Alla inlägg av Ny Tid

Ny Tid 10/2017

4 Ledare

9 Att hitta sin egen röst
Nästa vår kommer journalisten, grafikern och barnboksillustratören Maija Hurme ut med sin första helt egna bok, som hon både illustrerat och skrivit själv, men vägen dit har inte varit spikrak. Sebastian Dahlström.

13 Tre frågor
till Jaana-Maria Jukkara. Jan Gardberg.

14 Tema: Litteratur och pengar
I det här numret undersöker Ny Tid hur stor andel av statens konstbidrag som ges till litteraturen och vad författare egentligen lever av. Vi har pratat med Peter Mickwitz, Ansa Aarnio, Fredrik Rahka och Emma Juslin. Därtill berättar före detta läsambassadören Katarina von Numers-Ekman om litteraturens synlighet i skolorna. Se också Sista ordet.

26 Adolf Loos och renheten
Kolumnist: Julia Knežević.

28 Portfolio
konstnär: Maria Liitola.

32 Skönlitteratur
Ny Tid recenserar verk av Bosse Hellsten, Vladimir Nabokov, Johanna Holmström, Christian Brandt, Owe Wikström, Lars Eric Krogius, Jörgen Mattlar, Bengt Berg och Helge Torvlund.

43 100 år av krig och fred
Kolumnist: Rainer Knapas.

44 Frames uppgång och fall
Hur mår det finländska bildkonstfältet idag? frågar kritikern och kuratorn Pontus Kylander.

47 Genusobalans
Kolumnist: Martina Reuter.

48 Film
Ny Tid recenserar fem filmer om kroppslighet, äckel och erotik som visades på årets Kärlek & Anarki-festival, Amanda Kernells film Sameblod samt dokumentären Silvana Imam – väck mig när ni vaknat.

54 Jihadismen – en ungdomsrörelse?
Kolumnist: Lars Sund.

56 Teater
Ny Tid recenserar föreställningarna De langerhanska öarna, Landet, Mästaren och Margarita, Det ordnar sig, sapiens samt Ingvar.

66 Brun tid
Serie av Lasse Garoff.

67 Sista ordet
Kolumnist: Henrika Andersson.

Bistert och precist om förgänglighet

Skärgårdens kobbar, havsdjupen och den raka horisontlinjen utgör fonden för Jörgen Mattlars tredje diktsamling Att vända sig bort. Det är en poesi uppdelad i fem kapitel som betraktar sin omgivning och låter miljöerna tala. Beskrivande det som är, och det som passerat, med en blick som redogör utan att blanda in särskilt mycket sentimentalitet. En sida tecknar fåordigt fram bilden av ett fartyg med timmerlast som ett pappersbruk snart kommer att ”molma” ner. En annan består av ekot från en sjöväderprognos. Jaget är för det mesta frånvarande. Det skrivs sällan fram utan förblir i det iakttagande, fungerande som läsarens blick in i texten. En filtrerad blick som, utan framskrivning av känslor, på ett skickligt vis ändå lyckas blotta vilket tillstånd jagets syn på världen bottnar i. Som exempelvis i dikten med titeln V där havet och himlens placering står i fokus:

att havet och isen ligger

i den ordningen

och himmel    

Det finns endast i reflektionen över varför havet, isen och himlen kommer i den ordningen som de gör ett ifrågasättande av det mest grundläggande. Det vittnar om ett upplösningstillstånd där inte ens det mest självklara är givet. Denna förgänglighet är ett genomgående tema i dikterna. Den tar sig uttryck i naturskildringarna, i tingen och i relationerna. Hela tiden med fokus på det som blir kvar och det som försvinnner. I en av dikterna jämförs exempelvis en ryggtavla med en dagerrotyp. En bild framställd med den äldsta formen av fototeknik, dagerrotypi, som var så känslig för beröring att endast ett snuddande finger räckte för att förstöra innehållet helt. I kapitlet Ensligt torp skrivs en manskropp in i förruttnelsen av ett hus. Båda står för det övergivna på gränsen till att upphöra, och skriver på samma gång fram saknaden av någon som har gett sig av:

och trotsig bagge äter

märg ben och kött

tills skal är

det bågnar som mannens buk

syllstockens sista vilja

att du kommer hem

Naturens nedbrytningsprocess är även den ett tema som går som en röd tråd genom diktsamlingen. I kapitlet Skikt finns ett antal dikter som alla kretsar kring saker som sänks ned i hål i isen. Människokroppar, cement, mopeder och bilbatterier. Här görs en särskiljning mellan det som havet klarar av att svälja och det som spolas upp på land. De kvarvarande plastpartiklarna som lägger sig i strandbrynet som ”människans unkna pest” knyter an till den pågående miljöförstöringen. Det är en bister bild där mänskligheten utgör någonting misslyckat som i sinom tid kommer raderas ut:

att slutgiltigt lösa upp oss

i de långa atlantvirvlarna

eller i karpens damm

för att återskapa

och på nytt

försöka

Havet som det eviga i jämförelse med den betydligt mer bräckliga människan är inte en ny bild inom litteraturen. Inte heller är den okänd hos läsaren, vilket även gäller temat kring skärgården, himlen och horisonten. Att röra sig bland dessa väl använda scenerier är ett vågspel och kräver att någonting nytt tillförs, preciseras eller utmanas för att inte riskera att falla platt. I Mattlars fall är det precisionen som gör att dikterna lyfter. Det finns en tydlighet i de rena betraktelserna. De är inte svepande utan specifika, detaljerade i sin sparsamhet. Tillförlitligheten till det exakta i det som dikterna vill få fram gör att Mattlar lyckas bygga upp ett tillstånd kring de annars så uttömda fjärdarna. Den enda gången som det slår över i det enbart upprepande är i den sista dikten där jaget får en ”nattlig överraskning” av du:et:

att överraskas i natt

av dina vida

vinklar

att din behållare

med livets vin

och tryck

när läppar nuddar

din bägares

kant

I de vida vinklarna går det att läsa in formen av en kvinnokropp. En kropp som endast skrivs fram som en behållare och en bägare och som reproducerar den alltför uttjatade framställningen av kvinnan som passivt objekt. Det är en trist avslutning som stör en annars välavvägd och intressant diktsamling.

Amanda Saveland

Jörgen Mattlar: Att vända sig bort. Förlaget M. 2017.

Ny Tid 9/2017

4 Ledare

9 Ett radikalt steg mot mitten
Nya ordföranden Touko Aalto kallar De gröna för Finlands allmänparti. Janne Wass.

13 Tre frågor
till Hanna-Marilla Zidan. Tony Pohjolainen.

14 Tema: Brexit och EU
Ny Tid utforskar framtiden och samtiden i svallvågorna efter Brexit-omröstningen med texter av Emelie Hill Dittmer, Tony Pohjolainen, Vivi Bolin, Rabbe Kurtén och Peter Lodenius.

21 Mysiga jordbruksstöd
Kolumnist: Susanne Björkholm.

30 Samhällsmoralen
Kolumnist: Joel Backström.

32 Portfolio
Fotografen Sergej Michailovitj Prokudin-Gorskij fotograferade Tsarryssland i sprakande färger.

36 Jobbet i hetluften
Johannes Jauhiainen intervjuar Yles nya korrespondent i Jerusalem Aishi Zidan.

39 Asyl och lag
Kolumnist: Ida Sulin.

40 Kritiskt för östsamiskans
fortlevnad
Izabella Rosengren rapporterar från Sevettijärvi och Enare där den hotade östsamiskan kämpar för sin fortlevnad.

44 Vänskap inom värdeformen
Kolumnist: Mikael Brunila.

46 Faktalitteratur
Ny Tid recenserar faktaböcker om prostitution i Sverige och Europa, den grekiska skuldkrisen, Mannerheim, samt Naomi Kleins senaste bok om den politiska aktivismens framtid.

56 Skönlitteratur
Ny Tid recenserar verk av Sarah Kofman, Thomas Bernhard, samt diktverk av Johannes Heldén, My Lindelöf och Peder Alexis Olsson.

66 Brun tid
Serie av Lasse Garoff.

67 Sista ordet
Kolumnist: Vivi-Ann Sjögren.

Andimba Toivo Ya Toivo in memoriam

Herman Andimba Toivo Ya Toivo, en av förgrundsgestalterna i Namibias självständighetskamp, dog nyligen i Windhoek, 92 år gammal. Toivo Ya Toivo växte upp i Amboland i norra Namibia, vaktade i pojkåren boskap och gick i missionsskola för att småningom bli lärare, men blev efter en kort tid järnvägs- och gruvarbetare i Kapstaden. Sydafrika ockuperade Namibia 1915–1990, och införde där samma exploaterande rasförtryck som i det egna landet. Officiellt stod Namibia under Förenta Nationernas mandat med sikte på självständighet.

I Kapstaden anslöt sig Ya Toivo till den sydafrikanska befrielserörelsen ANC och var en av grundarna av den namibiska befrielserörelsen South-West Africa People’s Organisation (SWAPO). SWAPO drev först endast politisk opposition, som 1965 dock utvidgades till väpnad kamp. Verksamheten var i synnerhet förankrad i lokalsamhället i norra Namibia, där organisationen också hade kyrkornas stöd.

Efter att Toivo Ya Toivo smugglade ut en petition till FN som krävde Namibias självständighet deporterades han till Amboland och sattes i husarrest. Han fängslades 1967 för fortsatt motståndsverksamhet och dömdes tillsammans med 36 andra aktivister under sydafrikanska antiterrorismlagar till 20 års straff på fängelseön Robben Island. Tillsammans med Ya Toivo avtjänade också befrielsekämpar från ANC som Nelson Mandela och Walter Sisulu långa fängelsestraff.

1973 deklarerade Förenta Nationerna SWAPO som den enda legitima representanten för det namibiska folket. Många afrikanska länder, bland annat Tanzania, Zambia och Angola gav SWAPO politiskt och delvis militärt stöd. 1984 frigavs Ya Toivo, vilket han sägs ha motsatt sig eftersom så många politiska medfångar blev kvar på Robben Island. Efter en kort tid i Namibia anslöt han sig till SWAPO i exil i Zambia och Angola.

Internationell påtryckning, politisk opposition och väpnad kamp tvingade den sydafrikanska regeringen att förhandla. Stor betydelse hade deras militära motgångar i sydöstra Angola, där den angolanska armén med kubansk hjälp slog tillbaka sydafrikanska ockupationsstyrkor vid Cuito Cuanavale. Förhandlingarna resulterade i att den angolansk-namibiska gränsen fredades och de kubanska styrkorna drogs bort från Angola, och internationellt övervakade val arrangerades i Namibia hösten 1989. SWAPO vann valet med stor majoritet och Namibia förklarade sig självständigt den 21 mars 1990.

Innan valet återvände Toivo Ya Toivo och tusentals kamrater från exilen till Namibia. Han tjänade landet som riksdagsledamot och på flera olika ministerposter. Han främjade fredlig samlevnad mellan Namibias många olika folkgrupper och kulturer. Härvidlag har Namibia lyckats väl.

Ya Toivo avstod från aktiv politisk verksamhet år 2006. Härefter ägnade han sig åt förtroendeuppdrag samt åt familjen, hans amerikanskfödda fru och flera barn, både ”egna” och adopterade. Posthumt har han tilldelats hederstiteln Nationell Hjälte. Han jordfästes i Windhoek 24.6.2017.

Vi undertecknade arbetade, utsända av Finlands Fredskämpars Afrikakommitte, som läkare på det största namibiska flyktinglägret i Kwanza Sul, Angola åren 1980–1988. Vi hade där förmånen att träffa Toivo Ya Toivo och erfara hur hög respekt han åtnjöt bland de namibiska flyktingarna. Han var en vänlig och mycket tillmötesgående gentleman, men med knivskarpa politiska analyser.

Toivo Ya Toivo var en stor man, en sanningssägare. Han har bland annat sagt att utvecklingen och fördelningen av landets rikedomar mellan hela dess folk kommer att ta längre tid än befrielsekriget, men att där viljan finns hittas vägar. Namibia har lyckats väl med att upprätthålla freden, men den ekonomiska ojämlikheten bland invånarna är fortsatt mycket stor. Mänskor som Toivo Ya Toivo inger dock hopp inför framtiden.

Birgitta Lång, Merja Saarinen, Liisa Taskinen, Kirsti Paajanen och Hannu Paajanen

Ny Tid 8/2017

4 Ledare

9 Att debutera två gånger
Martina Moliis-Mellberg berättar om sin röst och sitt skrivande, och om mottagandet av debutboken A från 2015, som väckte stor uppmärksamhet då den utkom i Sverige i år. Vilhelmina Öhman.

13 Tre frågor
till Malin Kivelä. Tony Pohjolainen.

14 Tema: Film
I detta nummer gör Ny Tid en bred överblick över film, både inhemsk och utländsk, förr och nu, och både om att se och att göra film.

24 Medieöversikt
Kolumnist: Trygve Söderling.

40 Interrail är fortfarande kul!
Kolumnist: Jonas Sjöstedt.

41 Portfolio
Ny Tid publicerar fotografier av sin forna medarbetare Sherman Adams, som hade fyllt 80 år i år.

48 Tema: Pengar och samhället
I ett litet tema tar Ny Tid en titt på hur ekonomin påverkar samhälls- och människosynen, med texter om Finnfund och bistånd, en kättersk betraktelse, samt en kritik av handboken Anarkistisk bokföring.

54 Tiga och tala
Kolumnist: Hannele Mikaela Taivassalo.

56 Litteratur
Ylva Larsdotter intervjuar Hannah Lutz om debutboken Vildsvin. Ny Tid recenserar God Morgon av Susanne Ringell.

60 Vem vinner på artighet?
Kolumnist: Elis Karell.

62 Bilder och serier
Ny Tid recenserar serietidningarna Vad är egentligen fascism? och Spleenish, samt tre av årets finlandssvenska barnböcker.

70 Brun Tid
Serie av Lasse Garoff.

71 Sista ordet
Kolumnist: Arvi Särkelä.