Etikettarkiv: Röda Rummet

Kejsaren är alltid naken

Om man som Helsingforsbo har velat ta del av Folkets bildningsförbunds filosoficaféer har man i regel varit tvungen att ta sig till Åbo. Så inte tisdagen den 3 december då FBF i samarbete med Röda Rummet ordnade ett filosoficafé på antikvariat Sofia i Kajsaniemi i Helsingfors.

Huvudperson var filosofen Joel Backström som talade på temat ”Skenbara katastrofer och katastrofala skenbarheter. Om samhällsklimatets förändringar”. Eller som det hette i förhandsinformationen: Vad är relationen mellan den samhälleliga klimatförändringen och väderleken i den egna själen?

Backström inledde med att återberätta H.C Andersens berömda saga Kejsarens nya kläder, som ett försök att illustrera det sociala skenets väsen och auktoritet. Sagans sensmoral är naturligtvis inte att den nakna kejsaren och den tigande befolkningen skulle visa någon form av undantagstillstånd. Tvärtom – också de gånger kejsaren åker förbi iförd fysikt påtagliga textilier deltar både han och omgivningen i ett sorts skådespel

Just mode och kläder tjänade i Backströms anförande som exempel för att synliggöra den samhälleliga och allmänna auktoritet som säger ”vad som är rätt”, eftersom vi lätt kan relatera kläder och mode till vårt eget beteende. Hur reagerar vi till exempel när vi om tjugo år får se bilder av hur vi gick klädda 2013? Sannolikt med någon form av bestörtning, eller åtminstone häpnad? Hur kunde jag klä mig så där?

– Poängen är att vi kommer att tycka så helt på riktigt. Precis som vi nu, lika uppriktigt, tycker att vi ser okej ut. Det är min ”personliga uppfattning”– och ändå något som helt uppenbart inte har någonting alls att göra med min personliga uppfattning, eftersom den kommer att vara helt annorlunda om 20 år. Inte för att jag själv tänkt efter, utan för att jag följt med en viss allmän tidsanda, modet. Det här sätter ett frågetecken framför idén om vad som är ens egen åsikt, smak eller omdöme.

Samma mönster gäller förstås inte bara kläder, utan så gott som allt. Också vetenskapens förment objektiva värld är full av trender.

– Frågan är snarast om det finns någon slags ställe där det här inte gäller?

Filosoficaféets publik och Joel Backström hann under kvällen diskutera en hel del aspekter av samhället och dess invånares sätt att interagera i en kapitalistisk kultur där formen för kollektivism paradoxalt nog är att upprepa ett individualistiskt mantra.

– All reklam fungerar på samma sätt. Man säger inte: ”Köp den här bilen – alla andra har köpt den”. Man säger: ”Köp den här bilen, så kommer du att vara speciell”. Och fast alla andra också har köpt den så är också de väldigt speciella… Den undertext reklamen använder för att sälja är inte löftet om att du blir dig själv, utan hotet om att du blir dig själv om du inte köper – då är du inte som alla andra utan helt out.

 

Fredrik Sonck


Också diktatorer vill vinna demokratiska val

Situationen i Burma var huvudtemat under den första diskussionen i en serie geopolitiska samtal som Röda rummet ordnar. Röda rummet är Vänsterförbundets svenskspråkiga lokalavdelning i Helsingfors och till rundabordsdiskussionen på Arkadia International Bookshop tisdagen den 9 november hade man bjudit Pekka Haavisto, de grönas utrikespolitiska expert, tillika riksdagsledamot och tidigare miljöminister.

Haavisto har också varit FN:s specialsändebud i Darfur och är mycket väl insatt i frågor som rör mänskliga rättigheter och demokratiutveckling på olika håll i världen; Afghanistan, mellanöstern, Afrika och så vidare.

Att samtalet kom att handla om många olika områden och många olika sidor av utrikespolitiken var roligt, att dra paralleller mellan olika konflikter i olika tider är alltid intressant. Däremot blev diskussionen stundvis lite för spretig, men det kan inte Haavisto belastas för.

Gällande situationen i Burma uppehöll sig Haavisto mycket vid de diplomatiska möjligheterna att de facto verka för demokrati. Frågan är hur Finland och EU ska förhålla sig till den regerande militärjuntan och vad som händer nu, efter det så kallade valet.

– Europeiska unionen har haft en väldigt strikt linje mot juntan, men den har kritiserats eftersom den gör att man inte har någon kontakt med Burma.

Samma debatt har förts inom FN. Burma är ett slutet land och frågan är vad den strikta linjen har gett. De som haft en möjlighet att föra någon dialog med juntan är de ”mjuka” grannländerna Kina och Indien.

Att det ändå blev ett val (om än ett odemokratiskt val i och med att en stor del av parlamentsplatserna reserverades för militärer och många oppositionella hindrades att ställa upp) kan ses som en liten, liten framgång. Och förtjänsten är knappast västvärldens utan kan snarare tillskrivas de påtryckningar som kommit från exempelvis Kina.

– På något sätt tror jag att deras dialog påverkat att det ordnades ett val. Kinas linje är att rekommendera sina vänner en ”demokrati” av Kinas typ. Jag känner rätt bra till Kinas politik i Afrika, till exempel i Sudan. De säger: Ni borde arrangera val men ni skall förstås ändå kunna bevara kontrollen. Det är demokrati av Kinas typ.

Att vinna ett val – om möjligt ett val som är demokratiskt på riktigt – ger nämligen legitimitet också åt den som kommit till makten med odemokratiska metoder

– Det är en dröm som varje diktator har, att en gång väljas i en demokratisk process. Det är kanske också något som påverkat juntan.

Haavisto exemplifierar med Sudans president Omar al-Bashir som – trots att han tog makten genom en militärkupp och anklagas för folkmord och krigsförbrytelser – vunnit en viss legitimitet efter att han vann presidentvalet 2010 (som var någorlunda demokratiskt).

Men trots att valet i Burma – och frigivningen av Aung San Suu Kyi – kan ses som en liten ljusning är Burmas relationer med västvärlden och FN fortfarande så gott som obefintliga. Förhoppningarna om att en politisk dialog skulle uppstå i och med FN:s humanitära hjälp efter cyklonen Nargis 2008, har kommit på skam.

– Det som hände efter naturkatastroferna i Burma var att Ban Ki-moon skickade ett specialsändebud och att FN fick möjlighet att hjälpa några av de områden som drabbats värst. Det gjorde att Burma öppnade sig lite. Ban Ki-moon tänkte väl sig att om man kan bygga någon slags dialog gällande den humanitära hjälpen så skulle det också öppna för en politisk dialog. Men så gick det inte, det misslyckades.

text&foto Fredrik Sonck