1,1K

I efterdyningarna av Moderaternas sammanklappning i det svenska riksdagsvalet kan det vara intressant att ta en titt på boken Reinfeldt-koden: den ädla konsten att rasera den svenska modellen, skriven av Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen. Boken utkom i april i år och har kallats för ”årets viktigaste politiska bok” i Sverige. Det är författarnas tredje bok om ”Nya moderaterna”. I de två tidigare har de analyserat det svenska högerpartiet ur mer specifika vinklar, medan Reinfeldt-koden är en bredare beskriving av partiets uppgång och politik.

Carlén, Persson och Suhonen har gjort ett stort jobb med att gå igenom politiska beslut som drivits igenom av Moderaterna, och jämfört deras inverkan på medborgarnas liv genom bred statistisk data före och efter att besluten trätt i kraft. Det är en mörk bild av det moderna Sverige som boken målar upp – en där byråkratiska åtstramningar gör det allt svårare för sjuka och handikappade att få ut pengar från sjukförsäkringskassan, där rehabilitering per definition ska ta högst tre år, sedan är man frisk vare sig man vill det eller inte. Det är ett Sverige där man politiskt försöker underminera fackens makt genom att fatta beslut som gör det dyrare att höra till fackföreningar och arbetslöshetskassor, och framför allt ett Sverige där vinster prioriteras framför välfärd.

Denna utveckling började inte 2006, då Moderaterna kom till makten efter åratal av socialdemokratisk dominans. Det var Socialdemokraterna själva som inledde arbetet med att nagga välfärdssamhället i kanten, påminner författarna. Men inte tillräckligt för Moderaterna, som inför riksdagsvalet 2002 gick ut med en veritabel bredsida mot det socialdemokratiska system som byggts upp i det svenska folkhemmet. Välfärdssamhället har levt ut sin tid och är numera endast en gigantisk blodigel som suger all kraft ur den svenska ekonomin, hette det. Välfärdssamhällets tid är förbi, dundrade Moderaterna. Med katastrofala följder; partiet sjönk som en sten i valresultatet. Det visade sig att svenskarna gillar välfärdssamhället, solidaritet, jämlikhet och ett starkt arbetarskydd.

Det var då de nya moderaterna Fredrik Reinfeldt, Sven-Otto Littorin och Anders Borg steg fram med en ny strategi. Svenskarna skulle inte medvetet avstå från den socialdemokratiska välfärdsstaten, så det gällde att få dem att göra det omedvetet, skriver de (förvisso tydligt partiska) författarna. Plötsligt hette det inte längre att välfärdssamhället är förlegat, i stället omfamnade man systemet och lovade att ”värna den svenska modellen”, dock med vissa små ”uppdateringar”. Dessa små uppdateringar beskriver bokens författare som en fullkomlig rasering av vad de ser som välfärdssamhällets fyra ben: den fackliga verksamheten, socialförsäkringssystemet, välfärdstjänsterna och det breda skattesystemet.  Och det är inte bara påståenden, utan författarna har också siffror för att backa upp sina utsagor, de visar tydligt att Moderaterna med sin politik, om inte raserat så i varje fall allvarligt försvagat dessa fyra institutioner.

Orsakerna till att Moderaterna tappat mark är säkert många. Men en av dem torde vara att flera olika författare, journalister och forskare tagit det som sin uppgift att grundligt och metodiskt gå igenom Alliansens och Moderaternas politik, strategi och effekt. Det har skrivits minst fem böcker som kritiskt granskat partiet under de senaste åtta åren, och otvivelaktigt har en del av kritiken också nått väljarna. Här är Sverige hästlängder före Finland. Här väntar vi fortfarande på den första seriösa granskningen av Samlingspartiet.

 

Janne Wass

 

Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen: Reinfeldt-koden: den ädla konsten att rasera den svenska modellen. Ordfront, 2014.