I Magnus Dahlströms prosa finns ett psykopatiskt drag, men i den trilogi som avslutas med Psykodrama har våldet flyttat till romanfigurernas inre, skriver Mats O. Svensson.

Magnus Dahlströms återkomst 2011 till den svenska litteraturen med romanen Spådom efter 15 år tystnad var en händelse i svensk litteratur. Ett av det sena åttiotalets och tidiga nittiotalets mest intressanta författarskap och ett av de mer otäcka, hade åter väckts till liv med en annonserad triologi. Nu, tre år senare är projektet fullbordat. 2012 kom Sken och i vår kom Psykodrama.

Magnus Dahlströms tre romaner är samtidsskildringar där yrkesrollen står i centrum, eller snarare själva utövningen av yrket. I Spådom en läkare, en polis och en socialförsäkringstjänsteman, i Sken en arkeolog, en förskollärare och ett vårdbiträde, Psykodrama en terapeut. Tillsammans formar de en märklig enhet och tillhör den intressantaste prosa som skrivits på svenska de senaste decennierna.

 

Två terapirelationer

De är alla tre stillsamma historier som utspelar sig i vardagliga miljöer: småstäder, villor, enkla lägenheter. Man skulle kunna säga att Dahlströms tidiga romaners kraftfulla yttre våld har förflyttats till romanfigurernas inre. Men kanske hellre att våldet ligger i texten själv, jag återkommer till detta. Psykodrama utspelar sig nästan helt i mottagningens slutna rum, i samtalet mellan terapeut och patient: en kvinna med brännskador försöker minnas, eller om hon vill glömma en brand där hennes familj har dött, hon minns en trädgård, en figur i skogsbrynet och ett omgivande eldhav. Hon minns glimtar av tiden innan, hur maken och hennes två söner misstänkt iakttar henne med svarta blickar. Samtidigt går terapeuten i terapi hos en äldre kvinna, en mentor.

Samtalet mellan honom och hans patient utvecklas inte, utan fortsätter harva kring samma punkt, vid samma händelser, det som sker är att terapeuten långsamt trasslar sig in i hennes historia, upplever sig fått hennes minnesbilder överförda till sig själv. Han är själv tom, utan yttre drag, till synes utan ett eget inre liv. Han fylls av henne och av sinnesintryck: lukten av potatis från en annan lägenhet, en ringande telefon, kaffekokaren, den vita heltäckningsmattan som smutsas av patienternas skor. Dahlström målar upp en skissartad textvärld liksom diffus och oroande. I Sken stirrade karaktärerna påtagligt ofta ut i tomma ytor, bort mot något som inte finns men som måste finnas. Ansikten är tomma, blekta av solljus eller dolda i skugga.

Att citera är inte lätt, för genialiteten uppenbarar sig inte i enskilda meningar eller stycken utan i helheten de formar. I följande stycke är terapeuten hos sin mentor, de har talat om hur behandlingen stagnerat, hur de inte kommer vidare. Dahlström skriver:

 

Små dammkorn seglade mellan dem. En lukt av potatis. Samtidigt en svag men genomträngande lukt av liniment eller balsam. På bordet snett bakom henne de små figurinerna belysta av golvlampan. Ytterligare någon minut förflöt under tystnad. Han kände på nytt hur överkroppen ville böja sig framåt. Om du kunde vara öppen med dina bevekelsegrunder skulle situationen vara en annan. Ett rutmönster i mörkt rött och brunt. Försök inte förminska mig. Rutorna krökte sig över benen. En hel minut passerade under tystnad. Du ser misstroendet hos mig; när det i själva verket är ditt eget misstroende visavi din patient du ser i relationen till mig. Din ambivalens. Kvinnans blick vek inte undan, han försökte möta den, men såg istället ned i golvet. Du förstår väl att jag har tänkt på det också? Tiden var ute. Han reste sig. Blicken följde honom när han gick mot dörren.

 

I den franska nya romanens spår

Jag skulle vilja skriva att Dahlström använder sig av en sort isbergsteknik, men det stämmer inte riktigt, beteckningen isbergsteknik är inte adekvat för under Dahlströms text döljer sig inga allegorier, inget idéinnehåll, inget att uttolka. Det enda som finns i den litterära texten är orden, satserna, styckena. Det är nästan anti-litterärt. Psykodrama, liksom Spådom och Sken, väjer sig mot tolkning, sökande efter mening och betydelse. Den tillåter inte läsaren nöjet att tolka – bara att nöjt sakta trava sig fram ord för ord, mening efter mening. På detta sätt går trilogin i den franska nya romanens spår. Man kan tala, i Roland Barthes efterföljd, om en écriture blanche, det vill säga blek, eller neutral text där själva språket ställs i förgrunden när handling, karaktärsutveckling och gestaltande hamnar i bakgrunden: berättandet får en upphöjd position över det som berättas. Men det handlar inte om ordkonst där språket blir barockt, snarare rör det sig om en avsaknad av stil, en frigörelse från den stiliserade metaforen, ett transparent yttrande. Barthes använde begreppet för att beteckna Camus stil i Främlingen och Maurice Blanchot. En besatthet vid den rent fenomenologiska världen, syn, lukt, smak och hörsel.

 

Måste hämta andan

Det är svårt att beskriva vad det är som Dahlström gör. Samtidigt som det finns en väldig distans mellan det som gestaltas och hur det gestaltas – en konsekvent kyla och nykterhet även i sårbara, känslomässiga partier – finns det en oerhört närhet, en instängd intern fokalisering, där läsaren ständigt tvivlar på det utsagda. Meningar negeras, sinnesintryck förnekas. I Dahlströms prosa finns det ett psykopatiskt drag som bäst kan beskrivas som mycket otäckt.

Under läsningen måste man tvinga sig själv att se upp från boken för att hämta andan. Dahlström håller en i ett fast och isande grepp. Gör en rädd, tvingar in en i de litterära karaktärernas störda föreställningsvärld. Magnus Dahlströms absoluta styrka ligger i förmågan att förföra läsaren med språket, men inte ge läsaren något mer än just språket – än just berättandet i sig. Detta i kombination med en skarpsynt blick på samhället och människorna som befolkar det gör som sagt trilogin Spådom, Sken och Psykodrama till något av en samtida klassiker.

 

Mats O. Svensson

Magnus Dahlström:
Psykodrama.
Albert Bonniers förlag, 2014.

2 kommentarer

Lämna ett svar till Magnus Dahlström – Psykodrama | naknanerver


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.