1,5K

Han var nog inte riktigt klok. Men han var gullig. Trots att han tittade på mina bröst nu igen.

”Dina föräldrar har visst inte lärt dig att man inte får glo heller”, sa jag.

Han började flacka med blicken. Jag tyckte nästan synd om honom. Nästan.

Mårten Melin bjuder på en lektion i folkvett när han låter tolvåriga Mona träffa en socialt inkompetent och ganska smutsig kille på stranden i sin barnbok Som trolleri – att killen visar sig vara ett troll är ju sedan en förmildrande omständighet.

Jag funderar på vilket av mina barn som har mer nytta av att jag läser den här boken för dem? Flickan, för att hon lär sig att man inte behöver acceptera att någon stirrar på ens bröst, att det är den som stirrar som ska skämmas? Pojken, för att han lär sig att inte stirra, att man är pinsam om man gör det?

Pojken, kommer jag fram till. För där åtgärdar man ju själva problemet. Om ingen tittar närgånget på dina bröst behöver du inte lära att handskas med att någon tittar på dina bröst, eller hur?

Sedan tänker jag på ett seminarium om läsfrämjande jag var på i april – i Sverige förstås. Ett tema var pojkars och mäns läsande, eller brist på läsande. En del av det som sades hade jag hört förut. Att flickor för det första läser mer och bättre än pojkar, och att pojkar helst läser om manliga huvudpersoner, medan flickor lika gärna läser om pojkar som om flickor, män som kvinnor.

Den sorgliga slutsatsen blir ju att betydligt fler flickor kommer att läsa Som trolleri.

Pedagogikprofessorn Karin Taube talade på seminariet om de läsförståelseprov hon arbetat med att analysera. Flickorna klarar sig bättre i dem, och störst är skillnaden då barnen ska läsa långa berättande texter. Skillnaden är mindre – men pojkarna klarar sig alltså fortfarande sämre – då man ska läsa tabeller, kartor, diagram och dylikt.

Taube kunde nämna två läsförståelsetest – och då talar vi om ett internationellt material under många år – där pojkar hade klarat sig bättre än flickor. I det ena provet handlade texten om ett vulkanutbrott, i det andra om en eldsvåda.

Ja, men låt dem läsa sådant då, tänkte jag först. Om det krävs action för att pojkarna ska vilja läsa och orka anstränga sig, för att få dem att träna sin läsförmåga, så ge dem action! Bygg upp alla lästester kring texter om olyckor och katastrofer! Och tabeller!

Men nej, så kan vi ju inte ha det. Lika lite som vi ska ha läsförståelseprov med bara de teman och det slags texter som flickor presterar allra mest överlägset i. Nu fick jag inte höra vilka teman det skulle vara, men ni kan ju tänka er. Huvuden skulle rulla om pojkars läsförmåga mättes och kritiserades utgående från texter om prinsessor eller mode.

Vi gör dessutom pojkarna en stor tjänst om vi hjälper dem att läsa dessa ”långa berättande texter” med kvinnliga huvudpersoner. Med de texterna tränar man inte bara läsförmågan, man utvecklas också som människa. För ärligt talat, en av de stora utmaningarna i många pojkars liv kommer att vara att förstå sig på kvinnor. Insikten om hur en tolvårig flicka reagerar om man stirrar på hennes bikinitopp är en början.

Jag tycker att moddaläraren som satt bredvid mig på det där seminariet om läsfrämjande kom med en strålande idé för hur hon ska få de läsovilliga killarna i högstadiet eller gymnasiet att läsa: ”Ju fler romaner du läser, desto mer får du ligga.”

 

Solveig Arle