Skriva gratis

av Fredrik Sonck

I sista ordet i Ny Tid förra veckan tar tidningens förra redaktionssekreterare Solveig Arle upp en känslig men viktig problematik: Ny Tids skribentarvoden. Inte nog med att de är synnerligen anspråkslösa – helst vill vi ha initierade och skarpa skribenter som arbetar helt gratis. Det finns säkert en anledning att kommentera detta också på ledarplats, frågan har en viss allmängiltighet.

Som journalist, utbildad för att kunna leva på det jag skriver, tycker jag – precis som Solveig Arle – att det värsta (det enda dåliga egentligen) med arbetet på Ny Tids redaktion är den minimala budgeten och känslan av att, ekonomsikt sett, undervärdera frilansande skribenters arbete.

Samtidigt är frånvaron av marginaler ett faktum. Det är också viktigt att komma ihåg att Ny Tids situation inte är unik. De flesta kulturtidskrifter förutsätter att texter produceras åtminstone delvis ideellt och den finlandssvenska dagspressens arvoden skiljer sig inte stort från våra.

Liknande är situationen utanför vårt lands gränser. I hela Europa verkar kulturtidskrifter, trots intellektuellt hög status och politikers lovord, ha låg prioritet när olika former av offentligt stöd ska delas ut. Den slutsatsen drog jag i alla fall då jag härom veckan deltog i Eurozines konferens för kulturtidskrifter i Hamburg (med privat stipendium, tack kulturfonden). Både vid ett seminarium och vid ett par ölstop var de europeiska tidskrifternas ekonomi diskussionsämnet. I samtalen blev det tydligt hur oerhört olika finansieringen ser ut för olika publikationer på olika håll i Europa. En tysk tidskrift kunde leva enbart på prenumerationsintäkter, andra finansierades i hög utsträckning av offentliga medel. Många hade i likhet med Ny Tid en blandad finansiering och gemensamt för de flesta var att skribenthonoraren var låga och framtiden osäker. Generellt verkar tidskriften, alltså kulturformen som sådan, heller inte vara prioriterae inom kulturpolitiken, vare sig på EU-nivå eller nationellt. Ny Tid är till exempel Finlands tredje största mottagare av statens kulturtidskriftstöd. År 2012 fick vi 34 000 euro, vilket är helt avgörande för vår utgivning. Totalt fick 142 tryckta och 13 digitala finländska tidskrifter dela på lite knappt 1,2 miljoner euro. I absoluta siffror är den summan ändå anspråkslös och motsvarar ungefär vad 46 finländska teatrar i genomsnitt får i statsandelar. Var, alltså.

Självklart kan man inte bara så där jämföra tidskrifter och teatrar. Jämförelsens syfte är inte att fika efter scenkonstens pengar. Och enskilda tidskrifter behöver heller inga miljonbelopp, långt ifrån. Men vi utgör en mycket liten del av kulturbudgeten.

En anledning är kanske att tidskriften till sin natur är en kulturform som bygger på att engagera ett stort antal medverkande (journalister, akademiker, författare, kulturarbetare, aktivister o.s.v.) som gör en relativt liten arbetsinsats, medan förhållandet inom andra kulturformer ofta är det motsatta, ett fåtal medverkande gör en stor arbetsinsats. Det faktum att skribenter i en tidskrift som regel har andra inkomstbringande huvudsysslor säger däremot inget om kvaliteten på deras texter eller arbetsinsatsen bakom dem, men har säkert bidragit till att tidskriften som kulturform kunnat behandlas lite styvmoderligt. Som något som inte bara kan utan också ska göras ideellt. Naturligtvis finns det ingen sådan automatik. Och för en del skribenter är verkligen våra små arvoden viktiga.

Med detta och en del annat i bakfickan försöker vi argumentera för höjda anslag. Paradoxalt nog känner jag samtidig att idealismen, för vilken viljan att skriva gratis bara är ett av många uttryck, är en essentiell del av Ny Tids identitet, och framtid.

Fredrik Sonck

1 kommentar

Jonathan 5 oktober, 2012 - 10:13

Bra att ni lyfter frågan! Den behöver inte heller utgöra någon paradox. ”Först kommer maten, sedan moralen”, som Bertolt Brecht sa. Att leva för sitt engagemang förutsätter idag att man kan leva på det. Såtillvida idealismen inte ska vara ett privilegium för dem som alltid redan har råd.

Reply

Lämna ett svar till Jonathan


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.