Att sätta ord på kvinnlighet, identitet och villkor
Sofia Aminoff rapporterar från en diskussion i Moskva om kvinnliga dramatikers skrivande.
Det är någonting i mig som jag inte ser
Sofia Aminoff skriver om närvaro och frånvaro i Milja Sarkolas pjäs Perheenjäsen.
Självhat och teaterhat, de är kanske för hårda ord, ändå är det de som först kommer för mig när jag tänker på Milja Sarkolas föreställning Perheenjäsen (Familjemedlem), som hade urpremiär på Teatteri Takomo i början av månaden.
Sarkola knyter med sin pjäs scenen till den inom prosan nu så starka självbiografiska strömningen, framförallt företrädd av Karl Ove Knausgård. Ändå är det inte som jag ser det verkligheten eller livet i sig som står i blickfånget i föreställningen, utan snarare jagets iakttagelse av och reflektion över dessa.
Ödlor, plastikkirurgi och isdyrkan
I den tredelade serien Ny finlandssvensk dramatik diskuterar Rita Paqvalén, Ann-Christine Snickars och Sofia Aminoff ouppsatta pjäser. I den första artikeln hamnar pjäser av Sanna Tahvanainen, Hannele Mikaela Taivassalo och Anna Gullichsen under lupp.
I den första delen av serien Samtal om ny finlandssvensk dramatik har Ann-Christine Snickars, Rita Paqvalén och Sofia Aminoff läst tre ouppförda pjäser ur Labbets pjäsbank.
Determinism och frihet
Ens blick är alltid förändrad
Stage-festivalen på Korjaamo bjöd på både intensiv grymhet och framtidshopp i form av teater som är stort som livet och teater som avslöjande konstruktion.
Det mänskliga livet lyser i brännpunkten mellan idealism och diktatur i Dmitrij Krymovs laboratorium. Han och hans elever gästade Korjaamos teaterfestival Stage med de visuellt och existentiellt eggande föreställningarna Sir Vantes. Donky Khot och The Cow, den första baserad på Cervantes roman Don Quijote från början av 1600-talet, den senare på Andrej Platonovs novell från 1920-talet.
