1,3K

I novellerna i Mårten Westös senaste bok Som du såg mig då kan människans inre skröplighet få våldsamma konsekvenser, skriver Peter Nyberg.

Mångkunnighet är Mårten Westös signum. Han är i grunden journalist men driver sedan länge en litterär verksamhet. Debuten skedde 1990 med diktboken Vid tröskeln (1990), därefter har ytterligare tre diktverk följt. Westö har dessutom ägnat sig åt en omfattande översättningsverksamhet, bland annat av Miika Nousiainens nyligen filmade Hallonbåtflyktingen (2009). Meningen med livet har han på ett komiskt sätt utforskat i samtalsboken Varför finns Vetil? (2009). Tillsammans med Philip Teir undersökte Westö manlighet i antologin Mandomsprov (2006).

På Schildts & Söderströms hemsida berättar författaren att Som du såg mig då (2014)  springer ur samma källa som den föregående novellsamlingen, En sorts värme (2005). Westö berättar att böckerna har påverkats av regeringsskiftet i Finland och av att han har blivit pappa. Av den bakgrunden märks betydligt mer i den tidigare novellsamlingen som har sin grundproblematik i kärnfamiljen och i hög utsträckning utgår från den. Gemensamt för båda böckerna är snarare den tomhet som finns mellan karaktärerna när de försöker samagera i de verkligheter som Westö ställer upp. Bristen på empati och medkännande gör dock inte novellernas karaktärer ensidiga, det är inga direkt onda människor vi ställs inför, utan vi får ta del av hur deras tankar förvrids och hur deras syn på världen börjar skeva, trots att de ofta har goda intentioner.

Flera av novellerna i Som du såg mig då utgår från gymmet och gymkulturen. Ibland känner jag att Westö lutar sig väl mycket mot en schablonbild av hur män på gym tar anabola androgena steroider och grymtar med varandra, men som tur är låter författaren inte karaktärerna stanna därvid. Istället undersöks det inre hos dem, där det alltid inskrivs en osäkerhet inför alla former av mänskliga kontakter. I den inledande novellen ”Mein Hertz brennt” har till exempel en ung man svikits av sin flickvän och rättfärdigar medan han tränar en sannolikt våldsam hämnd. I ”Cardio love” berättar en fängelseintern om hur olika preparat förstört hans förhållande och gjort honom våldsam.

Skicklig dramaturgi

Inte bara män är kontaktlösa i Westös Helsingfors. I några av novellerna finns kvinnor vars famlande efter närhet är minst lika vilset. Den novell som främst visar upp kontaktlösheten mellan män och kvinnor är ”Riksväg ett”, där paret Kaj och Gabriella reser per bil genom ett förhållande som är genomdött. De har uppfostrat sina barn men misslyckats med att hitta tillbaka till varandra. Gabriella har skaffat sig en älskare som hon vill lämna mannen för och Kaj är vilsen efter att barnen påbörjat sina egna liv, något han delvis anklagar hustrun för: ”Vad som skulle komma efteråt sa hon ingenting om. Eller vad man skulle fylla tomrummen med sedan. Och nu är det bara att erkänna: man borde ha varit bättre förberedd. I stället sitter man här. Med ett hål inom sig. Som växer. Och vidgas”.

En för läsaren njutningsfull men för författaren svårhanterlig teknik är att hålla läsaren på halster genom antydningar om vad novellen egentligen handlar om. Så gör Westö i sina noveller, först i slutet framkommer berättelsens fulla vidd, vilket dramaturgiskt sett fungerar utmärkt i Som du såg mig då.

Trots att den grundläggande tonen behålls genom hela boken varierar berättarperspektivet. Flera av novellerna är skrivna i första person men ur olika temperament. Människornas inre splittring graderas och gestaltas, inte bara språkligt utan också i uppställningen på sidorna. Språket är ofta talspråkligt och mycket lättläst, och ibland direkt poetiskt vackert.

Människorna i Som du såg mig då fångas i sin skröplighet och flera av karaktärerna kompenserar genom ett bländande yttre. Det är deras och allas existentiella litenhet som Mårten Westö fångar i sina noveller och projicerar på sin läsare: osäkerheten som vilar inom oss och som sakta bryter ner medkänsla och empati och när som helst hotar att övergå i våldsamhet.

Peter Nyberg

Mårten Westö: Som du såg mig då. Schildts & Söderströms, 2014.