På hedersord
På seminariet Fyrk finns, finns det kultur? fälldes den intressantaste repliken av Clas Zilliacus, ex-professor i litteratur vid Åbo Akademi. Han menade att humanioras uppgift är att påminna oss om att vi lever i språket och att bevaka att ingen med språket falsifierar verkligheten. Idag sker det rutinmässigt via det ekonomiska språket som trängt in överallt.
Vågbrytare i salongen
Det har vårats för finlandssvensk kulturdebatt. Husis har avhandlats på Ny Tids virtuella debattlista och Ny Tids debattlista har avhandlats i Husis. Samma grupp mänskor i olika sammanhang för samma diskussion. Vem skriver, vem läser, vem gör kultur och varför? Vad menas med kultur – högkultur, populärkultur och var går gränsen? Ska kultursidorna vara (kryssa för): en borgerlig finsalong (för inbjudna), köket som rödvinsvänstern hamnar i under festens gång, en upplevelsekavalkad, en försäljningskanal, en folkskola, en elitkulturell domstol, ett (virtuellt) torg där alla får prata med risk för att ingen lyssnar…?
”Dräkten är ej mannen” – eller är den?*
