Ukrainas unga gör sin röst hörd
Finanskrisen har grävt djupa hål i Ukrainas redan sargade ekonomi. Alla frågar sig hur landet ska undvika att störta ned i en bottenlös avgrund. För folket har krisen inneburit att redan ansträngda levnadsförhållanden blivit än mer svårhanterliga. Makthavarna anklagas av folket för bristande kompetens och korruption. Och politikerna kan knappast hoppas på att missnöjet klingar av. Den unga generationen har ett nytt förhållningssätt till demokrati och räds inte att göra sin röst hörd.
Medelklassens manifest är ett upprop författat av den unga journalisten Jurij Romanenko i ukrainska Pravda. Grunden i hans budskap är enkelt. Han menar att det ukrainska folket, och landets framväxande medelklass, har blivit grundlurat av politikerna. Romanenko menar att folket får betala ett högt pris för politikernas inkompetens. På slaget klockan tolv, den 22 december förra året, uppmanande Romanenko alla bilister att tuta med sina signalhorn för att bevisa styrkan i folkets missnöje. Hans upprop fick ett enormt genomslag. Många andra kampanjer har fått extra fart eller helt enkelt grundats tack vare Medelklassens manifest.
EU öppnar för dialog med Vitryssland
EU:s beslut att slopa sanktionerna mot Vitryssland och president Lukasjenko har väckt hård kritik bland många människorättsaktivister.
Gränser hindrar inte rysk underground
Det är dramatiska förändringar på gång i ryskt musikliv. En av de mer tongivande aktörerna är 24-åriga Sasha Dzhem, graffitimålare och skivbolaget how2makes grundare.
– Situationen för independentmusiken i Ryssland är svår. Trots att Moskva är en gigantisk metropol med unika möjligheter ser situationen inte mycket bättre ut här. Det finns helt enkelt för få skivbolag eller radiokanaler som intresserar sig för musik utanför mainstream, säger Sasha Dzhem och slår uppgivet ut med händerna.
KULTURARBETAREN GÖR STADEN
Berlin har i flera generationer, och under praktiskt taget hela 1900-talet, varit en tillflyktsort för europeiska kulturarbetare och intellektuella. Men staden står nu inför stora ekonomiska förändringar och många fruktar att Berlins status som kulturell smältdegel mitt i Europa kommer att avta.
”TÄNK PÅ UKRAINSKA! TÄNK PÅ UKRAINA!”
– Jag tycker att det är alldeles för mycket fokus på den gamla järnridån, både här i Ukraina och i väst. Vi borde släppa det och gå vidare. Upphöra med att låta oss dras med i en ökad polarisering av världen. Men tyvärr utnyttjar politiker dessa fingerade motsättningar.
Det säger Dima Filatov, en ung konstnär i Kiev. Vi står i hans ateljé och tittar på hans arbeten. Filatov arbetar mest med teckning, akvarell och oljemålning, och en av hans tekniker är att använda ryska dikter i sina verk. Filatov poängterar att han inte tror att detta påverkar hans försäljning eller utställningsmöjligheter i Ukraina. Ukrainare är vana vid influenser från ryska, polska, tyska och andra språkkulturer, men den nuvarande presidenten och parlamentet utnyttjar enligt honom motsättningen mellan ukrainska och ryska som ett politiskt vapen. I praktiken har deras politiska sloganer liten eller ingen inverkan alls på ukrainarens vardag, menar han.
– Jag är ryskspråkig ukrainare, vilket betyder att jag talar ryska i hemmet, men jag är född här i Kiev så jag ser mig inte som ryss. Jag talar ryska och ukrainska lika bra. Min konst är gränslös men inte tidlös. Den tillhör tiden runt vårt sekelskifte. Det är så långt jag kan gå med på att kontextualisera mig själv och min verksamhet.
