Israels beduiner i smärtsamt övergångsskede

av Ny Tid

Den israeliska staten skulle vilja att landets beduiner urbaniserades. De som är beredda att flytta till mindre samhällen erbjuds därför både bostadstomter och pengar, men beduinerna själva har inte fått delta i utformningen av programmet.

– Det har inte bidragit till förtroendet för regeringens avsikter, säger Atieh Al Asam som representerar olagliga byar i Negevöknen.

I Israels mycket brokiga människogalleri intar dess beduinbefolkning en speciell plats. De befinner sig i en gradvis, och delvis av Israels regering initierad, övergång från liv som seminomader till en urban tillvaro. Beduinerna är vad språk och religion beträffar en del av landets arabiska minoritet på 1,5 miljoner människor. Av dem är 300 000 beduiner, av vilka över 200 000 bor i Negevöknen i Israels södra del, resten i Galileen i norr.

Beduinerna har en av världens högsta födelsefrekvenser, vilket delvis beror på att omkring 30 procent av männen lever polygamt och är gifta med tre eller fyra kvinnor. Den största delen av beduinerna befinner sig på ett 50 000 hektar stort område i norra Negev där de lever som seminomader och bedriver både jordbuk och boskapsskötsel. På 1960-talet erbjöds de möjlighet att lagligt registrera äganderätt till den jord de brukade. Flera tusen av beduiner vill utnyttja erbjudandet och 3 200 ansökningar godkändes. De övriga ansågs inte ha tillräckliga bevis för att jorden tillhörde dem.

Beduinbefolkningens snabba tillväxt ledde till att den spred sig över allt större områden i Negev. Med syfte att att koncentrera dem på ett mindre område uppmanades beduinerna på 1970- och 80-talet att flytta till ett antal urbana orter som regeringen lät bygga för ändamålet.

Efter en längre övertalningsprocess och löften om höjd levnadsstandard flyttade omkring 100 000 beduiner till sju nybyggda urbana orter. Det innebar en genomgripande förändring av levnadsmönster varför flyttningen från Negevöknens vidder blev en smärtsam och i flera avseende svår process för många. För att göra övergången mindre drastisk tilläts de att slå upp beduintält på samma tomt som de byggde sin nya bostad på. En del av beduinerna tar fortsättningsvis emot sina gäster i tältet och försöker på så vis upprätthålla seder och bruk från deras tidigare nomadliv i öknen.

I själva verket blev beduinernas tillvaro som stadsbor en besvikelse eftersom deras nya hemorter erbjöd dem ringa arbetsmöjligheter och servicenätverket var bristfälligt. Arbetslösheten uppgår nu till 40 procent och undervisningsnivån i skolorna är låg varför missnöjet är stort även om förhållandena i viss mån har förbättrats.

 

Flytta!

Sett till utbildning står Raoia Aburafia på milsavstånd från beduinkvinnornas genomsnittliga nivå. Hon skriver sin doktorsavhandling om polygamin bland beduinerna och kan berätta att 90 procent av beduinkvinnorna är arbetslösa och att 60 procent av flickorna inte når gymnasiestadiet. Men en förändring är på gång och att antalet flickor som studerar på universitetsnivå stiger sakta. Hon anser att urbaniseringen särskilt drabbade kvinnorna, som gick miste om en del av sin traditionella kvinnoroll.

År 2011 presenterade regeringen ett nytt program för att flytta en stor del av de beduiner som lever i byar utan laglig status och som därför helt eller delvis saknar servicenätverk. Avsikten är att flytta en del av dem till existerande urbana orter eller till nya som enligt planerna ska ha bättre service och sysselsättningsmöjligheter.  Programmet är en del av en mera omfattande plan för utveckling av Negevområdet, som utgör cirka 60 procent av Israels landyta men bara bebos av 14 procent av landets invånare. I Galileen har beduinernas byar erkänts av regeringen utan problem.

Doron Almog är chef för den beduinska delen av planen för Negev. Han framhåller att beduinerna befinner sig längst nere på den ekonomiska skalan och att regeringen nu är redo att under en femårsperiod investera betydande belopp för att förbättra deras levnadsvillkor. Han medger att planeringen av 1970- och 80-talets flyttningsprogram var bristfällig, men säger också att det nu görs insatser att förbättra levnadsvillkoren också i de samhällen som uppstod då. Bland annat är ett nytt stort industricentrum – Idan HaNegev – under byggnad i grannskapet av den största beduinstaden Rahat som har 60 000 invånare. Största delen av de nya arbetsplatserna är ämnade för Rahatborna.

Almong utesluter inte att några av de olagliga byarna får bli kvar om de kan planeras om, men det nya flyttningsprogrammet är ändå det centrala. Varje familj som flyttar till städerna får en cirka 1 000 kvadratmeter stor tomt och en finansiell kompensation på 30 000 dollar. Också ogifta beduiner äldre än 24 år får samma kompensation.

 

Ett alternativ

Problemet är att beduinerna inte accepterar detta program. De flesta av dem är emot att flytta till urbana orter och föredrar att stanna kvar i sina nuvarande byar. Atieh Al Asam som representerar de olagliga byarna säger att regeringens program utformades utan att beduiner deltog i processen.

– Det har inte bidragit till förtroendet för regeringens avsikter med programmet, trots budskapet om att det ligger i vårt intresse att acceptera det. Vi har under ledning av den israeliska professorn Oren Yiftachel producerat ett alternativt program som hittills inte tagits på allvar av regeringen.

Yiftachel framhåller för sin del att det alternativa programmet gör det möjligt för alla beduiner att stanna i sina byar efter en omplanering av dem.

– Detta kräver 5 procent av Negevs yta medan regeringens program går ut på att koncentrera beduinerna på 1 procent av Negev. Vårt program kräver en 1,5 miljarder dollar mindre investering från statens sida eftersom beduinerna inte behöver kompenseras ekonomiskt. Jag hoppas att åtminstone delar av detta program kommer att beaktas av regeringen.

Doron Almog berättar att programmet han leder nu är under omprövning av regeringen. Han utesluter inte att vissa element av det alternativa programmet kan beaktas.

Text & foto Semy Kahan


1 kommentar

Kriget mot Gaza 2014 – en nyhetssammanställning | Lärdomar från London 30 september, 2015 - 23:54

[…] och druser från varandra. Samtidigt som beduiners hem i Negevöknen i södra Israel rivs och deras traditionella nomadsamhällen hotas av nedmontering är beduinungdomar välkomna att göra värnplikt för Israel. […]

Reply

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.