Alla inlägg av Ny Tid

Trångt på redaktionen

Ny Tid förstärks denna sommar av hela tre sommarreportrar. Marcus Carlsten och Felix Fortelius studerar journalistik på Soc&kom och gör sin sommarpraktik på tidskriften, och niondeklassisten Adele Westerlund arbetar på Ny Tid två veckor i början av juni med stöd av Helsingfors stads Sommarsedel.

Marcus, varför Ny Tid?

– Jag har tidigare testat på tidningsarbete men att göra mer noggrant, djuplodande arbete här på en tidskrift är ju helt annorlunda. Det känns mer som detektivarbete.

Minoritetsspråk är något som Marcus gärna skriver om.

– Speciellt Estlandssvenskarnas kultur fascinerar mig just nu. Journalistik är väl en ursäkt för mig att få träffa många intressanta personer och hamna i sammanhang man inte annars nödvändigtvis hamnat i. Sedan gillar jag förstås att skriva också.

Felix säger att Ny Tid alltid legat nära hjärtat.

– Tidningen har legat på bordet hos både föräldrar och vänner. Nu fick jag chansen att komma ännu närmare tidningen som varit ett viktigt inslag i mitt liv.

Vilka ämnen skriver du helst om?

– Jag tycker mental ohälsa har fått för lite plats i den offentliga debatten. De som lider av mental ohälsa är också en slags minoritet som förtjänar mer utrymme. Annars gillar jag även att skriva om en mängd olika saker som exempelvis litteratur, tecknade serier, kulter, seriemördare, och andra udda ämnen. Jag vill förstå sådant som är svårt att förstå.

Adele är redan bekant med arbete på Ny Tid genom sin prao i vintras.

– Det var så kul att jag ville komma tillbaka. Dessutom skulle det vara ganska tråkigt med ett ”vanligt” sommarjobb, till exempel i en butikskassa.

Vad var det som var så kul?

– Före jag gjorde prao kändes det jättenervöst att ringa upp folk och själv gå och intervjua dem, så jag tycker att jag har lärt mig helt massor. Och så är det roligt att skriva, förstås. 

Text: Red
Foto: Janne Wass

Ny Tid 5/2018

4 Ledare

6 Debatt om identitetspolitik
Filosofen Joel Backström svarar på de debattinlägg som riktade sig mot hans Ny Tid-kolumn om identitetspolitik.

8 Små lögner ledde till stor litteratur för barn och unga
Den amerikanska författaren Jacqueline Woodson berättar om hur böckerna på biblioteket var hennes barnvakt och att hon vill ge verktyg åt dagens barn för att de ska klara framtidens problem. Martin Brusewitz.

12 Tre frågor till Tom Ingvesgård
Felix Fortelius
.

13 Tema: Efter #metoo
Kanske är ett halvår för kort tid – men vi gör ett försök att teckna fram de förändringar som skett efter den revolution som sattes i rullning hösten 2017. I temat ”Efter #metoo” skriver Catariina Salo, Vilhelmina Öhman, Kajsa Ekis Ekman, Jeanette Öhman, Matilda Hakala, Amanda Pasanen, Janne Wass, Mikael Sjövall.

26 Bort från ojämlikhetens politik
Kolumnist: Claes Andersson

28 Portfolio
Konstnär: Dora Dalila Cheffi.

32 Jemens krig ut ur skuggorna
Ny Tids reportage visar civila, läkare, fotografer och journalister som lever i krigets Jemen. Andreas Staahl.

36 Aktivistveteranen som
tog emot fredspriset
Hon kallas fredsaktivisten som varit med om allt. Med bakgrund i Women Against Warcrimes och idag flitigt anlitad vapenexpert. Ny Tid intervjuade Rebecca Johnson. Ana Valdes.

38 Det syriska kriget mellan två pärmar
Slavisten och Mellanösternkännaren Ari Kerkkänens bok om Syrien gör viktiga och också obekväma iakttagelser om den blodiga konflikten. Peter Lodenius.

42 Vad säger de nakna
statyerna om Finland?
Konstkritikern flanerar genom staden betraktande Helsingfors statyer och ser fram emot mindre spända skinkor i framtiden. Pontus Kyander.

46 Månskensbonden från Pampas
Vispoeten Markus Bergfors skriver musik om gränslandet mellan landsbygd och stad. Pär Jonasson.

48 Basinkomst+klimatomställning
Kolumnist: Jan Otto Andersson.

52 Ohelig rysk allians
Kolumnist: Lisen Sundqvist

54 Litteratur
Ny Tid recenserar böcker av Bengt Ahlfors, Catherine Anyango-Grünewald, Hannele-Mikaela Taivassalo, Christina Ouzounidis, Johannes Anyuru, Pentti Saarikoski, Elis Burrau, Michael Wolff.

62 Japanska lagningar i guld
Kolumnist: Henrika Ringbom.

66 Brun Tid
Serie av Lasse Garoff.

67 Sista ordet
Kolumnist: Martina Reuter.

Podd: Hjallis sparkade igång presidentspelet

Ny Tids utgivarförening Tigern rf:s podcast Tigerpodden är ute med ett nytt avsnitt! Hannele Mikaela Taivassalo, Jan Rundt och Janne Wass diskuterar Hjallis Harkimos nya politiska rörelse Liike Nyt, och konstaterar att det luktar väldigt mycket som att herr Harkimo förbereder sig på presidentval.

Inne i Tigerskrubben tar de tre tigrarna också fasta på dokusåpan Svenska Akademien, president Sauli Niinistös nya porträtt och Taivassalos nya bok. Samtliga medverkande avslöjar också sin enorma kärlek för hockey-vm!

Lyssna på podden nedan!

Stöd Ny Tid genom att bli understödsmedlem i Tigern. Årsavgiften är 30 euro, och genom ett understödsmedlemskap säkrar du Ny Tids fortsatta utgivning. Fyll i medlemsblanketten här.

Förtjänstfullt om socialdemokratins kräftgång

Finlands svenska socialdemokrater var i tiderna tongivande i partiet, men har med åren marginaliserats. Denna utveckling skriver Alf-Erik Helsing om i sin andra historik över FSD. 

Alf-Erik Helsing har efter tre års arbete fått klar sin förtjänstfulla historik om verksamheten inom socialdemokratiska Finlands svenska arbetarförbund under perioden 1974-2014. Han gav 1978 tillsammans med Anna Bondestam ut en motsvarande bok om tiden 1899–1974 under rubriken Som en stubbe i en stubbåker. Den nu utgivna boken har fått titeln Med djärva tankar.

Det har från initierat håll sagts om FSA – sedan 1997 omdöpt till FSD (Finlands svenska socialdemokrater) – att förbundet varit den socialdemokratiska arbetarrörelsens samvete (Pertti Paasio). Detta påstående kan mycket väl hålla streck. Finlandssvenska socialdemokrater har otvivelaktigt haft långvariga kontaktytor mot nordiska socialliberala och socialdemokratiska politiska och intellektuella strömningar.

K A Fagerholm uppställdes som motkandidat var han inte långt ifrån att eliminera den revanschism som manifesterades av att Väinö Tanner kandiderade för ordförandeposten i partiet. Om Fagerholm med goda kontakter både till Sverige och nyvalde presidenten U K Kekkonen hade valts kunde partiet troligen ha undvikit den ökenvandring som partiet nu råkade ut för under flera år.

Efter valet av Tanner gick det ju som känt så att arbetet på att ändra inriktning fick styrfart inom partiet först då Honka-äventyret havererade 1961. Nya ordföranden Rafael Paasio framhöll på sitt eftertänksamma sätt att det är dags för en ny riktning. ”ett par streck mot vänster”.

SDP nådde sitt lågmärke i valet 1962. Men nu var sinnena rensade för den våg av nya impulser som nådde även våra breddgrader i början av 1960-talet. Förlegad auktoritetstro fick ge vika för nya vindar inom musiken, kulturlivet och politiken – också inom studentvärlden – även kallad  ”fosterlandets hopp”.

Helsing låter Ulf Sundqvist berätta om hur de av socialdemokratiska ASY uppställda studenterna Paavo Lipponen, Ilkka Taipale, Ilkka Sumu och Ulf Sundqvist i triumf invalts i studentkårens delegation. Detta skedde år 1965. Detta var ett trendbrott, tidigare hade studerande undvikit att öppet visa flagg.

Fagerholm hade fram till 1965 satt sin prägel på förbundet som ordförande i FSA under nästan trettio år. Nu var det dags för Lars ”Basse” Lindeman, riksdagsman från 1958, att ta över. Han var en ringräv som jobbat som facklig ombudsman. Socialdemokrat blev han vid fronten, där han också sårades svårt 1944. Hans beskrivning av hur kampen mot kommunisterna finansierades återges av Helsing. Pengar flöt in ”från väst – och de inhemska arbetsgivarna. Två amerikanska dollargrin med chaufförer i livré stod hela tiden parkerade utanför partibyrån.”

Basse Lindeman förstod tidens tecken och lät de nya unga krafterna jobba.

De framgångar som FSA senare kom att skörda kom tack vare 60-talsgenerationens intåg. Helsing räknar upp dem: Ulf Sundqvist, Ralf Friberg, Jacob Söderman, Lars D.Eriksson, Marianne Laxén, Kaj Laxén, Kaj Bärlund och Yrsa Stenius.

Ytterligare nämns Folke Sundman, Bengt Pihlström och Tom Sandlund. En som inte nämns är Nils ”Nicke” Torvalds vars intresse för mera totalitaristisk maktutövning förde honom till partiskoleutbidning i Moskva. Han ledde operationer också i hemlandet, bland annat för att eliminera Ny Tid – utan att dock lyckas …

Stor behållning har man av de intervjuer och personkrönikor med de här nämnda och många fler som tar mycket utrymme i Helsings historik. Också skildringarna av de stridsfrågor FSA var speciellt involverad i under årtiondenas gång är initierat och väldokumenterat genomförda. En långkörare i svenskspråkiga sammanhang var tv-frågan,som ju fortfarande verkar inflammerad. En annan var Folktingets roll och valet av dess fullmäktige. SFP har velat ta huvudrollen i frågor av denna art, vänsterpartierna har traditionellt velat sänka tröskeln i förhållande till folkmajoriteten.

Med facit i hand kan det sägas att de små men viktiga steg som Finland tog mot större självständighet i handelspolitiken, till exempel vid anslutningen till EFTA och senare avtalet med EEC i början av 1970-talet, ökade beredskapen för den globalisering som i vågor svept in över Finlands ekonomi.

1970-talet var en framgångssaga för vänsteridéer som ledde till välfärdssamhällets utveckling med grundskolan som den viktigaste grundstenen. Föregående decennium hade gett folket ett arbetspensions- och ett sjukförsäkringssystem som ökade tryggheten på ett avgörande sätt.

Jacob Söderman valdes till ordförande på vågtoppen 1976. FSA hade en glansperiod med 80 partiavdelningar och 3 654 medlemmar. Förbundet fick ministerposter, och 1979 nådde FSA:s kandidater ett rekordantal röster i riksdagsvalet: 36 439.

Redan 1976 hade en varnande röst hörts: ”… en passiverande klyfta öppnat sig mellan dem som hade makten och/eller kunskapen och föreningsaktivisterna, som ofta kände sig hjälplösa inför maktens strålglans och kunskapens mystik” (Lars D. Eriksson). Kanske ”Lala” hade inspirerats av Martin Luther Kings ord:

”We need leaders not in love with money but in love with justice, not in love with publicity but in love with humanity.”

Under 1980-talet ledde den ekonomiska utvecklingen till en hybris med sin kulmen då samlingspartiet blev statsministerparti 1987. Överhettningen i ekonomin kombinerat med bortfallet av den bilaterala handeln ledde till en katastrofal depression i början av 1990-talet. Det kapital och kunnande som under 1900-talet ackumulerats i handelskonglomerat, försäkringsbolag, banker och byggkoncerner gick vänstern ur händerna.

Trots motgångarna lyckades socialdemokraterna efter Mauno Koivisto 1982–1994 hålla presidentposten i tre perioder om också med betydligt begränsade maktbefogenheter under åren 1994–2012. Förlusten av förtroendekapital drabbade också FSA. Sextiotalisterna hade till en del maktpåliggande uppdrag, men positionerna i Helsingfors, Åboland och Österbotten har svikit och numera har FSD endast Maarit Feldt-Ranta i riksdage invald från Nyland.

Politisk verksamhet på gräsrotsnivå har helt ändrat karaktär. Ensaksrörelser och projekt har kommit in, och kräftgången beträffande FSD:s slagkraft ser ut att fortsätta. Anrika Arbetarbladet har redan i flera år getts ut endast digitalt. Det nära samarbetet med den fackliga sektorn har mer eller mindre upphört. Om förbundet kan vända utvecklingen med hjälp av sociala media enligt till exempel Trumps modell får framtiden utvisa.

Roy Wenman

Alf-Erik Helsing:
Med djärva tankar. Finlandssvensk
socialdemokrati 1974–2014.
Finlands svenska
socialdemokrater, 2017.

Ny Tid 4/2018

4 Ledare

6 Debatt om identitetspolitik
Filosofen Joel Backströms Ny Tid-kolumn om identitetspolitik skapar debatt. Läs Mio Lindmans, Salla Peltonens och Sven-Erik Klinkmanns inlägg.

9 Hawking, socialisten som populariserade med humor
Janne Wass minnesord över den ikoniska vetenskapsmannen.

12 Mer måste göras för att komma åt hedersvåld i Finland
Den politiska medarbetaren Veronica Kalhori arbetar med att hjälpa offer för hedersfelaterat vål. Hon efterlyser ett större ansvar från det finländska samhället. Nana Blomqvist

14 Om skatter och moral
Kolumnist: Axel Vikström

15 Tema: 1918
Som utlovat i vintras fokuserar Ny Tid i det här numret på det finländska inbördeskriget. Vi gör nedslag bland annat i i kartläggningen av offren från 1918, i hur det vita och röda minnena utvecklats på hundra år, de röda kvinnliga gardena samt varför fånglägret på Sveaborg först under den senaste tiden fått mer synlighet i vårt kollektiva medvetande.Skribenter är Janne Wass, Marcus Floman, Per-Erik Lönnfors, Mikael Sjövall, Tom Karlsson, Markus Drake och Rainer Knapas

37 Bilder från 1918

40 Våga vägra jobbet
Arbetsvägrarförbundet har tagit över staffetpinnen av prekariatet i kampen för ett drälrigare liv. Elis Karell

42 Sociologisk analys i kickboxningsringen
Kolumnist: Johanna Holmström.

44 Italienska högerns nya stöveltramp
Högerextrema Lega, men även andra fascistiska partier gick starkt framåt i det italienska valet, medan vänstern spelat ut sin roll. Christin Sandberg.

47 Essä
Oscar Rossi
om sin nyöversättning av Pentti Saarikoskis Tiarniasvit till svenska.

52 Biblioteken som fristad för språkminoriteter
Kolumnist: Rita Paqvalen.

54 Konstnärdrivna gallerier i Helsingfors
Emma Rönnholm
har intervjuat tre gallerister i Helsingfors om de små galleriernas framtid.

57 Film
Ny Tid recenserar Andrej Zvjagintsevs film Neliubov.

58 Litteratur
Ny Tid recenserar böcker av Patricia Bruun, Eva-Stina Byggmästar, Nicko Smith, Alf-Erik Helsing

64 Teater
Ny Tid recenserar föreställningarna Pelle Svanslös och Egenmäktigt förfarande.

66 Brun Tid
Serie av Lasse Garoff.

67 Sista ordet
Kolumnist: Lars Sund.