Etikettarkiv: Portugal

Att bygga vårt Finland

José João
José João.
Jag minns fortfarande levande den dag år 1995 då jag fick min första atlas. Där nämndes ett land som hette Finland. Bredvid landets namn fanns redan då Europeiska Unionens flagga, och boken hade bilder av Sibeliusmonumentet, salmiak och renar. Landet verkade inte ha mycket gemensamt med mitt hemland Portugal, och jag har sedan dess inte fäst speciellt mycket uppmärksamhet vid det.

Tills nyligen.

Jag flyttade till Finland i april. För kärlekens skull övergav jag mitt tidigare liv, som inkluderade ett hus och ett bra jobb. Jag fick omforma mina drömmar och förväntningar för att acceptera ett liv tillsammans.

Jag ville älska det här landet. Jag ville kalla det mitt hem. Jag ville känna att jag var en del av det.   

Men småningom började jag ifrågasätta om det någonsin skulle hända. Jag hade antagit att min flytande engelska, mitt EU-medborgerskap, samt studier och arbetserfarenhet skulle garantera en relativt smidig integration. Jag hade fel.

Hur kan Finland neka mig uppehållstillstånd på grund av familjeband när jag är gift med en finsk medborgare? Den muntliga förklaringen från Migri var helt enkelt att det rör sig om ny lagstiftning som initierats av den sittande regeringen. Personen jag talade med tillade att jag skulle ha haft rätt till uppehållstillstånd om jag hade gift mig med en finsk medborgare i ett annat EU-land eller om jag inte var en EU-medborgare. Är inte detta diskriminering?

Hur kan Finland misslyckas med att erbjuda mig grundläggande offentliga tjänster på svenska, trots upprepade påminnelser om mina språkpreferenser? Hur kan Finland med sådan beslutsamhet avskräcka invandrare från att lära sig svenska, till och med på tvåspråkiga orter? TE-centralen envisas med att skicka all post till mig på finska. Den ger mig inget ekonomiskt stöd för mina studier i svenska, men skulle ha betalat om jag hade valt att studera finska.

Hur kan Finland behandla sina invandrare som siffror och inte som människor? Hur kan landet inte ta deras tidigare kunskaper i beaktande? Det är sant att många invandrare och asylsökande kommer hit utan någon utbildning eller arbetserfarenhet att tala om. Men vad händer med dem som besitter kunskap och erfarenhet? De verkar falla mellan stolarna. Dessa människor börjar, liksom jag, fråga sig om de styrkor som de upplever sig ha verkligen är verkliga. De börjar förlora sin identitet, eftersom samhället behandlar dem som en börda.

Det jag varit med om leder mig till slutsatsen att Finland för tillfället är dåligt utrustat för att framgångsrikt integrera utbildade och kunniga arbetare. Det här är något som å det snaraste måste åtgärdas om Finland vill uppehålla sig med en arbetsför befolkning som känner sig hemma här.

Jag förstår att den största bördan för lyckad integration måste läggas på dem som flyttar hit. Och jag har också försökt mitt bästa … Jag har läst böcker om Finlands historia och kultur, deltagit i president Mauno Koivistos begravning och fortsätter äta ärtsoppa på torsdagar. Men det här kan inte och borde inte vara en enkelriktad process.

Jag vill fortfarande älska det här landet. Jag vill fortfarande kalla det mitt hem. Jag vill fortfarande känna att jag är en del av det. Trots motgångarna är barnet i mig nöjt. Jag har nu besökt monumentet som jag först såg i min atlas. Jag äter också renkött och salmiak regelbundet.

Men som vuxen finns det vissa saker som är ganska svåra att svälja.

José João
deltar i Helsingfors arbis integrations-utbildning på svenska.
Översättning: Janne Wass.

Europas nya vänster och EU-politiken

Den nya vänstervågen och proteströrelserna mot den ekonomiska politiken har inte fått stort inflytande på EU-Bryssel, där politikens kvarnar mal som förr.

Trots att den ekonomiska krisen och protesterna mot den EU-styrda finanspolitiken fött nya folkrörelser på vänsterkanten, syns det inte någon genomgripande förändring i de politiska kretsarna i EU-Bryssel. EU-parlamentarikerna från partier som Podemos och Syriza, Bloco de Esquerda och övriga nyinvalda vänsterpolitiker påverkar visserligen debatten i parlamentet, och regeringen Tsipras närvaro ger ministerrådet nya impulser. Men de lyckas inte utmana EU-kommissionens obestridda maktposition som pådrivare och utformare av såväl lagstiftning som politik. Dels begränsas den allmänna opinionens inflytande av de institutionella begränsningarna; EU-systemet inte är parlamentariskt utformat och saknar en formell opposition. Men likväl handlar det om en institutionskultur där parlamentet blivit alltmer toppstyrt och instrumentaliserat.

– För ett antal år sedan var atmosfären bättre, det var en mer parlamentarisk kultur, säger Gabriele Zimmer (bilden) som representerar tyska Die Linke och är ordförande för vänstergruppen i Europaparlamentet.

– Det är ett slags negativt maktspel mellan institutionerna, och det är som om vi tagits som gisslan av ministerrådet. Inom parlamentet har vi en koalition mellan det största konservativa partiet och socialisterna, som enats i att stöda Jean-Claude Juncker (kommissionens ordförande).

Det finns inget fritt utbyte mera när det gäller politiska förslag, utan parlamentet har blivit ett instrument, menar Zimmer. Hon kritiserar parlamentets talesman, socialdemokraten Martin Schulz, för att reducera parlamentet till en plattform för sina egna ambitioner. Beslut som ska fattas av alla politiska grupper avgörs ofta redan utanför mötesrummet.

– Schulz ska bara representera Europaparlamentet, men på honom verkar det som att han är parlamentet!

Ingen bot på demokratibristen

Vad gäller protesterna ute i Europa mot EU:s åtstramningspolitik ser Zimmer det som nödvändigt att fortsätta verka inom ramarna för det nuvarande EU-samarbetet.

– Det är klart att protesterna inte förändrat handlingsramen för vad EU-kommissionen gör, utan politiken kanske fungerar ännu mera på kommissionens villkor. Men vår syn respekteras nog av både kommissionen och ministerrådet, de vet att vi står för en annan ekonomisk politik.

Det är ett konstruktionsfel att EU-samarbetet fokuserar på den interna marknaden och global konkurrens, menar Zimmer.

– Vår främsta kritik är att EU inte fokuserar på en social union och en union som inte exkluderar folk.

Inom vänstergruppen påpekar man missförhållandet med de stora ekonomiska och sociala skillnaderna både inom EU-länderna och mellan EU-kärnan och periferin.

– Man verkar inte kunna rå på bristen på demokrati och politiskt deltagande. Se bara på hur EU-kommissionen hanterar TTIP-protesterna, de anser att de inte ska behöva reagera alls!

– Vi är vid ett vägskäl, om vi inte kan styra om den här utvecklingen, så undergräver EU sig självt. Nu säljer vi ju ut våra värden, se bara på vår smutsiga uppgörelse med Turkiet och hela migrationskrisen, Grekland och utpressningen av en folkvald regering, och hur EU-institutionerna behandlat Portugal.

Omröstning om euron

Inom vänstern ser man som den stora utmaningen att svara på de populistiska högerpartiernas EU-kritik. Högerpartier som franska Front National, brittiska självständighetspartiet UKIP och tyska AfD har profilerat sig som anti-etablissemangspartier och EU-skeptiker. Ett parti som vägrar låta sig definieras enligt det hävdvunna höger-center-vänster spektret är den italienska Femstjärnerörelsen, ett protestparti som många ser som vänsterorienterat, även om man i Europaparlamentet med 17 ledamöter ingår i samma konservativa gruppering som brittiska UKIP och Sverigedemokraterna.

– Vi anser att vi verkligen står för ett Europa för frihet och demokrati, beteckningen för den politiska gruppen. EU är ett tema som borde granskas utanför det ideologiska spektret, säger Femstjärnerörelsens talesman Filippo Pittarello.

– Vi tror på samarbete mellan de europeiska länderna, men under mera demokratiska former.

I parlamentet vill Femstjärnerörelsen involvera medborgarna, påtala missförhållanden och skapa en samarbetskultur kring ärlighet och transparens.

– Euroskepticism är ett brett spektrum, där ena ytterligheten är kampanjen för EU-utträde och den andra en ansats till att reformera EU. Men vad gäller euron är vi de mest kritiska av partierna, för gemenskapsvalutan fungerar inte utan är kontraproduktiv för EU. Vi vill ha en omröstning om euron.

Utöver eurokritiken påtalar Femstjärnerörelsen det så kallade demokratiunderskottet i EU.

– Vi motsätter oss att icke-folkvalda organ fattar besluten, säger Pittarello.

– Beslut ska fattas av medborgarna och i deras närhet, och det fungerar inte i EU. Det är visserligen en folklig ansats men populism borde inte ses som något negativt! Välinformerade medborgare finner bättre lösningar än icke-folkvalda regeringar.

– Men på europeisk nivå är ju allt redan bestämt i femårsplaner! Om inte kommissionen avgår, förstås.

Varning för frihandel

Vänsterns uppsving i Frankrike kan i mångt och mycket tacka Jean-Luc Mélenchon, EU-parlamentariker för Front de Gauche som redan för kampanj för franska presidentvalet nästa år under devisen ”Det oregerliga Frankrike” (La France insoumise). I EU-politiken fokuserar Mélenchon kritiken på frihandelsavtalen och kräver att den franska regeringen sätter stopp för förhandlingarna med USA och förkastar Kanada-avtalet CETA, som nu ratificeras.

Det är dags för en solidarisk protektionism istället för total frihandel som bara bygger på multinationella bolags vinster och privilegier, menar Mélenchon, som varnat för de sociala och miljömässiga följderna av båda avtalen sedan förhandlingarna inleddes. Om USA-avtalet blir av är det tidigast nästa år det kan antas och franska presidentvalet blir då också en folkomröstning om TTIP, resultatet av en frihandelspolitik som enligt Mélenchon är lika ålderdomlig som destruktiv och helt utan de ekonomiska fördelar som utlovas.

Text: Anna-Karin Friis
Foto: EU 2016