”En brandman, inte en mordbrännare”. Så beskriver det italienska författarkollektivet Wu Ming Beppe Grillo, ledare för Fem stjärnor, populistpartiet som skapat tumult i Italien sedan parlamentsvalet för ett par veckor sedan.
Fem stjärnor grundades år 2009 av Grillo i samarbete med entreprenören och PR-proffset Gianroberto Casaleggio. Hållningen har sedan första början varit antipolitisk, partiet står ”varken till höger eller vänster”. Istället profilerar partiet sig i en rad frågor som tidigare tillhört ensaksrörelser med kopplingar till vänstern och de gröna. Grillos fem stjärnor står för (1) vatten och allmänningar, (2) hållbar kollektivtrafik och cykelvägar, (3) grundinkomst och nerväxt, (4) tillgång till internet och nätdemokrati och (5) miljöfrågor i stort.
Grillo själv är en veteran inom Italiens offentlighet. Redan på 1980-talet gjorde han karriär som populär tevekomiker med en förmåga att provocera landets politiska elit. När antiglobaliseringsrörelsen svepte över Italien kring år 2000 profilerade sig Grillo som en ”fristående vänsterröst” som på många punkter förde rörelsens talan. År 2005 grundade han en politisk blogg som snabbt började samla en växande skara trogna anhängare, ”grillister”. Fem stjärnor växte fram ur det här projektet.
Efter valet har flera vänsterdebattörer uttryckt en stark misstro mot Fem stjärnor och ”grillismen”. För Wu Ming är problemet att Beppe Grillo ”ockuperar de sociala rörelsernas diskursiva uttrymme”. Fem stjärnor framställer sig som representant för en rad olika rörelser, men tvingar dem samtidigt in i partiets enkla schablon. Både Grillo och Casaleggio är svurna liberaler som vill konkurrensutsätta alla samhällsfrågor på en ”fri marknad av idéer”. Sociala konflikter löser sig bara olika tankar får tävla fritt. Klass, kön eller etnicitet spelar inte någon större roll.
Till skillnad från Occupy-rörelsen gör Grillo anspråk på att representera inte bara 99 utan 100 procent av folket. Som representant för ”alla medborgare” har Fem stjärnor också anammat en hel del högerpopulistiska åsikter. Partiets ledamöter har ertappats med grovt homofobiska uttalanden och partiet har ofta tagit en mycket reaktionär ställning i invandringsfrågor. I ett samtal med den våldsamma nyfascistiska gruppen Casa Pound menade Beppe Grillo att flera av gruppens kandidater väl kunde ställa upp för hans parti.
Fem stjärnor är på många sätt ett skolboksexempel på ett populistiskt parti. Grillo och andra representanter för rörelsen menar att Italien är uppdelat i ”Folket” och en korrumperad styrande elit, ”Kasten”. Personer som tidigare representerat något politiskt parti tillåts inte ställa upp på Fem stjärnors listor. Samma gäller för dömda brottslingar, vilket fungerat som en ursäkt för att Grillo själv inte ställt upp i några val, utan stannat som partiets ”garant” utanför parlamentet.
Före parlamentsvalet utropade Casaleggio ”transparens, ärlighet, kompetens” som partiets styrande principer. Trots att partiet hyllar direkt demokrati är rörelsen ytterst hierarkiskt organiserad. Fem stjärnor är ett av Grillo och Casaleggio registrerat varumärke och partiets överlägset mest centrala röst är Grillos egen blogg.
Att som han kalla Fem stjärnor för en nätbaserad demokratirörelse är en sanning med modifikation. Grillos nätpolitik är typisk för dagens ”plattformsnät”. Precis som Google och Facebook bjuder Fem stjärnor på centralt kontrollerade flöden, där själva ”källkoden” för flödet är sluten. Som teknologiskribenten Nicholas Carr nyligen konstaterade så finns det verktyg och plattformer: ”Verktyg har inga hemligheter, plattformer har flera. Du använder ett verktyg, en plattform använder dig”.
Wu Ming menar att Grillo ser på politiken som frågor om administration. I den bemärkelsen representerar han samma slags postpolitik och meritokrati som Mario Monti. Istället för intressekonflikter är politik ett administrerande av folkets gemensamma ärenden av personer med tillräcklig kompetens. Genom att sammanföra och avradikalisera helt olika sociala kamper har Grillo blivit en administratör av Italiens politiska rörelser.
Alla inom vänstern är ändå inte lika skeptiska till Fem stjärnor. Den kända författaren Franco ”Bifo” Berardi företräder ett annat förhållningssätt. För Berardi är Grillo inte ett positivt alternativ, utan snarare just en mordbrännare. Grillo leder en rörelse som gjort Italien ”oregerligt för antieuropeernas parti Merkel-Draghi-Monti”.
Medan Grillo enligt Wu Ming bara pacificerar konfliktinriktade sociala rörelser och förstärker status quo, ser Berardi i Grillo en möjlighet till en kreativ förstörelse av det italienska politiska systemet och därmed EMU och EU. Wu Ming anser att Beppe Grillo sluter det politiska utrymmet i Italien ytterligare, medan Berardi ser en potential i den kortslutning partiet orsakat i Italiens politiska system.
Som bekant har Grillo inte bara krävt en folkomröstning om Italiens medlemskap i EMU utan bokstavligen gjort landet ”oregerligt”: två veckor efter parlamentsvalet saknar Italien fortfarande en fungerande regering. Med drygt 25 procent av rösterna innehar Grillo en vågmästarposition mellan de andra blocken. Berlusconis högerpopulistiska koalition och Pier Luigi Bersanis center-vänster koalition har drygt 29 procent var och Montis center-höger koalition drygt 10 procent av rösterna.
Gemensamt för skeptikerna Wu Ming och entusiasten Berardi är att båda bedömer Fem stjärnor utgående från konsekvenserna. Visserligen skriver Berardi under stora delar av partiets program, men trots det ser han knappast partiet som en lösning i sig, utan endast som ett medel för nya möjligheter inom italiensk och europeisk politik. Fem stjärnor är då ett uttryck för Maos kända paroll: ”Det råder kaos under himlen, situationen är utmärkt.”
Mikael Brunila
1 kommentar
Hej Mikael,
Jag vill gärna veta vem är källorna till dina påståendet apropå det högerextremiska uttalandet av Beppe Grillo. Först och främst Beppe Grillo pratar om direkt demokrati, och har alltid öppnat för dialogen med alla samhällets delar. För det andra, vid Ezra Pound händelse, jag var där och han sa bara att personerna som pratesterade i sådana rörelse gjorde detta i rena rama desperation och hopplöshet och helst skulle sluta med att vara extremister och komma nära scenen och öppna en dialog angående deras riktiga problem. Kasten som man syftar på är den italienska partierna som är faktiskt korrumperade, inblandade med Mafia, och har många medlemmar som till och med har varit dömda av italienska domstolar. För den tredje, den tekniska systemet kan också inte vara perfekt, men det som ni inte ser är hur plattaformen sträcker sig i det verkliga livet, för Fem Stjärnor rörelse är ofta på torget och pratar med medborgarna, har meet up på löpande band och har många virtuella torgar där medlemmar kan prata mellan varandra, inte bara bloggen. När det gäller att rösta, finns det en svensk kontrollföretag som är oberoende och kollar att alla röster ska vara riktiga och beräknade. När du skriver, var snäll och kolla upp dina källor.