Mot slutet av sitt liv – när han redan blivit blind av en ärftlig ögonsjukdom – skaffade sig Borges en stor vit katt. Han brukade tala om sin katts ögon som gyllene, och brukade beskriva kattens utseende länge och ingående, detta trots att han aldrig sett katten. När han talade om katten vidgades de blinda ögonen av förundran inför bilden av denna varelse han aldrig sett men däremot känt.

Så kan minnen och medvetande fungera, minnet kan konstruera bilder man aldrig sett, det kan skapa en känsla av närhet man aldrig upplevt. Och litteraturen: läsare blir förälskade i litterära karaktärer, man knyter vänskap och skapar transtextuella känslomässiga band.

Efter att ha läst Dagar med Borges utgiven i Ellerströms fina serie etyder, är jag och Jorge Luis Borges bekanta. Jag kan se framför mig hur han snabbt kommer ut genom det tunga draperi som förbinder hallen med salongen, hur han hastigt kramar min hand innan han vänder sig om och går tillbaka för att plocka ut en bok att läsa ur. Alberto Manguel, som bara sjutton år gammal hade ett slags litterärt förhållande med Borges, är den som gör det möjligt också för läsaren att uppleva en känsla av närhet till den legendariska argentinska författaren. På en lättflödande, förtrolig prosa – följsamt översatt av Margareta Eklöf – berättar Manguel engagerat och inbjudande om sina minnen av Borges, när han under en period ingick i den stora krets av människor som läste högt för den blinda författaren ur dennes och bibliotekariens noga utvalda böcker.

Dagar med Borges är en anekdotisk bok (även om historien med katten inte återfinns här). Jag vill inte avslöja för mycket av anekdoternas innehåll för de är skildrade att upptäckas på egen hand, som chokladpraliner utan ask. Men det är inte bara en samling små historier, här finns även fina insikter i Borges författarskap, i vikten av läsning och omläsning samt i översättningsarbete – en tacksam introduktion för den nyfikna till en av 1900-talets riktigt stora författarskap. Om man vill säga något negativt så skulle det vara att boken ständigt riskerar att glida över i idoliserande. Borges är en författare som inte direkt behöver ännu en urskillningslös hyllning – att Manguel pliktskyldigast tar upp hans rasism räcker inte.

Ändå är det svårt att inte tycka om denna lilla bok. Manguel låter läsaren komma mycket nära människan Borges och därmed läsaren och författaren Borges. Såväl gamla som nya Borgesläsare bjuds att stiga in i litteraturen och det Buenos Aires som Borges gjorde till världens metafysiska centrum.

 

Mats O. Svensson

 

Alberto Manguel: Dagar med Borges. Ellerströms, 2014.

1 kommentar

Alberto Manguel – Dagar med Borges | naknanerver 19 april, 2014 - 14:20

[…] https://www.nytid.fi/2014/04/intimt-med-borges/ DelaTwitterFacebookGillaGilla Laddar… […]

Reply

Lämna ett svar till Alberto Manguel – Dagar med Borges | naknanerver


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.