Tiden står stilla för kvinnorna i Malta

av Gordana Malešević

 På en ö i Medelhavet ligger ett litet land som lever i en annan tid. Här har kvinnor och män inte samma rättigheter ens i lagen.

Här har ett ofött barn större rättigheter än ett barn som är fött utom äktenskapet. Skilsmässor är förbjudna och fri abort ses som ett hot. Sedan 2004 är Malta med i EU, som uppmanar landet att arbeta för jämställdhet.På Malta hamnar man om man har fått motorhaveri eller helt enkelt kört fel, enligt Jean-Pierre Gauci på maltesiska Amnesty. Malta ligger närmast till hands geografiskt, om man kommer från Afrika med båt, men inga asylsökande tar sikte på ön. De vet att asylsökande som kommer till Malta får tillbringa upp till 18 månader i slutet förvar. Behöver en asylsökande åka till sjukhus sätter man på handbojor, enligt Amnestys man på Malta.
Jag blir konfunderad, för majoriteten av malteserna är djupt troende katoliker och pietá – vördnad, fromhet och kärlek – är ett viktigt begrepp för dem. Men trots pietá, och trots att Malta är en demokrati, sätter man inte mänskliga rättigheter speciellt högt här. Det gäller inte minst kvinnors rättigheter.
Malta blev medlem i EU 2004, och är unionens sydligaste land. I EU-korridorerna i Bryssel och Strasbourg saluförs Malta och malteserna nu med paroller som “EU:s mest flexibla arbetskraft” och ”alla vill bidra till ökad tillväxt”. Parollerna är inte helt osanna. Malta har 400 000 invånare, den sociala kontrollen är stark och några större konflikter inom den ekonomiska politiken finns inte – regeringsmedlemmar är näringsidkare är fackföreningsledare är familjeöverhuvuden.
Men i frågor om familjen och kvinnans roll i samhället kokar debatten. Det gäller kvinnors möjligheter att yrkesarbeta och vara politiskt aktiva, kvinnors plats i det offentliga rummet och barnens rättigheter. Kyrkan, staten och den maltesiska majoriteten har fått en liten men vältalig motpart: jurister som arbetar med familjerätt, journalister och debattörer som hävdar kvinnors och barns rättigheter samt kvinnoorganisationer som talar om kvinnors plats på arbetsmarknaden. Det är kontroversiellt, men mest kontroversiell av allt är abortfrågan. Enligt International Federation of Gynecology and Obstetrics (FIGO) rapport om kvinnors hälsa 2006, dör över 70 000 unga kvinnor varje år efter osäkra aborter, särskilt i fattiga länder. Av alla mödrar som dör under graviditeten eller inom sex veckor efter graviditetens slut, dör 13 procent av osäkra aborter.
På EU:s politiska arenor växer abortmotståndet. Vatikanen har öppnat kontor i Bryssel och lobbar mot abort. Den nya ordföranden i EU:s kvinnoutskott är en övertygad abortmotståndare. Och i EU-parlamentet har högern röstat ner förslag som skulle främja legala, säkra aborter. Detta trots att det handlar om en behandling som kan göras tillgänglig världen över, menar både WHO och FIGO.
I Malta är abort förbjuden. Man kan få mellan 18 månaders och tre års fängelse för en abort. Vice premiärministern Antonio Borg, som även är justitieminister och inrikesminister, lade 2005 fram förslag om att skriva in abortförbudet i grundlagen. Beslut i frågan har skjutits upp en gång men tanken får nu, med hjälp av katolska kyrkan, allt starkare fotfäste i andra delar av EU och därmed större legitimitet i den maltesiska debatten.

Barns olika rättigheter

Den katolska kyrkan har starkt kulturellt inflytande. Trots att många delar av samhället håller på att sekulariseras har kyrkan en särställning. Det säger Carmen Sammut, lektor vid institutionen för Internationella relationer på universitetet i Malta. Hon håller kurser i Global ekonomi i media och Samhälle och media.
Carmen Sammut säger att Malta är en demokrati, med både yttrande- och tryckfrihet och att de flesta finner abort moraliskt oacceptabel. Mer frisinnade väljer kanske att hålla tillbaka sin åsikt, ett slags självcensur, medan få väljer att öppet säga sin mening, och hon tillägger: Väldigt få.
JosAnn Cutajar, professor i sociologi vid universitet i Malta, säger att rösterna mot att skriva in abortförbudet i grundlagen hörs allt mindre bland de politiskt aktiva. Som exempel ger hon förra valet och det nybildade partiet Alternattiva Demokratika, som talade för mänskliga rättigheter och fri abort, och som smutskastades av företrädare för regeringspartier och kyrkan.
Frågan som nu debatteras är hotet om att fri abort kan bli verklighet. Detta samtidigt som kyrkan och regeringspartiet, Nationalistpartiet (PN), vunnit en delseger när det gäller att skriva in abortförbud i Maltas grundlag.
I slutet av år 2005 stiftades en lag som definierar allt våld i hemmet, även verbalt hot, från en hushållsmedlem mot en annan, som kriminellt. I den nya lagen erkänns även det ofödda barnet som familjemedlem och har rätt till skydd mot våld i hemmet.
Detta samtidigt som barn födda utom äktenskapet inte har samma rättigheter som de som är födda inom det. Det är inte lagligt att skilja sig, så den som separerar kan aldrig gifta om sig. Får man barn i nya förhållanden får barnen inget lagligt skydd, eftersom barn i samboförhållanden är skyddslösa.
Sammut säger att det finns politiska ledare som är för legalisering av skilsmässa och en sambolag som likställs med äktenskapslagen, ”bland annat för att ge alla barn samma rättigheter”, men menar att de inte för fram den frågan nu.
Att driva sådana frågor innebär i dag att förlora de konservativa rösterna. Med erfarenhet från förra valet drivs dessa frågor inte längre politiskt. Carmen Sammut säger också att man kan se en viss förändring hos allmänheten när det gäller skilsmässa, men att få skulle stödja abort frivilligt. Och för en politiker skulle det vara ett politiskt självmord, tillägger hon.
Malta har ratificerat FN:s konvention för kvinnors rättigheter, men reserverat sig mot ett flertal artiklar. Tilläggsprotokollet till kvinnokonventionen, som ger enskilda individer rätt att klaga, har inte skrivits under. Varken konventionen eller den särskilda lagen gällande våld mot kvinnor i hemmet skyddar individen i praktiken.
JosAnn Cutajar intygar att många lagar introducerats och att det finns institutioner som skall se till att lagarna tas i bruk, men säger att det inte finns någon garanti för att rättsväsendet använder eller respekterar de här lagarna.
Advokat Anna Mallia är en återkommande krönikör i maltesisk media. Hon arbetar med familjerätt och menar att parlamentet skall informera medborgarna om lagarnas konsekvenser, inte enbart om deras existens.
I Mallias krönikor finner man att både män och kvinnor kan skriva under bankpapper, men att kvinnor inte är utbildade i vilka rättigheter de har eller vilka konsekvenser en underskrift kan få. En man kan administrera sin hustrus arv men en kvinna kan inte administrera sin mans arv. Bankernas regler hindrar en kvinna som har blivit änka från att se över mannens efterlämnade finanser. En kvinna måste ha ett officiellt brev från en advokat för att kunna ta del av sin mans skattedeklaration, mannen däremot behöver inte (be)visa något alls. Skatteverket förnekar detta, men i realiteten är det så, skriver Mallia.

hemmafru – deltidsarbetare

I budgetförslaget för 2007 finns en uppmaning att deklarera hustruns inkomster i familjeföretaget. Man vill synliggöra kvinnors arbete och rätten till lön, som hittills inte har varit självklar. The National Council of Women (NCW), en maltesisk kvinnoorganisation grundad 1964, har kämpat för denna utveckling. Enligt NCW är arbetsfördelningen i hemmet avgörande för landets ekonomiska tillväxt. NCW använder norra Europa som modell för hur man kan öka den ekonomiska tillväxten genom jämlikhet och ett utvecklat välfärdssystem.
Inför budgetförhandlingarna skrev NCW i ett pressmeddelande att det krävs förändring i samhället i vilken alla medlemmar i familjen – fäder, bröder och systrar – deltar. Att bry sig om familjen skall inte vara en uppgift bara för hemmavarande föräldrar. Alla ska kunna delta aktivt i familjelivet.
NCW skriver att ”denna förändringsprocess inte bör underminera stabiliteten eller säkerheten för någon av familjens medlemmar, speciellt inte kvinnors, vars potentiella bidrag till samhällsutvecklingen återstår att utvärdera”.
I Malta yrkesarbetar 33 procent av kvinnorna. Det normala för gifta kvinnor har under en lång tid varit att vara hemmafru. Detta trots att fler kvinnor än män studerar vidare vid någon högskola. Idag studerar och arbetar maltesiskor tills de gifter sig, därefter ägnar de sig åt familjen. För de kvinnor som vill yrkesarbeta är problemen åtskilliga: bristen på barnomsorg, bristen på transportmöjligheter och låga löner är några exempel.
NCW har länge hävdat att ökad jämlikhet ger ökad tillväxt, och år 2004 blev detta EU:s rekommendation till Malta. EU rekommenderar Malta att öka utbudet av arbetskraft genom att se till att kvinnor arbetar mer inom den formella ekonomin, till exempel genom att förbättra barnomsorgsutbudet.
2006 antog parlamentet en barnomsorgsplan som innefattar en holistisk syn på barnuppfostran, krav på säkerhetsåtgärder och yrkesutbildning för personal. I dag finns två daghem på Malta. Båda är privata, drivs i anslutning till arbetsplatser, och är avsedda för de anställdas barn.
NCW menar också att regeringen måste tydliggöra de svårigheter som det innebär för kvinnorna att både ha ett yrke och ha huvudansvaret i hemmet. Fäder och makar måste bli medvetna om sin del av ansvaret i familjelivet, skriver NCW i ett pressmeddelande. De pekar ut regeringen, kyrkans överhuvud, företagsledare och fackföreningsrepresentanter som de som har det främsta ansvaret i att leda samhällsutvecklingen i den andan.
Nu vill regeringen, delvis för att EU driver på, få fler kvinnor i arbete – deltidsarbete. JosAnn Cutajar menar att det handlar om den flexibla arbetskraften. Regeringen skulle inte drömma om att tala om heltidsarbete för kvinnor, nu när landet är inne i en ekonomisk recession. Det som händer nu är att deltidsarbetena ökar på bekostnad av heltidsanställningar, menar Cutajar.
Och medan man i Sverige vill sänka ingångslönerna för unga för att öka deras chans att få arbete, vill regeringen på Malta sänka ingångslönen för kvinnor för att öka möjligheten för dem att få arbete.

Eu:s bottenrekord

När det gäller lika behandling av män och kvinnor på arbetsmarknaden har det kommit ett antal lagar sedan 1992. Lagen om lika möjligheter, trädde i kraft i oktober 2000. Men enligt EU:s senaste rapport måste anpassningen av lagstiftningen fortsätta, särskilt när det gäller företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet. EU påpekar även att Malta bör bygga upp de strukturer som behövs inom detta område.
Även här saknas institutioner som skall säkerställa att lagarna används och respekteras inom rättsväsendet. Det finns med andra ord ingen instans som försvarar dessa rättigheter.
I senaste rapporten från EU:s arbetslivsinstitut visar Malta upp den minsta skillnaden mellan kvinnors och mäns timlöner inom EU. Samtidigt bekräftar rapporten de inhemska siffrorna, att bara en tredjedel av alla kvinnor i arbetsför ålder yrkesarbetar – Malta har bottenrekordet i EU.
Enligt Employment and Training Corporation (ETC) kan det verka som om könsskillnaderna på arbetsmarknaden är mindre än de verkligen är. Enligt ETC arbetar många kvinnor inom den informella sektorn, och de informella företagen är små, har lite kapital, okvalificerad arbetskraft, enkel teknologi och låg lönsamhet. På ETC menar man att många kvinnor vet att de inte behöver acceptera dåliga villkor, men de gör det i alla fall, därför att de behöver pengarna.
Och vi är tillbaka där vi började: Malta är en liten skärva av Europa som har råkat stanna i tiden. Mannen har rollen som näringsidkare och familjens överhuvud, kvinnan tar hand om familjen och arbetar deltid i familjeföretaget, gratis eller för en låg lön som inte deklareras. Hon är underordnad ekonomiskt, juridiskt och av tradition.

Gordana Malesevic

 

2 kommentarer

Vince Malfitano 23 oktober, 2014 - 05:16

Vince Malfitano

TIDEN STÅR STILLA FÖR KVINNORNA PÅ MALTA « nytid.fi

Reply
Ernst Mecke 26 oktober, 2014 - 22:15

Well, one certainly feels an urge to comment. On the other hand it is not so easy to say anything helpful. Still, one tries.
That Malta is deeply Catholic is perhaps understandable: I could guess that the national identity is at least partly based on the memories of the Great Siege (when in 1565 Malta defended itself – and with only little help from outside – successfully against the Turkish attempt to occupy the islands) and also all those centuries after when it served as the base of the Maltese Knights in their fights with the North African pirate states. Thus, there are reasons why the Maltese might feel like champions of Catholic Christianity.
Unluckily, Catholicism has strong tendencies which make it not very well compatible with modern ideas of human rights and democracy – in fact I could (on request) explain why I think Adolf Hitler a Catholic product. My guess at the ideology underlying Catholic ideas about sex, family, abortion, and similar is, about, that humans are not supposed to be happy and productive in this life, but are supposed to try everything to earn a good position in the hereafter, in short to use their lives to become good Catholics and then die as such. This would, e.g., explain why abortions are forbidden even when the mother’s life is in danger: she has already had her chance to earn her place in Paradise, but the child should surely not be hindered from getting the same chance … . Aside of this there is of course the permanent, strong demand for obedience to the (as if God-given) hierarchy at whose head we find the pope. And if that is not really compatible with democracy, well, that is just democracy’s bad luck …
It is the EU’s bad luck that it has grown from beginnings which were agreed between France (with Catholic traditions) and the Germany of the deeply Catholic Konrad Adenauer. In the atmosphere of those times it would have been completely impossible (”politically incorrect”) to point out the obvious and close connection between Catholicism and Fascism/Nazism. Not has it been possible since. With the consequence that the sabotage of (especially women’s) human rights in Catholic countries (Ireland, Malta, Hungary (?)) is tolerated and defended as ”culture”.
Of course it IS culture, but I feel quite able to explain (on request) that ”culture” is basically identical with ”neurosis” – which in turn will be felt less worth defending than ”culture”.

Reply

Lämna ett svar till Ernst Mecke


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.