Prostitution

av Fredrik Sonck

Det pågår en lågintensiv prostitutionsdebatt. Amnestys internationella sekretariat har nyligen öppnat för en legalisering, samtidigt som det finländska justitieministeriet sneglar mot en kriminalisering. Medan den svenska vänstern är fullständigt enig om att sexköpsförbudet är en feministisk succé, har (delar av) den finländska vänstern kommit till en diametralt motsatt slutsats.

Detta har man gjort genom att lyssna in de kvinnor som säljer sex, vilket ofta varit svårt för förbudsförespråkarna ifall deras vittnesmål inte fallit in i en diskurs om utnyttjande. Liberalernas ”fria samtyckande individer” ska man förstås inte köpa med hull och hår, men i en juridisk eller rättspsykologisk mening går det inte att omyndigförklara många av de prostituerade som välartikulerat hävdat sin rätt att bestämma över sin egen kropp. Och som debattmetod är det ohederligt.

Därmed inte sagt att en kriminalisering av sexköp skulle vara uteslutet. Grovt taget kan prostituerade delas in i tre grupper: ”sexarbetare” som självständigt valt prostitution, offer för människohandel (där sexköp är jämförbart med våldtäkt) samt en mellangrupp där prostitution är en (oavsedd) konsekvens av till exempel missbruk, fattigdom eller ohälsa. Det är fullt rimligt att köra över den första gruppens intressen om ett köpförbud gynnar de två sistnämnda. Problemet är att forskningsläget inte är entydigt. Också från polishåll har det hörts tvivel om att ett förbud mot sexköp skulle underlätta arbetet mot människohandel. Å andra sidan erbjuder exempelvis den tyska legaliseringen ingen förebild.

Frågan om prostitution ses ofta också som en principfråga, både av legaliserings- och förbudsförespråkare. Låt oss här, för nyanseringens skull, ändå betrakta prostitutionsfrågan ur en pragmatisk synvinkel, där samhällets syfte är att minimera prostitutionens negativa konsekvenser och samtidigt beakta olika gruppers intressen och ansvar. Låt oss göra detta utgående från en tankelek (detta är inte ett förslag) om partiell legalisering, där prostitution är legalt såvida både köparen och säljaren beviljats licens av en myndighet. Myndigheten kan bevilja licens till prostituerade som kan visa att deras val inte är ett resultat av ohälsa, drogberoende, fattigdom eller andras påtryckningar. Därtill måste hugade köpare registrera sig i myndighetens (offentliga?) register. Licenssystemet motiveras delvis med samma argument som vi idag redan reglerar vapen- och bilhandel.

Modellen är utan vidare byråkratisk och ingenjörsaktig. Om man tänker sig ett offentligt köparregister skulle det förmodligen hålla den legala prostitutionen på en mycket måttlig nivå. Samtidigt som systemet garanterar sexarbetares rätt till den egna kroppen ökar det deras säkerhet och de sociala myndigheterna insyn i handeln, medan det polisiära arbetet mot olaglig prostitution och människohandel underlättas genom att bevisbördan flyttas till köparen.

Huvudpoängen med tankeleken om ett dubbelt licenseringssystem är ändå att det i förhållande till ensidig kriminalisering och oreglerad legalisering accentuerar samhällets och sexköparnas ansvar. Licenskraven skulle nämligen tvinga sexköparen att ansvara för sitt sexköp både som personlig handling och allmän princip (samtidigt). Detta är inte möjligt om det föreligger ett sexköpsförbud, medan köparens roll vid oreglerad liberalisering de facto lätt blir en frihet utan ansvar och tillåter honom att stanna bland de skuggor där också den mer problematiska sexhandeln äger rum.

Viktigt är också att samhället skulle påta sig ett konkret aktivt ansvar gentemot prostituerade, i motsats till en ensidig kriminalisering som de facto bara manifesterar ett passivt ansvar (också svensk forskning visar att förbudet kan fungera kontraproduktivt ur socialpolitisk synvinkel). Licenssystemet tvingar däremot samhället att ta ansvar för att licenser beviljas på de kriterier som slagits fast, medan varje avslag förpliktar samhället att erkänna sitt ansvar för, och sin del i, de socioekonomiska omständigheter som driver människor mot prostitution.

 

Fredrik Sonck

10 kommentarer

Bert 22 februari, 2014 - 12:29

Ny Tid velar om prostitution.

Läs inlägget på tigerbloggen

Reply
Ernst Mecke 23 februari, 2014 - 23:22

BASICALLY that idea of a dubbelt licenseringssystem sounds pretty reasonable. But in our society with its ideas of freedom of press and the eagerness of this press to cultivate the collective sexual neurosis of our society it still would be a bit much demanded from the prostitutes’ customers – after all they would lose all possibilities to participate in public and political life and quite generally become ”free game” (to the media, to religious preachers, to the prejudice of judges, etc.).
Thus, one should rather think how to give the prostitutes better possibilities to refuse unwanted customers and to get fast help in case that the customer turns nasty. Quite apart from all the other problems …

Reply
Thomas Brunell 25 februari, 2014 - 23:12

Att sexköpare skulle registrera sig känns osannolikt, liksom i viss mån hela tankeleken. Däremot tror jag att det finns både tänkare och torskar som av olika orsaker vill tro på det hederliga och självvalda i de prostituerades situation, alltså hos (den minsta?) gruppen av prostituerade som gör det sas av ”fri vilja”. Utgångspunkten tycks alltid vara att prostitutionen kommer att fortsätta som förut eller i en större skala, inte avta. Det finns förstås ingen global lösning på problemet prostitution, enbart lokala lösningar, men borde debatten på riktigt börja fokusera på hur offren för prostitution ska kunna frigöra sig från slaveri, tvång och lidande, samt på det enorma preventiva arbete som de facto inte gjorts för att förhindra den? Om ”delar av” den finländska vänstern tror på en legalisering, då undrar jag hur stor del av den delen är heterosexuella män. Är det så att man än en gång närmar sig problemet prostitution utan att på djupet (och pragmatiskt) fokusera på torskarna, eller på samhället den prostituerade flytt ifrån, lever i eller flytt till? Borde vi m.a.o. tona ner debatten om legalisering och kriminalisering och ta itu med något helt annat?

Reply
Ernst Mecke 26 februari, 2014 - 23:02

My sincere thanks to Thomas Brunell, in special for his last two sentences: INDEED we should look at the problems ”på djupet (och pragmatiskt)”, and certainly at all sides of the problem and at all groups involved (and their conditions). It would help us to get away from the usual moralizing black-white discussion and, perhaps, get us closer to acceptable solutions.

Reply
Thomas Brunell 27 februari, 2014 - 17:45

Fredrik Soncks ledare är intressant och genomtänkt. Den visar på allt det komplexa och svåra och förtjänar uppmärksamhet och debatt. Poängen med tankeleken känns rätt, alltså hur öka samhällets och sexköparnas ansvar, men min osäkerhet gäller alltså också metoderrna. Jag är inte på djupet insatt i problemet prostitution och har knappast svaren, men jag tänker att det samhälleliga ansvaret (staten, kommunen, föreningar) kanske är den s.a.s. ”enklaste biten” hos oss. Men finns vilja och kunnande till nya krafttag? Huvudmålet, tänker jag, borde vara att minska på och preventivt motverka all prostitution – ett arbete som aldrig tar slut. Jag tänker att prostitutionen alltid orsakar skada och stort lidande. Vi kan inte heller som i t.ex. Thailand tänka att prostitution är okej – annars ökar våldtäkterna.) Samtidigt måste arbetet fokusera på, som Ernst Mecke nämner, hur de prostituerade bättre ska kunna välja sina kunder (antagligen en lyx för de flesta) och hur de snabbt ska få hjälp när sexköparen blir ”nasty”. (Det är förresten bara till delar förståeligt, inte okej, att manliga prostituerade och deras villkor nästan alltid glöms bort när ämnet debatteras.) För Finlands del tror jag på en kriminalisering i kombination med ett ökat samhälleligt intresse och ansvar. Våra städer är små och prostitutionen förvisso synlig även när de prostituerade mer tvingas arbeta ”underground”. De prostituerade och sexköparna skulle högst sannolikt bli färre.

Reply
Ernst Mecke 5 mars, 2014 - 17:32

First of all, let me say that I am sorry for reaction so late – I had my head full with other things.
Then: my own knowledge of the problem is limited to things which I have read plus things told to me by friends. One of those is a woman who has for years been earning a bit aside by cleaning in a countryside brothel in Northern Germany. The place was in a village by a not very busy overland road connecting my small home town to a still smaller town. Most of the sex workers there were Polish, one was Brazilian. The Polish ones were going twice per year for their home holiday (where they perhaps did not tell very much about their job), from where they also returned. Among themselves they were of course expressing their anger about some of the customers, and their amusement about some others … . The impression of my friend (who made also closer personal contacts to some of them) was by and large that of ”a rather usual team in a working place”.
I certainly do not want to claim that it looks like that in all brothels – certainly not in those who attract busloads of customers (also from abroad) with the promise of flatrate and gangbang. But I do not quite agree to the sweeping assumption that prostitution would in all and every case produce ”skada och stort lidande”. And just the fact that in Finland the towns tend to be small would basically be a good precondition for any prostitution to go on in the form described above.
Certainly it would be better if there were a social system which would not allow any woman to get into an economical situation where she would have to consider selling sex, but in many countries there are no such systems, and what the prophets of Neoliberalism are preaching loud and unhindered is, that all such social systems should be cut down (the politicians obediently following the trend).
Further: up to now it is so that any man in, e.g., Sweden has the possibility to travel to some other country and there have his fill of bought sex (IF he now has the money). To criminalize the buying of sex all over Europe would largely block that possibility, and the ”business”, which is now presumably thinking it most convenient to go to countries where prostitution is legal, would presumably partly give up, and to some other part go underground. And there IS the historical experience of the US (and Finnish) attempt to forbid alcohol, and the present (less-than-successful) development in the US ”war on drugs”.
Altogether, let’s follow Amnesty’s intention to treat sex workers (of any sex) as the human beings which they are, which, among other things, means that we should try to provide to them similarly good working conditions as we try to provide to other professions. Even if they have accepted to work in a job which most members of the Finnish society would not care to consider (a fate which they share with very many foreigners in Finland – and elsewhere in Europe), experience indicates that they are in fact satisfying a demand … . Thus, perhaps not much reason to punish them (or their customers).
Otherwise: trafficking, attracting people by false promises, violence, etc. all ARE already punishable crimes in Finland. And to forbid the buying of sex would at most make it more difficult to get and convict the criminals involved in those activities.
And for more about this discussion see http://tigern,fi .

Reply
Thomas Brunell 8 mars, 2014 - 16:57

Vi vet alla att lejonparten av de prostituerade i världen är offer för någon form av slaveri, att deras arbete präglas av perspektivlöshet och lidande. Därför tänker jag fortfarande att vi måste arbeta för att prostitution kraftigt ska minska. Arbetet måste ske både regionalt och globalt (och alltså inkludera sexturism). Arbetet måste ge alternativ åt sexarbetarna – samt inrikta sig på sexköparnas ohälsa, på patologisk sexism, och på en sexuell frustration som blundar för och själviskt utnyttjar mänskor i deras utsatta läge. Nästa kampanj även för hälso- och sjukvården i Finland? Amnesty är ute och ror, tänker jag, de kastar fram ett alternativ som gör att bara fler söker sig till ”yrket”.

Reply
Ernst Mecke 10 mars, 2014 - 23:48

I very largely agree with Thomas Brunell’s last comment (of 8.03.): ”Arbetet måste ge alternativ åt sexarbetarna”. But still I should (considering the actual state of the real world) be unwilling to oppose or hinder Amnesty’s campaign. If it really should have the effect that more people decide to become sex workers, then that might also mean that there are in fact worse jobs than sex work. Which in turn should be a reason for us to pursue with still more energy the above line, namely ”Arbetet måste …” (see above).

Reply
Bengt 4 juni, 2014 - 20:54

”Det är fullt rimligt att köra över den första gruppens intressen om ett köpförbud gynnar de två sistnämnda.”

Hur kan det vara rimligt att köra över någon för att det gynnar någon annan? Du låter som en narcissistisk diktator utan någon som helst respekt för andra människor!

Reply
Bert 14 juni, 2014 - 09:17 Reply

Lämna ett svar till Ernst Mecke


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.