre