Etikettarkiv: Pressfrihet

Journalister lever farligt i Ryssland – bättre ställt i Baltikum

Det stort uppmärksammade iscensatta mordet på den ryska journalisten Arkadij Babtjenko i slutet av maj satte på nytt strålkastarna på journalisters säkerhet i Ryssland med närområden.

Den ukrainska säkerhetstjänstens operation och den dramatiska presskonferensen där det avsöljades att Babtjenko lever inträffade samtidigt som en internationell konferens om yttrandefrihet, Speaking is Silver, ordnades på Hanaholmens kulturcentrum i Esbo. Konferensens fokus var på pressfriheten i Ryssland, Ukraina och Baltikum.

Först lite siffror: i Ryssland har 5 journalister fängslats år 2018, i Ukraina tre stycken. Under åren 2008–2018 har 11 journalister dödats i Ryssland och 11 i Ukraina, detta enligt organisationen Comittee to Protect Journalists.  På den ryska tidningen Novaya Gazetas redaktion hänger sju porträtt på journalister som mördats medan de jobbat för tidningen.

Organisationen Reportrar utan gränser ger varje år ut en lista på hur det är ställt med pressfriheten i 180 av världens länder. Estland ligger på 12:e plats, Lettland på 24:e plats, Litauen på 36:e plats, Ukraina på 101:e plats och Ryssland på 146:e plats.

Journalisten och politikern Sanita Jemberga som jobbar med grävande journalistik på den icke-vinstdrivande organisationen Re:Baltica säger att pressfriheten i Baltikum hela tiden blir bättre.

– I Lettland är medierna fria förutom de dagstidningar som tillhör de lokala oligarkerna. De är fria att skriva om vad som helst förutom oligarkerna. Jag tror inte att det handlar om att oligarkerna mutar dem men istället har de chefredaktörer som säger åt journalisterna vad de får och inte får skriva.

– Sovjets propagandamaskin försvann egentligen aldrig, säger Jemberga.

Det fanns en kort tid på 1990-talet då rysk tv var väldigt galen och modig. Sedan när Vladimir Putin tog över makten blev tv-politiken som under Sovjet-tiden igen, man bara kallade det för Ryssland.

Många ryska medier har tvingats flytta och flera journalister har flytt landet, för att slippa förföljelse. Meduza, som är en rysk nyhetswebbsida, flyttade sin verksamhet till Lettland för att undgå den ryska statens kontroll och minska risken för att journalisterna fängslas eller utsätts för hot.

Mark Teramae på Alexandersinstitutet i Helsingfors har forskat i det ukrainska medieklimatet.

– Precis som i Ryssland är tv det största mediet. Också i Ukraina styrs tv:n av staten, säger han.

Han tillägger att det som rapporteras och hur det rapporteras skiljer sig beroende på var i landet man är. Förutom de statliga tv-bolagen finns det andra mediebolag som inte ägs av staten. Enligt Teramae är de medierna dock inte alltid särskilt pålitliga.

– Det beror på vem som finansierar just den redaktionen. Ibland kan jag läsa något och undra om det faktiskt kan vara sant – och då är det antagligen inte det. Jag har många vänner och kolleger i Ukraina. När jag frågar dem om pålitligheten svarar de att man måste vara försiktig med vad man skriver. I värsta fall blir man av med jobbet.

Teramae menar att ingen bryr sig om vad som publiceras om kultur och musik. Särskilt inte på nätet, det är bara om det blir politiskt som reportern får se sig över axeln.

text & foto Tony Pohjolainen

Apropå Charlie Hebdo

hebdoFrankrike har en stark tradition av satir. L’Eclipse var en fransk satirisk veckotidning 1868-1919. Den var en uppföljare till La Lune som hade förbjudits 1868. De första fem åren var Francois Polo chefredaktör och André Gill chefstecknare. Så länge man inte sprider hat är det tillåtet att skratta, löd deras motto. Även Faustin Betbeder, Alfred le Petit, Albert Humbert och andra tecknare arbetade för L’Eclipse.

Genom en ny författning, som konfirmerades i en folkomrösting, blev Frankrike en konstitutionell monarki 1869 och André Gills satirteckningar fortsatte att göra narr av det andra kejsardömet fram till dess fall, 1870.

Republikanerna hade vunnit folkets röst, vilket många anser inte kunde ha skett utan satirtecknarna – deras verk (till skillnad från det skrivna ordet) kunde tydas av alla.

Tidigare samma år hade L’Eclipse publicerat en serie som gick under rubriken Modes et coiffures pour l’an 1870 (fritt översatt: Mode och hår för 1870).

Den 23 januari till exempel gjorde André Gill (1851-1899) narr av journalisterna. Förstasidans rubrik lyder Projet de costume pour MM. les journalistes. Mangeons-nous les uns les autres  (ung: Herrar journalisters utstyrsel.Här äter vi varandra?).

Ingen gick fri från tidningens kommentarer, särskilt inte personer och yrkesgrupper med stor makt. Mångas skuggsidor drevs till sin spets i syfte att belysa var och ens deltagande i samhällsutvecklingen.

Gordana Malesevic