Pojken i Zimbabwe
Han var aderton år gammal, frisk och full av liv. Eftersom han ville bli läkare, kallades han för Doctor.
Stine, min äldsta brors son var en intelligent pojke som nyligen avslutat sina studier vid högstadiet. Följande steg skulle ha varit gymnasiet och efter det studier i medicin vid ett universitet. Men ödet kom emellan och klippte av hans korta liv. En mörk kväll några veckor före jul, smög han sig tillsammans med några andra hungriga pojkar för att stjäla potatis från en av de få vita lantgårdar som fanns kvar i trakten. En vakt öppnade eld och Stine blev skjuten i magen.
Lantgården låg inte långt ifrån våra förfäders by i ett område som heter Virginia, känt för sin virginiatobak, som gjort generationer av vita jordbrukare rika, innan Robert Mugabe genomförde sin katastrofala jordreform.
Stine stapplade hemåt,med magen genomborrad av tre kulor. Han lades på en oxdragen kärra (bilar och ambulanser används numera sällan på grund av den skriande bensinbristen) och fördes till ett närbeläget missionssjukhus. Att avlägsna gevärskulorna var nödvändigt, men sjukhuset, liksom så många andra sjukhus i Zimbabwe, saknade mediciner och övrig utrustning.
Stine, min äldsta brors son var en intelligent pojke som nyligen avslutat sina studier vid högstadiet. Följande steg skulle ha varit gymnasiet och efter det studier i medicin vid ett universitet. Men ödet kom emellan och klippte av hans korta liv. En mörk kväll några veckor före jul, smög han sig tillsammans med några andra hungriga pojkar för att stjäla potatis från en av de få vita lantgårdar som fanns kvar i trakten. En vakt öppnade eld och Stine blev skjuten i magen.
Lantgården låg inte långt ifrån våra förfäders by i ett område som heter Virginia, känt för sin virginiatobak, som gjort generationer av vita jordbrukare rika, innan Robert Mugabe genomförde sin katastrofala jordreform.
Stine stapplade hemåt,med magen genomborrad av tre kulor. Han lades på en oxdragen kärra (bilar och ambulanser används numera sällan på grund av den skriande bensinbristen) och fördes till ett närbeläget missionssjukhus. Att avlägsna gevärskulorna var nödvändigt, men sjukhuset, liksom så många andra sjukhus i Zimbabwe, saknade mediciner och övrig utrustning.
