Sterilisering som kontrollverktyg

av Freja Högback

Under 1900-talet har den finska staten genom tvångssterilisering kontrollerat vem som kan få barn. Ännu kontrolleras vem som juridiskt kan korrigera sitt kön. 

Sari Irni är intresserad av på vilka olika sätt tvåkönssystemet utmanas. Av den anledningen har hon börjat undersöka användningen av könshormoner. I sin forskning om transkönade personers erfarenheter av könskorrigering och hormonbehandlingar berör hon även tvångssteriliseringar. Ännu år 2013 står det i den finska lagen att för att en person ska få korrigera sitt kön juridiskt, skall denna person vara steril. Könskorrigerande hormonbehandlingar godkänns nämligen som ett sätt att sterilisera en person.

– Tvångssterilisering handlar bland annat om att kontrollera kön, säger Irni.

Just nu söker Irni material till sin forskning om könshormoners historia. Hon är intresserad av hur kön och kontroll av kön är relaterat till den här historian.

– Jag stötte på en praxis som kallas ”terapeutisk amenorrea”. Det innebär att man på vissa institutioner började ge funktionshindrade och så kallade ”sinnesslöa” kvinnor hormoner för att bli kvitt menstruationen. Läkaren som påbörjade praxisen poängterade att orsaken inte var rashygienisk, men enligt honom borde kvinnorna steriliseras av hygienskäl och för att de inte kunde ta hand om barn. Läkaren var säker på att hormonbehandlingen var till nytta för kvinnorna själva. Markku Mattila har forskat i steriliseringar fram till år 1970. Jag känner dock inte till någon som forskat i hur hormonerna har använts efter 1970. Efter 1970 kunde ju ingen person med rättsförmåga steriliseras utan sitt samtycke. Blev ”terapeutisk amenorrea” kanske ett alternativ till kirurgisk sterilisering? Denna praxis fortgår, och många läkare stöder den – men de skulle kanske inte medge att det har med rashygienisk historia att göra. Men jag har inte ännu publicerat något kring detta.

Två vågor av tvångssterilisering

Det har stiftats ett flertal lagar om sterilisering som grundat sig på idéer om eugenik. I Finland har funktionshindrade och mentalpatienter tvångssteriliserats mellan år 1935 och 1970. Den första lagen om sterilisering kom på 30-talet, den andra på 50-talet och den senaste år 1970 då man slutade tvångssterilisera personer med rättshandlingsförmåga. I princip, understryker Irni, fick vi på nytt ett steriliseringstvång när translagen trädde i kraft år 2003.

– Det fanns läkare på 80-talet som gav hormonrecept till transpersoner, men det fanns ingen lagstiftning som på ett principiellt plan möjliggjorde vård för alla. År 2003 kom ju den lag som definierar hur en könskorrigering skall ske. Transpersoner hade kämpat mycket för denna lag och för att alla ska kunna få vård och hjälp. Men det ser ut som att lagen också handlade om att medicinalstyrelsen ville kontrollera hormonbruket. Könshormoner är alltså inte bara en fråga om medicin och läkemedelsindustri utan också om politik och kön.

Irni framhäver att sterilisering i sig inte är problematiskt. Också transpersoner ska ha möjligheten att sterilisera sig om de så vill – eftersom sterlisering också är ett preventivmedel. Men det borde inte vara ett tvång.

Inga politiker kritiserade steriliseringstvånget

Lagstiftningen och dess praktiker berör flera parter än enbart personen som vill korrigera sitt kön. Också andra personers könsidentitet påverkas. Ett exempel är personer som befinner sig i ett heterosexuellt äktenskap eller registrerat parförhållande. En transkönad person har inte rätt till juridisk könskorrigering ifall partnern inte samtycker till att ett registrerat partnerskap blir ett äktenskap eller tvärtom. Om man inte vill skilja sig, alltså. Ytterligare ett problem är pass eller ID-bevis. Irni förklarar att om man reser någonstans kan det vara problematiskt att se ut som kvinna och ha ett kvinnligt namn, men i passet står det ”male”.

– Möjligheten att korrigera sitt kön är också en klassfråga. Ska man vänta på att få tillstånd att göra en operation i Finland, eller flyger man exempelvis till Thailand för att få vård? Då kan inte heller staten kontrollera vilka operationer eller hormonbehandlingar man får. Några får den vård som de behöver i Finland, och det till ett rimligt pris.

Irni har läst igenom alla riksdagsdiskussioner som föregick translagstiftningen 2003.

– Ingen ifrågasatte steriliseringen. Men om man tänker på det förflutna så passar detta ihop med Finlands historia av eugenik. Sterilisering har varit en kontrollmekanism för människor som inte passat in i förväntningarna på den idealiska medborgaren.

Den 10 januari i år gjordes i Sverige en lagändring som gör att transpersoner inte längre behöver genomgå dessa steriliseringar. Bland annat patientföreningen Trasek och Sexuellt likaberättigande, Seta, har understrukit att steriliseringskravet kränker transpersoners mänskliga rättigheter. Irni hoppas att Finland ska gå samma väg som Sverige.

En persons kön kan alltså definieras på olika sätt; det kan handla om ens egen identitet och om olika medicinska auktoriteters, oftast psykologers, uppfattningar. Många transpersoner behöver medicinsk hjälp för att känna att kroppen och könsidentiteten inte strider mot varandra. Då blir det också en juridisk fråga.

– Men tvåkönssystemet är inte bara juridik, utan handlar också om olika slags praktiker som upprätthålls inom medicin, och som kan påverka vården oberoende av vilken slags lagstiftning vi har. Dessa olika slags könade förväntningar kan påverka arbetslivet, samt relationerna med vänner och släktingar.

Freja Högback

1 kommentar

Sari Irni 16 april, 2013 - 18:14

Hej, jag såg först nu den här nätversionen. Den tredje meningen i ingressen (som Freja H troligen inte har skrivit, för jag har sett det som hon skrev) är väldigt vilseledande – kunde ni vänligen ta bort den? Det är faktiskt inte så, och jag har inte sagt något sådant, att transpersoner ”utsatts” för hormonbehandlingar, utan det är tvärtom svårt att få hormonbehandlingar för könskorrigering. Hormonbehandlingar är inte ett tvång, utan sterilisering, ifall man vill juridiskt korrigera sitt kön. Om man kan bevisa att man får sådan hormonbehandling som också orsakar sterilitet, så kan det godkännas som ”sterilisering” som krävs av lagen. Då behöver man alltså inte kirurgiskt sterilisera sig. Men hormonbehandlingar är inte i sig ett tvång, eller något som transpersoner ”utsatts” för.
Jag hoppas att missförståndet kan korrigeras snabbt, och tackar tidningen för att den diskuterar de här svåra men viktiga frågorna.
Med vänliga hälsningar,
Sari Irni

Reply

Lämna ett svar till Sari Irni


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.