Från Talvivaara till Tahrir
Otto Bruun skriver om miljörörelse, demokratirörelse och den samtida kampen mot kapitalismen.
Finns det liv efter demokratin?
I sin senaste essäsamling ifrågasätter den prisbelönta författaren Arundhati Roy de demokratiska institutionernas salighet. Hon ger oss en dyster bild av vardagen i “världens största demokrati”.
År 1997 vann författaren Arundhati Roy Booker-priset med debutsuccén De små tingens gud. Sedan dess har hennes författarskap varit på hyllan. Den prisade författaren uttrycker i tidningen The Guardian att hon helt enkelt inte kan koncentrera sig på fiktion på grund av det engagerande och dystra samhällsläget i Indien.
Miljörealism á la Robin Hood
Kristider! Förutom bankerna och konjunkturinstituten målar nu även Attac i Finland upp en dyster vision om den ekonomiska konjunkturen i sin färska rapport Velkaantunut talous veitsenterällä. I rapporten konstaterar man, att reallönerna inte har stigit sedan slutet av 1970-talet. Som en följd har den ökade konsumtionen baserat sig på skuld. Och i och med finanskrisen har denna bubbla spruckit: den världsekonomi som i väst grundat sig på personlig överkonsumtion med skuldmedel är nu slut. Ekonomisk efterfrågan finns ingenstans att hitta. Vi står alltså högst antagligen inför en period med mycket långsam tillväxt. Det är därför som växthusutsläppen nu minskar för första gången på åratal. Men samtidigt slår krisen hårt mot de fattigaste i många av världens länder.
Skyll alltid på någon annan
Optimismen i respirator
Hälsningar från en värld där optimismen befinner sig i respirator. Krisnyheter flödar förbi, dag ut och dag in. Finanskrisen, klimatkrisen … Att förhålla sig optimistiskt blir allt svårare. Men hoppet är ett krav för att vi ska kunna tro på något bättre framöver. Utan tron på att det finns bättre utvägar är det bara cynismen och handlingsförlamningen som sprider sig. Var ska vi alltså börja leta efter hoppet?
