Vara till salu

av Ylva Larsdotter

– Dödligheten är betydligt högre bland prostituerade än inom någon annan grupp kvinnor, påpekar journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman, aktuell med debattboken Varat och varan, om prostitution och surrogatmödraskap. Ylva Larsdotter träffade Ekis Ekman på ett café i Stockholm för ett samtal om boken.

I din bok ”Varat och varan” menar du att inom den nyliberala ordning som råder får ingen vara offer eller utsatt. Kan vi tala om ”vår tids rädsla för offret”, för att parafrasera Roy Anderssons essä?

– Vårt samhälle föraktar offer. Det har blivit tabu att tala om att någon är svag, utsatt eller sårbar. Detta tar sig bland annat uttryck i talet om den prostituerade som affärskvinna, den sjukskrivna som inte är sjuk, den arbetslöse som får skylla sig själv. Från nyliberalt håll har ordet offer omdefinierats och kommit att bli ett karaktärsdrag. Ett offer ses per definition som passivt och hjälplöst. Detta är något ingen vill vara och så har man istället skapat ett slags övermänniskoideal. Vad som än händer en människa sägs hon vara ett aktivt medvetet fritt väljande subjekt. Genom att smutskasta offret, legitimeras orättvisor, ojämlikheter och missförhållanden i samhället. För finns det inga offer finns det heller inga förövare, säger Kajsa Ekis Ekman.

Du påbörjade researcharbetet med boken för fyra år sedan – upprinnelsen var att du upplevde en förskjutning i talet om och kring prostitution?

– Diskussionerna handlade allt mer om sexarbete, fri vilja och att den prostituerade inte skall ses som ett offer. Men i verkligheten finns det ingen situation där ojämlikheten mellan könen är så stor som just i prostitution. Både vad gäller ålder, klass, ursprung och social situation. Det är ofta välbärgade affärsmän som köper unga tjejer på glid. Dödligheten är betydligt högre bland prostituerade än inom någon annan grupp kvinnor. Det finns heller inga undersökningar som visar att prostitution ökar livskvaliteten och välbefinnandet. Det som gjorde mig mest upprörd var att personer som jag ansåg vara intelligenta och intellektuella försvarade det här nyliberala synsättet, säger Ekis Ekman.

I Sverige har bland andra debattören Petra Östergren och idéhistorikern Susanne Dodillet försvarat prostitution. I Finland hävdar till exempel sociologen Anna Kontula att den prostituerade absolut inte är utsatt eller förtryckt. Dessutom låter Kontula oss förstå att den professionella och medvetna prostituerade vet att splittra sitt jag i kropp och själ, för vad som säljs är sexuella tjänster, inte en människa. Bland förespråkarna är prostitution en ren affärsöverenskommelse mellan två vuxna, medvetna och fria subjekt.

– Samtidigt som jag påbörjade arbetet med boken uppstod en debatt om surrogatmödraskap och jag insåg att de båda industrierna var spegelbilder av varandra. Det handlar om att kvinnor tvingas hyra ut sina kroppar och att detta ska betraktas som något normalt och dessutom legalt.

torskar & Valentine

Sexindustrin beräknas vara värd sex miljarder euro per år enbart i Tyskland. Mellan två och fyra miljoner människor, av vilka 98 procent är kvinnor och flickor, uppges vara offer för människohandel. Sedan 1998, då FN-organet ILO (International Labour Organization) rekommenderade stater att legalisera prostitution för att få del av intäkterna, har Tyskland, Holland, Nya Zeeland och Australien gått denna väg. Enbart i Tyskland är siffrorna 400 000 prostituerade kvinnor och 1,2 miljoner manliga köpare, per dag.

Det finns ingen forskning som påvisar att en legalisering av prostitutionen på något sätt skulle ha förbättrat förhållandena för de prostituerade, tvärtom har prostitution och trafficking ökat explosionsartat, visar Ekis Ekman i boken.

– Det diskuteras aldrig att när prostitution är ett arbete innebär det att kvinnan måste bli asexuell för att stå ut. När man gör sex till ett jobb är det inte längre sexualitet för den säljande parten. Det är asexualitet. Paradoxen är att torsken, det vill säga mannen som köper sex, inte vill att hon ska vara en arbetande kvinna som tar emot kund efter kund. Han kräver att hon ska vara en erotisk fantasi som går i uppfyllelse bara för honom.

Ekis Ekman tar upp en intressant aspekt av makt i prostitutionsögonblicket. Både köparen och den prostituerade använder sig av fiktiva namn men av olika skäl. Köparen slår vakt om sin anonymitet genom att ta ett så vanligt namn som möjligt, inte sällan kallar han sig Peter. Den prostituerades namn däremot är ofta luftigt och fluffigt; Emmanuelle, Valentine, Rosalinda. Namn som skall symbolisera erotik och förförelse.

– Vad torsken vill säga med sitt intetsägande namn är att ”jag är en vanlig man, jag är en anonym konsument”. Han behöver inte vara en erotisk fantasi. Jag tycker det här säger mycket om vad prostitution går ut på.

Du skriver att horan blivit fashionabel i vissa kulturella sammanhang, till exempel bokbloggen ”Bokhora”. Vad beror det på?

– Porren har blivit en del av populärkulturen på ett helt annat sätt än förut. Gränserna luckras upp och förskjuts hela tiden. Det beror på den begreppsförvirring i språket som råder. Ord lyfts helt ur sitt sammanhang. Exempelvis kallar sig moderaterna för arbetarparti, reklambranschen talar om revolution när det gäller produkter. Hora, i sin tur, används som ett smycke och som en fetisch bland vissa kvinnor. De dekorerar sig med ”horan” för att känna sig attraktiva, utan att verkligen gå ut och sälja sex. Det innebär i praktiken att man inte har någon förståelse för de verkliga villkoren inom prostitutionsindustrin.

Handel med barn

Surrogatmödraskap, menar Ekis Ekman, är en utvidgad form av prostitution med den skillnaden att i det senare fallet är det en vagina som säljs och i det första en livmoder. Den framväxande surrogatmödraindustrin i Ukraina, USA och Indien innebär inte bara ett utnyttjande av kvinnor utan dessutom uttryckligen handel med barn. Köparna är främst barnlösa heterosexuella par, homosexuella män och ensamstående män från USA, Japan och Västeuropa. Ekis Ekman berättar om hotell där surrogatmödrarna spärras in under graviditeten och tvingas äta hormoner. Kvinnorna får absolut inte knyta an fysiskt eller psykiskt till barnet hon bär inom sig. Efter att barnet fötts lämnas kvinnorna åt sitt öde.

– Mycket av debatten som följt efter boken har handlat om det jag kallar för det altruistiska surrogatmödraskapet, det vill säga när en kvinna föder barn åt sin syster eller en vän. Vi har fortfarande en naiv bild av att det är oskyldigt bara för att det är barn involverade. Vi har en barnkonvention som uttryckligen förbjuder handel med barn och som säger att barn har rätt till sina biologiska föräldrar, och med det avses de föräldrar som fött fram barnet. Kan man inte få biologiska barn måste man söka andra sätt, exempelvis genom adoption. Surrogatmödraskap skapar bara sorg hos andra kvinnor.

För närvarande är Ekis Ekman ute föreläser om boken, med andra ord sprider dess budskap.

– Det ska jag hålla på med ett år till. Sedan ska jag kanske skriva en kärleksroman, typ något Francoise Sagan-liknande om ett par som möts på stranden bland vågor och fläktande vindar. Jag vill ägna mig åt något lätt, efter att ha sysslat med så otroligt tunga ämnen som prostitution och surrogatmödraskap i fyra år, säger Ekis Ekman innan vi skiljs åt.

text&foto Ylva Larsdotter

1 kommentar

Tweets that mention Vara till salu « nytid.fi -- Topsy.com 5 januari, 2011 - 09:07

[…] This post was mentioned on Twitter by Lisa. Lisa said: RT @glitterfittorna: Intervju med Kajsa Ekis Ekman i Ny Tid: https://www.nytid.fi/2010/12/vara-till-salu/ […]

Reply

Lämna ett svar till Tweets that mention Vara till salu « nytid.fi -- Topsy.com


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.