Etikettarkiv: Paul Olin

Stilla berättelser

Monologer i dialog känns som en mellanproduktion för Sirius Teatern. Däremot är det på flera sätt en behaglig teaterupplevelse. När publiken anländer får åskådarna sätta sig vid små bord och bjuds på kaffe, och den här intimiteten skapar en känsla av någon försvunnen form av salongsgemenskap. Som att vara på besök hos en halvbekant eller släkting som berättar sin historia.

Paul Holländer uppför En sista biltur av Anders Larsson, en finstämd skildring av hans ålderstigna moders död. Det är en rak och känslig och ganska vacker berättelse som hämtar sin tyngd i de väldigt personliga känslorna av saknad och sorg. Modern når slutet på ett fullt och gott liv, och Larssons monolog är en nästan dokumentär beskrivning av hennes sista tid då hans tillvaro uppslukas av livets ändlighet som ett närvarande faktum. Det är ett sorgearbete som vi får vara vittne till, i vår salong.

In Transit av Susanne Ringell kan beskrivas som en diktmonolog, eller en poetisk essä, som på grund av sin fragmentariska form och sina lyriska formuleringar torde vara en svår text att leverera, men som framförs skickligt och säkert av Paul Olin.

Monologerna kan säkert sägas gå i dialog med varandra ifall man går in för att titta efter likheter (utöver de uppenbara – bägge utspelar sig till exempel i Sverige). Min upplevelse är att de trivs ganska bra på var sitt håll. Men just som tudelad föreställning blir teaterupplevelsen på ett bra sätt anspråkslös och lever i det lilla som teater kan vara.

Lasse Garoff

Text: En sista biltur av Anders Larsson, In transit av
Susanne Ringell. På scen: Paul Holländer, Paul Olin.
Regi, visualisering, ljudvärld: Paul Holländer, Paul Olin.
Ljusdesign: Saija Nojonen.

Unga människor på livets tuffa arena

I Paul Olins och Harriet Abrahamssons viktiga ungdomssatsning Hamlet sade det vackrare presenteras smärtfyllda erfarenheter som ett färgsprakande cirkusäventyr, med de blodiga realiteterna som besk bottensats.

Hur det står till i dagens värld torde vi alla veta, att alltför många barn i världen och i vårt land far illa, både fysiskt och psykiskt. Men vi värjer oss, vill inte se? Harriet Abrahamsson och Paul Olin ger med sin pjäs Hamlet sade det vackrare några unga människors situation synlighet och oss en angelägen påminnelse om realiteterna. Den säger: vänd inte bort blicken – se! Pjäsen hade premiär i Wasa Teaters gårdsbyggnad Magasinet och åker nu på turné i skolor runtom i Österbotten.

Fortsätt läsa Unga människor på livets tuffa arena

Tack för festen

Ett stort tack till alla som bidrog till att göra vår Äkta Vimmelfest, tillika Peter Lodenius födelsedagsfest, så lyckad! Vår ekonomiavdelning har nu räknat ut att festen gav ca 2500 euro i vinst. Och dessutom var det ju fantastiskt roligt.

Så tack till alla som kom, som slösade pengar på biljetter, lotter, mat och dryck. Och till alla som jobbade och slet, lagade mat och städade. Och alla begåvade människor som uppträdde.

Köket sköttes av Tigerns styrelsemedlemmar Isa Fellman, Beata Frankenhauser och Vifsi Rehnström, som borde få något slags julgransprydnadsmedaljer. Men också många andra bar omkring på champagnebrickor och disk och ska ha tack för det. Och när den proffsiga diskmaskinen började läcka skumvatten över hela golvet fixadeFredrik Lång den.

Pale och Malcolm Olin spelade som Green Tomatoes. Catharina Gripenberg läste dikter. Viktor Granö sjöng ackompanjerad av Nicolas Rehn på gitarr. Trygve Söderling och Birgitta Ulfsson pratade om Tove och hipporna, sjöng och hoppade. Bitte Boucht höll festtal om Peter. Katarina Gäddnäs och Claes Andersson uppträdde med poesi och piano. Ralle Sandell DJ:ade.

Dramapedagogen Ellu Öhman ordnade program för barnen. Jesper Karlsson fixade med tekniken. Vår prao Otto Ekman inledde sin karriär.

Noteras kan också att alla som nån gång varit chefredaktör på Ny Tid och ännu lever var på festen: Peter Lodenius, Trissan Norrmén, Erkki Andelin och Patsy Nakell.

Peter kommer att få sitt resestipendium inom kort. Hur stor summan blir ser vi när vi definitivt stänger insamlingen, över 2000 euro blir det i alla fall. Det har varit lite rörigt, och vi lyckades inte få med alla som bidragit i den publicerade tabulan, och så har då nya kommit till. Därför finns det en andra del här intill, och antagligen en tredje nästa vecka. Man kan ännu vara med, man betalar in 25 pix till  Tigerns konto 800011-70126024, men framför allt ska man meddela Bitte Westerlund (bitte@nytid.fi) för vi kommunicerar inte så bra med banken.

Framtiden
Vi ordnar inga fester på en tid, åtminstone inte före julfestsäsongen. Men Ny Tid är mer än vanligt välrepresenterad på Helsingfors bokmässa. Jorden går under! kommer att säljas på minst fyra ställen: Ny Tids disk i Tidskriftshörnet (monter 6 e 17), Tidskriftscentralens monter där invid och Schildts monter samt den finska boken i Kultti och finska Schildts/Atena. Den finska versionen, översatt av Juhani Tolvanen, utkommer alltså på bokmässan. Alla äkta muminologer måste ha båda.

Vi ska också gå på teater, på Cezaris Caligula på Viirus nya scen i Södervik kraftverk, tisdagen den 6 november kl. 19. Biljetterna kostar 15 euro och bokas via Bitte.

Merja Stenroos, numera biträdande professor på universitetet i Stavanger, hann inte med bland förra veckans hälsningar:

Det var ett fint jubileumsnummer! Jag blev speciellt på gott humør av Trygves och Tapanis texter som ju var om den tiden då jag sjælv jobbade på Ny Tid. Peter ar fortfarande min favoritchef genom tiderna, också om jag har haft ett par kvinnliga som också har varit ganska bra. Merja  

Från peter

En hälsning från festens ofrivilliga objekt:
Tack alla för festen och stipendiet! Det blev väl mycket personkult, men annars var det verkligen fint att umgås med så många trevliga och snälla mänskor. En hel del samtal som det annars inte skulle ha funnits tillfälle till. Och betryggande att se att återväxten kring Ny Tid är så stark. Fortfarande förvirrad över att ha upptagits i muminfamiljen vill jag ändå tacka för äran och för den fina festen på Brage. Peter

Synk och knäckebröd

Theresa Norrméns knäckebrödsobservation (Ny Tid nr 41) av min 65-årige vän och förebild Peter Lodenius är alldeles to the point.

När jag hade efterträtt Trissan som chefredaktör avskaffade vi nattombrytningen på Ny Tid. Den hade förmodligen sina anor ända från vintern 1944–45, men vi gjorde så ändå. Det var av hänsyn till de barnfamiljer som var representerade i redaktionen och av mitt eget pendlande från Borgå (2.15-bussen på natten körde via Gammelbacka, jag fick gå ganska långt, var hemma halv fyra, läste ofta morgontidningarna och kunde sedan inte längre somna).

Den nya borgerligt färgade deadlinen kl. 16 bekom inte Peter. Fortfarande laddade han upp inför Sidan 3 med en ask knäckebröd, någon av sina urklippsbuntar (som brandsynen två gånger under min tid hann deklarera som brandfarliga) plus redaktionens äldsta dator.

Peter började skriva. Han arbetade sig igenom urklippsbunten, ark för ark med sirliga rörelser, ty endel klipp var mycket gamla.

Han arbetade i sig knäckebrödet med en näpen, tankfull envetenhet som fick mig att associera till burarna med gerbiler och sebrafinkar i djuraffären i Östra centrum, där jag brukade byta till metron.
Han arbetade sig ner utför den tomma tabloidsidan på Satakunnan Työs urgamla Quark, ett layoutprogram. Och som i ett perfekt utfört konståkningsnummer fick han sitt jobb gjort. Allt hände i samma ögonblick;  knäckebrödet tog slut, urklippsbunten hade krympt till noll, artikeln var färdig, sidan var full, klockan var fyra.

Otroligt.

Jan-Erik Andelin

Peter,

Det kunde man inte tro att en ung man blivit såå gammal. Det var nog i något bildningssamarbete för vänstern i Norden vi träffades första gången. Jag tror att jag debuterade i ”din” tidning med något reportage från Vietnam. Av någon outgrundlig anledning har vi under årens lopp alltid hamnat på samma politiska ståndpunkt. Det enda vi inte delat är det där starka sportintresset.Med ett så pass rörligt intellekt, ett encyklopediskt vetande och en skarp analytisk förmåga, tror jag dock inte att det där med pension är något för dig Peter.

Gratulerar gör din kollega och vän Lars Vikström

Till Peter Lodenius

Eftersom jag redan två gånger fått läsa i Ny Tid om (senast i nyaste numret i artikeln Peters salong av Trygve Söderling) hur jag var skulden till att Du försenade dig till prisutgivningen av statens informationspris i början av 90-talet, vill jag nu efter ca 17 år be om ursäkt för mitt klumpigt pubertala beteende och i efterskott gratulera Dig på födelsedagen.

GRATTIS

med vänlig hälsning Bosse Haglund (Skapare av Bertil Gata)

Red

ROCKKRÖNIKAN: NY TIDS 100 I TOPP 1995

Rock skriver vi ju aldrig om i Ny Tid. Vi vet inte ens vad det är. Så vi bad några mera pålitliga auktoriteter om tips. Vad borde man ha lyssnat på? I år? I livet?

Resultatet är heltäckande. Har ni som läser invändningar, kom fram med dom.

Rockspalten återkommer år 2005, ifall några nya album som förändrat ordningsföljden utkommit under tiden.

Fortsätt läsa ROCKKRÖNIKAN: NY TIDS 100 I TOPP 1995

Modersmålets svanesång eller: whatever happened to the finlandssvensk rock?

Gitarren säger uuuiiiiuuuiiiiiiiränkätänkätänkätänkätä. Basen går äthumbathmbatumtumtumtum. Och trummorna dånar takatakatakatakadischdidischdidisch. Sångaren vräker på så att det är totalt omöjligt att uppfatta vad det är han vrålar om. Massan framför scen böljar fram och tillbaka i den sörjiga leråkern.

Året är åttioochnånting, scenen är SÖU-rock i Molpe och juttun är finlandssvensk rock. Att kalla gänget framför scen en massa var kanske en lindrig överdrift, vi är ett tjugotal glada finlandssvenskar som dansar reven av oss till bandet på scen. Jag känner mig i vilket fall som helst som en del av ett sammanhang. Jag är en del av den finlandssvenska rockvärlden.

Fortsätt läsa Modersmålets svanesång eller: whatever happened to the finlandssvensk rock?