”Jag vill inte ha någon konsensuspolitik”

2,1K

Närmare en miljon arbetstagare saknar fast anställningsförhållande. Det motsvarar omkring en tredjedel av arbetskraften. Dan Koivulaakso vill se till att den här tredjedelen får sin röst hörd.

Det är med en helhjärtad satsning som Vänsterungas ordförande Dan Koivulaakso ger sig in i sitt första stora politiska val. Kampanjen har planerats i över ett och ett halvt år och i kassan finns redan över 20 000 euro, vilket kan jämföras med de 36 000 euro som tog Paavo Arhinmäki till riksdagen 2007.

– Med tanke på hur avpolitiserat samhället är i dag är det bästa med valet att det för en gångs skull är helt legitimt att prata politik.

Koivulaakso för kampanj under banderollen ”motsättningarnas tid är nu” – en pik till en viss borgerlig presidentkandidat – och efterlyser mera konflikt i politiken.

– Vi vill inte ha någon konsensuspolitik, utan klara linjedragningar. Jag följde rätt noga med valet i Sverige. Jag gillar deras tydliga höger-vänster-uppdelning. Vi borde bygga upp en sådan här i Finland också.

Finns det, utan konsensus, någon chans att få se Vänsterförbundet i en regering efter valet?

– Jag vill i alla fall inte se Vänsterförbundet i en regering där vi måste ge efter för mycket. Det får inte bli en upprepning av nittiotalet då Vänsterförbundet var med och skar ner socialskyddet.

höj priset på arbete

I offentligheten har Koivulaakso kanske framför allt kommit att associeras med kampen för prekariatets rättigheter, det vill säga arbetstagare med tillfälliga eller atypiska anställningsförhållanden. Under fjolåret fick han bland annat svara på en hel del frågor om Vänsterungas kampanj Anmäl din chef, som uppmanade arbetstagare att anmäla arbetsgivare som missköter sig.

– Omkring en tredjedel av arbetstagarna har någon form av oregelbundet arbetsförhållande. Vi vill tydligare lyfta fram motsättningen mellan arbete och kapital. Hur kan man till exempel sanktionera arbetsgivare som behandlar sina arbetstagare illa?

Hur ser du på fackets roll i prekariatfrågan?

– Facket har legat efter i de här frågorna. Näringslivet har pressat på och facket har försökt försvara fasta arbetsplatser vilket gjort att man hamnat på efterkälken i debatten. Men jag tycker att man vaknat upp på senare år.

Men finns det inte en viss konflikt mellan fackets och prekariatets intressen?

– Det vet jag inte. Fackets intresse borde, enligt mig, endast vara att höja priset på arbete. När snuttjobbare får sämre villkor sänks priset på arbete. Bara av den enkla orsaken borde facket vara intresserat av de här frågorna.

Siktet bör, enligt Koivulaakso, vara inställt på kortare arbetstid och på sikt någon form av grundinkomst.

– En grundinkomst skulle göra det möjligt att enklare gå mellan olika typer av anställningar. Genom att förkorta arbetstiden skulle man kunna fördela arbetet rättvisare. Hur arbetet fördelas blir nämligen ett allt större problem. En del bränner ut sig för att de jobbar för mycket, medan andra saknar arbete helt.

Det skulle vara ganska radikalt att skära ner arbetstiden samtidigt som allt fler går i pension?

– Om man skar ner arbetstiden skulle arbetstillfällena öka. Dessutom tycker jag att det är viktigt att lägga fram motförslag till den politik som kommer från näringslivet. EK vill till exempel förkorta sommarledigheten trots att människor talar allt mer om att de vill ha mera fritid.

Bakgrund i
organisationer

Koivulaakso är född och uppvuxen i ett tvåspråkigt hem i Helsingfors. Han har bland annat varit aktiv i Amnesty, olika sociala rörelser och Flyktingrådgivningen. Följaktligen ligger migrationsfrågor honom varmt om hjärtat.

– Ingen ger efter så mycket på sina rättigheter på arbetsmarknaden som invandrare. Ett centralt problem är att många immigranters uppehållstillstånd är kopplade till deras arbete, vilket gör dem fullständigt beroende av sina arbetsgivare.

– Ett av den nuvarande regeringens bättre förslag var att invandrare från första början skulle få uppehållstillstånd för fem år. Då skulle de lugnt kunna byta arbetsgivare om de blir utnyttjade. Men nu strandade det här förslaget i utskotten. Tydligen blev högerpopulismen för stark.

Koivulaakso tycker att det är fel att tillskriva Sannfinländarna hela ”äran” för de senaste årens högerpopulistiska uppsving. Han menar att de stora partierna varit minst lika goda kålsupare.

– Sannfinländarna har trots allt inte haft någonting med regeringspolitiken att göra. De beslut som fattas av socialdemokrater, centerpartister och samlingspartister är knappast bättre än Sannfinländarnas åsikter, säger han och fortsätter:

– Visst är främlingsfientligheten och rasismen i Sannfinländarna oroväckande, men den förklara bara delvis deras popularitet. Många röstar på dem i ren protest.

Vågar provocera

Receptet för valframgång är alltså mera konflikt. Den konflikten är Dan Koivulaakso inte rädd att initiera. I höstas tvekade han inte att kalla Päivi Räsänen för rasist efter att denna i en intervju i Ylioppilaslehti hade sagt att man borde prioritera kristna flyktingar framom muslimska.

– Jag skulle inte ha några problem att möta Päivi Räsänen efter ett sådant uttalande. Jag tycker att man ska kalla saker vid deras rätta namn. I paneldebatter med ungdomspolitiker kan jag också lugnt använda ord som slipsfascister.

text&foto Jens Finnäs