Till minnet av popbohemer och andra älskvärda pisshuvun
Populärkulturen innehåller en mängd idoler, ikoner, legender och myter. 60-talet har här fått rollen som ett slags Edens lustgård, dagen då Gud skapade rocken, eller the Big Bang, då Beatles och Rolling Stones uppstod. I den här stora berättelsen har också Marianne Faithfull sin plats. På det mest banala planet ses hos som blondinen som spelade in As tears go by, gifte sig med Mick Jagger, skiljde sig, knarkade ner sig och efter det har gjort några skivor. Men hon har nog varit och är något mycket mera. Framförallt kan hon stå som sinnebilden för rockgenerationens bohemkultur. Den här rollen har hon spelat mångsidigt, trovärdigt och troget under sex årtionden.
Pointillistiska feuilletoner
Upproret är ett genomgående tema i Anders Björnssons nya bok. ”Intet har jag kunnat undvara / blott helheten” står som motto för Anders Björnssons bok Den uppskjutna debuten. Det är också en ganska bra beskrivning av boken. På ett medvetet, närapå provokativt vis, bryter Björnsson sönder alla tendenser till helhetsmässiga strukturer.
Nya rapporter från en gammal värld
”Jag tror världen skulle bli lite bättre om vi slutade lyssna på skrikhalsarna. Oavsett om det är på ledarsidorna eller nätets slaskforum som de larmar och gör sig till”, skriver Stefan Bergmark i en kolumn i Flamman.
Inom journalistiken befinner sig kolumnen någonstans mellan ledaren och kåseriet. Kolumnisten kan ta sig friheter, som ledarskribenten inte kan drömma om, men behöver ändå inte vara tvångsmässigt rolig, som kåsören, eller djupsinnig som essäisten. Det är alltså journalistikens friaste form.
Grova ord ur marken
I sin nya diktsamling ger Bosse Hellsten liv åt den perifera platsen och skildrar den i dess skönhet, fulhet och likgiltighet, skriver Tom Karlsson.
Inom musiken finns ett genrebegrepp, ”americana”, som innebär en slags alternativ amerikansk country- och folkmusik. Om man överför begreppet till litteraturen, så skulle man kanske få en tradition som sträcker sig från Walt Whitman och Henry David Thoreau och vidare till beatgenerationen, Charles Bukowski och deras efterföljare och epigoner. I den här traditionen skulle jag också placera in Bosse Hellsten, trots att han är en finlandssvensk poet. Det finns ju också finlandssvensk countrymusik.
Med ögon i Gaza
Gideon Levys bok Gaza, mitt älskade är en uppmaning till solidaritet med palestinierna. Levy vill också ge brutaliteten och fegheten konkreta ansikten, skriver Tom Karlsson.
