Medborgare!
På basis av två tevepaneler ska man kanske inte bestämma vilken kandidat man röstar på, men egentligen hade jag behövt ingen.
Pekka Haavisto har gått en lång väg från Koijärvi och framstår nu som klok, äldre statsman. I sin färska bok Anna mun kaikki kestää skriver han framför allt om sina erfarenheter som förhandlare i olika konflikter bl.a. i Afrika och i Mellanöstern, utsänd av FN respektive EU. Det är ett slags handbok i fredsmäkling och Haavistos verktygslåda är full av kreativa knep som han som president kommer att ha stor nytta av. Vad gör man när den israeliska delegationen inkluderar en officer som palestinierna vägrar att ha vid samma bord? (Trots att man tidigare kommit överens om att vardera delegationen fritt väljer sina medlemmar.)
De som följer lagen är de farligaste
Tioårsminnet av 9/11 är firat, om man nu kan säga så. Och vi har några gånger till fått se George Bush stå vid Ground Zero och yttra de berömda orden till folkmassan som ropar att de inte kan höra honom: ”But I can hear you, and the people who knocked these buildings down will hear from all of us soon!”
Första valdebatten
”Du kör längs en mörk skogsväg och ser en ung flicka stå och lifta och du tänker: hon kommer ändå att bli våldtagen så det är lika bra att jag gör det”, sa sossarnas Erkki Tuomioja under Paasikivisamfundets och Kepas stora utrikespolitiska valdebatt på Gamla Studenthuset förra tisdagen.
Minnet av en mästare
För en vecka sedan, fredagen den 11 februari, gick Bo Carpelan ur tiden. Ny Tid-medarbetarna Trygve Söderling och Tapani Ritamäki minns en av den finländska litteraturens verkliga storheter.
Alkohol
Häromkvällen lärde jag mig nåt nytt. Det är Juha Itkonens helt suveräna roman Seitsemäntoista som beskriver en sak jag aldrig förstått. Glädjen i att supa tills världen börjar snurra, och sen lugnt fortsätta tills valomerkki kommer och allt blir svart. I boken är det sjuttonåriga Henrik som gör det tillsammans med den lite äldre Vesku.
