Höst i Palestina

av Fredrik Sonck

Mycket har hänt, men ingenting har egentligen förändrats trots att Israel-Palestinakonflikten varit på tapeten flera gånger i höst. I oktober bordades M/S Estelle (fartyget som skulle bryta den olagliga blockaden mot Gaza) på internationellt vatten, i mitten av november krävde det som höll på att bli ett nytt Gazakrig drygt hundra dödsoffer och för en vecka sedan höjdes Palestinas FN-status till observatörsstat.

Några reflektioner:

1) Blockaden mot Gaza har knappast varit lyckad ens ur ett israeliskt säkerhetsperspektiv. De stängda gränserna till trots har ju en ansenlig mängd raketer kunnat smugglas in och avfyras, samtidigt som tunnelekonomin och den humanitära desperationen snarast förbättrat jordmånen för extremism och gynnat Hamas. Det finns ingen som helst anledning att applådera den organisationens islamism eller krigsretorik – de som eventuellt gör det (i smyg) är de israeliska högerhökarna som behöver en god fiende för att kunna sälja sin våldspolitik.

2) Det är också den auktoritära högern som haft medvind i Israel de senaste åren. Standardbedömningen är att om det sker några förändringar i parlamentsvalet i januari så är det sådana som stärker den nuvarande högerregimen, med utrikesminister Lieberman och premiärminister Netanyahu i spetsen. I vilken mån krigshandlingarna i november var en del av valkampanjen går inte att fastslå, men att ställa frågan är rimligt. Tyvärr finns det också skäl att förmoda att fredliga, vänsterorienterade eller liberala politiska rörelser kommer att föra en undanskymd tillvaro också på sikt. Krigshögern stärks nämligen av den höga nativiteten bland ortodoxa judar och av inflyttningen av konservativa ryssar, medan unga liberala israeler i högre grad börjat söka sig utomlands – detta enligt Gershon Baskin i Peter Lodenius artikel Israels fredsaktivister stöder ett fritt Palestina i Ny Tid nr 14 2011.

3) Det mesta talar alltså för att vägen till en bestående fred, för att inte tala om en tvåstatslösning, är mycket lång. För en tvåstatslösning behövs ett avtal, för ett avtal krävs förhandlingar, för förhandlingar krävs vilja att förhandla, för vilja att förhandla krävs någon form av förtroende. Men Hamas och den israeliska högern behöver tvärtom misstro för att kunna mobilisera sina stödtrupper och väljare.

4) Förra veckan röstade FN:s generalförsamling för att höja Palestinas status till observatörsstat, en symbolisk men inte oviktig handling som visar att världssamfundet stöder en tvåstatslösning och som stärker presidenten och Fatah-ledaren Mahmoud Abbas. De som röstade mot resolutionen var Tjeckien, Kanada, Panama och fyra mikronationer i Stilla havet – samt givetvis Israel och USA. Om något visar väl detta hur ointresserad den israeliska regimen egentligen är av diplomatiska initiativ. Ponera att man röstat ja – i det fallet hade man å ena sidan återvunnit en del av den goodwill man förlorat och å andra sidan stärkt Fatah och Abbas som (trots att det finns kritik både mot honom och hans parti) tillsammans med premiärministern Fayyad utgör de moderata krafter man säger sig kunna förhandla med. I stället säger Netanyahu att beslutet försämrar fredsmöjligheterna, vilket är en idiotisk truism eftersom det är han som säger det. Mycket riktigt protesterar regimen mot FN-beslutet genom att ge tillstånd för 3 000 nya bosättningar på Västbanken – ett uppenbart brott mot folkrätten och inget mindre än en spottloska i ansiktet på det internationella samfundet och Palestina.

5) Två fredspristagare borde ta sig en ordentlig funderare på vad de kan göra, och tills de kommit på vad borde de ställa sig i skamvrån: EU (som i år fick priset på uråldriga meriter och absolut skulle behöva några detta millennium också) och USA:s president Barack Obama (som 2008 fick priset på obefintliga meriter och sedan dess knappt lyft ett finger för att skaffa sig några).

Fredrik Sonck

1 kommentar

Christer 12 december, 2012 - 14:27

Det är otroligt att Israel inte förstår att freds vägen är den enda väg man kan gå!

Nu spelar man antagligen på rädslor och USA:s stöd.

Araberna är så fantastiskt mycket fler och man föder också flera barn.

USA:s ekonomi är dock inte så stark, man räknar med att de står inför det fiskala stupet eller sluttningen i mitten av februari om man inte kan komma överens?

Reply

Lämna ett svar till Christer


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.